Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Djurlivet frodas i övergivna zonen

Lodjur i Tjernobylområdet.
Lodjur i Tjernobylområdet. Foto: Sergiy Gaschak/AP

30 år efter världens värsta kärnkraftskatastrof har området runt härdsmältan i norra Ukraina blivit en av Europas intressantaste vildmarker. Nu ska ett brittiskt forskningsprojekt närmare studera det överraskande rika djurlivet i ”zonen”.

Tjernobylkatastrofen gav vetenskapen en unik möjlighet att studera två saker: Vad händer när ett område kontamineras med enorma mängder radioaktivt nedfall och vad händer när ett område plötsligt överges av 120.000 människor?

Efter olyckan upprättades en förbudszon med en radie av 30 kilometer runt det havererade kärnkraftverket. Med senare utvidgning kom den att omfatta 2.600 kvadratkilometer, ungefär två gånger Ölands yta.

Foto: Efrem Lukatsky/AP

Reaktor nummer 4, Tjernobyl. Foto: Efrem Lukatsky/AP

Zonen kommer att förbli avstängd för permanent mänsklig bosättning (förutom de 3.000 arbetare, forskare och poliser som bor i området i skift) i hundratals, kanske tusentals år. Men den har visat sig utvecklas till ett av Europas viktigaste och intressantaste vildmarksområden.

Det råder inget tvivel om att den radioaktiva föroreningen efter explosionen i Tjernobylverkets reaktor fyra den 26 april 1986 var synnerligen omfattande och fick förödande följder. De mänskliga effekterna i form av direkta dödsfall, senare cancerfall och allmän radioaktiv nedsmutsning av livsmedel och natur över enorma ytor i Europa är väl dokumenterade.

Lokalt och akut yttrade sig nedfallets giftighet bland annat i att stora tallskogsområden helt enkelt dog. Men därefter har det hänt oväntade saker. Allt fler naturvårdare och zoologer menar att händelsen kan ha gett oväntade miljöfördelar.

När forskare efter hand började ta sig in i zonen upptäckte de att djurlivet tycktes ha fått en skjuts i frånvaron av mänskliga aktiviteter. Det de fann liknade inte alls den atomöken många hade väntat sig.

Näringskedjan hade gradvis börjat återställas med en överraskande mångfald, inklusive ett 40-tal rödlistade arter.

I en tv-dokumentär som gjordes för några år sedan framgick att det nu strövar brunbjörnar kring Tjernobyl, vilket inte hänt på hundra år. Hjortar trivs där också, liksom vargar, vildsvin och lodjur. Visenter har vandrat in området från Belarus.

I spökbyarnas hus lever förvildade huskatter och andra ättlingar till kvarlämnade husdjur utan att någonsin se en människa. I området ligger två övergivna städer, Tjernobyl och Pripjat, och 187 mindre samhällen och byar.

I slutet av 1990-talet introducerades några exemplar av przewalskis häst, den närmaste släktingen till den ursprungliga vildhästen. Hästarna har nu förökat sig så mycket att de börjat ströva utanför området.

Foto: Sergiy Gaschak/AP

Foto: Sergiy Gaschak/AP

Djuren i zonen är alla radioaktiva, men såvitt man kunnat avgöra är de genetiska skadorna mer sällsynta än förutspått.

– Man skulle kunna säga att den övergripande effekten varit positiv, säger professor Nick Beresford vid ett ekologiskt center i brittiska Lancaster till The Telegraph.

– Strålningen ger förvisso en ökad potentiell risk, men när människor är i närheten förlorar djuren sina livsmiljöer eller skjuts ihjäl, helt enkelt.

På grund av de risker det innebär att vistas i området är djurlivet i zonen fortfarande väldigt lite dokumenterat och förstått.

Därför har en grupp brittiska forskare nu startat ett projekt för att lära sig mer om hur djuren klarar sig och utvecklas i den giftiga zonen. Det handlar bland annat om att sätta upp kameror i olika delar av zonen som är olika svårt kontaminerade och att samla in radioaktiv spillning.

Professor Beresford är övertygad om att arbetet kommer att visa en stark återväxt bland djurpopulationerna de senaste 30 åren. Men det finns andra forskare som ännu tror motsatsen; att däggdjursbestånden har minskat kraftigt på grund av strålningen.

Av logistiska skäl kommer man inte att kunna studera enskilda individer, så frekvensen av cancerfall och missbildningar hos zonens djur kommer att fortsätta att vara höljd i dunkel.

– Vi säger inte att strålningen inte är så farlig som vi trott, men däremot är det möjligt att strålning, i avsaknad av människor, kan vara en hanterbar stressfaktor för vilda djur, säger Nick Beresford till The Telegraph.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.