Lavemang med bajs från en frisk donator är det senaste vapnet mot resistenta bakterier. Mer än tre av fyra drabbade blir friska med hjälp av avföring från en annan människa.
En 60-årig amerikansk kvinna led av svår kronisk diarré i åtta månader på grund av en aggressiv tarmbakterie. Hon hade gått ner 27 kilo i vikt, satt i rullstol och tvingades bära blöjor.
Läkarna i Minneapolis hade provat alla antibiotikasorter, men inget hjälpte. Med hjälp av svenska forskare provade de till slut en ovanlig behandling: Kvinnan fick ett lavemang med avföring från sin friske make.
Efter bara en dag upphörde diarréerna. Två veckor senare var kvinnan i stort sett frisk.
– Det var jättespännande att se om de nya bakterierna skulle växa till. Jag undersökte avföringen och det var en enorm skillnad. Efter en månad fanns de nya bakterierna fortfarande kvar, medan Clostridium difficile-bakterierna var borta, säger mikrobiologen Johan Dicksved vid Sveriges lantbruks-universitet.
Kvinnan hade fått en infektion som orsakas av tarmbakterien Clostridium difficile. Bakterien hade vuxit till efter att flera tidigare antibiotikakurer slagit ut hennes naturliga tarmflora.
Varje år drabbas omkring 8 000 svenskar av tarmbakterien, som är ett växande problem för sjukvården i Sverige. Det är främst äldre personer som insjuknar.
Hos en del orsakar tarmbakterien nya svåra infektioner i tarmen med kronisk och ibland dödlig diarré som följd.
På senare år sprider sig dessutom en ny aggressiv antibiotikaresistent variant i Europa.
Svenska läkare börjar nu få upp ögonen för behandlingen med lavemang. Överläkaren Per Dahl vid infektionskliniken i Växjö ger lavemang till en handfull personer varje år.
– Deras första reaktion är att det låter äckligt och obehagligt att få en annan människas bajs i sig. Motviljan brukar gå över när de förstår att det kanske är enda botemedlet, säger han.
Oftast får en frisk anhörig frågan om de vill donera avföring.
– Vissa vägrar, de tycker att det låter för äckligt. Det är också gans-ka omständligt. Bajset måste vara färskt och det kan vara svårt att få till det när både patient och donator är på plats.
Avföringen blandas med en halv liter vätska, som förs in i ändtarmen. Den sjuke får sedan knipa i en halvtimme innan vätskan sköljs ur.
– Vår erfarenhet är att tre av fyra blir friska. Oftast behövs bara en behandling, säger Per Dahl.
Forskare vid Karolinska institutet har gått ett steg längre. De har odlat bakterierna från en frisk medelålders kvinnas avföring. De ges i ett lavemang eller via en sond genom matstrupen.
– Vi vet inte vilka bakterier det är som gör nytta. Men de flesta blir friska. Vi hoppas på sikt kunna ta fram nya läkemedel baserade på bakterier från avföring, säger KI-forskaren Elisabeth Norin.