”Herschel”-projektet är ett av riktigt stora europeiska vetenskapliga projekten. Under projekttiden har Göran Pilbratt arbetat med vetenskaplig support till dem som upphandlat satelliten och som en länk mellan forskarna och dem som byggt satelliten.
När ”Herschel” och ”Planck” kopplades loss från Ariane 5-raketen knappt 30 minuter efter start på torsdagen och blev två egna rymdskepp på väg mot sina arbetsplatser omkring 1,5 miljoner kilometer från jorden, då var det början på en ny fas i arbetet med de två satelliterna.
Under sex månader ska Göran Pilbratt och hans kollegor nu arbeta med att göra klart ”Herschel” för vetenskapligt bruk. Satelliten själv och alla instrumenten ska testas och åter testas. I slutet av testperioden ska man utföra verkliga observationer för att försäkra sig om att allt verkligen fungerar när forskarna sedan ska börja använda instrumentet.
När jag frågar Göran Pilbratt vad han hoppas ska komma ut ur ”Herschel” så säger han att svaren varierar från person till person. Men fokus kommer att ligga på att studera stjärnbildning.
- De stora frågorna som teleskopet kan undersöka har att göra med hur stjärnor lever och dör och hur nya generationer av stjärnor föds ur de rester som blir kvar av dem som har dött. Vi kommer helt enkelt att få veta mer om hur det går till när en stjärna bildas och kretsloppet av olika ämnen från generation till generation av stjärnor. Vi består ju själva, faktiskt hela jorden, består av atomer som har bildats i kärnreaktioner i stjärnor som inte längre finns. Vi är helt enkelt stjärnaska!.
Samtidigt kommer teleskopet också att titta på mycket avlägsna galaxer för att se hur stjärnor kom till när universum var ungt. Några planeter kommer man inte att se direkt, det är teleskopet inte konstruerat för. Vissa galaxer lyser nästan uteslutande i infrarött ljus.
Genom den så kallade rödförskjutningen så blir avlägsna stjärnsystem allt rödare ju längre bort de befinner sig. Här kommer ”Herschel” att kunna se detaljer som inte tidigare registrerats.
- Vi ser äldre och äldre galaxer ju längre våglängder vi tittar på.
Och teleskopet tittar i långvågigt infrarött ljus. En del av spektrumet som inget teleskop tidigare har kunnat se. Och som är omöjligt att se från jorden.
- Dels går inte de här vågorna igenom vår atmosfär, den är helt enkelt inte genomskinlig för långvågigt infrarött ljus. Dessutom lyser himlen själv om man tittar i infrarött ljus från jordytan. Då döljs allt annat som lyser i samma våglängder.
Göran Pilbratt jämför detta med att titta på stjärnorna en solig dag. Eftersom solens ljus sprids i atmosfären så drunknar stjärnorna i ljuset. På samma sätt drunknar det infraröda ljuset när själva atmosfären blir självlysande i infrarött. Dessutom är vädret alltid mulet i infrarött ljus.
Vad väntar du dig att man ska kunna se i dessa våglängder?
- Jag väntar mig att vi ska få ny information om mycket som vi redan har tittat på. Sedan finns det en chans att vi ska få se något helt nytt också. Det vet vi ju inte.
Att man måste placera ”Herschel” i en bana runt en punkt kalled L2, som ligger 1,5 miljoner kilometer bort, och inte i en bana runt jorden beror på två saker. Dels vill man slippa att ha halva himlen skymd av jorden men viktigare är att jorden i sig strålar ut värme som skulle störa de känsliga mätningarna.
- Om man vill vara kall, och det måste ”Herschel” vara, så går man inte och sätter sig vid en brasa, säger Göran Pilbratt. Vi vill slippa jordens värme. Dessutom kommer vi att få jorden och solen inom samma område av himlen, då kan vi bygga satelliten så att vi skyddar den från värmen därifrån. I den bana vi placerar den slipper vi också riskerna med rymdskrot, där finns faktiskt bara en annan satellit i dag. ”Planck” kommer också att befinna sig långt från ”Herschel”, faktiskt längre bort än månen befinner sig från jorden, så den utgör ingen risk.
Teleskopet har en beräknad livslängd på minst fyra år. Sedan är det kokande heliumet, som kyler utrustningen ombord, slut.
- Då kan vi inte längre kyla ned instrumenten och de går inte att använda. Då slutar ”Herschel” att fungera, säger Göran Pilbratt.