- På sjuttiotalet hade vi haft 400 kilo fisk i trålen och flera riktigt stora torskar, säger Anders Svensson, forskare vid Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium i Lysekil.
Från båthamnen i Lysekil stävar en räktrålare ut mot öppnare vatten. I symbolisk avskildhet en bit bort ligger Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium. Härifrån kommer de senaste årens larmrapporter om ett fiskbestånd i kris - studier som alltid retar upp landets yrkesfiskare. Forskarnas och yrkesfiskarnas beskrivningar av tillståndet i havet är ofta förvirrande olika.
Ändå kan forskarna visa att torsken minskat med nästan 95 procent i Kattegatt sedan 1970-talet. Siffrorna för de andra svenska fiskevattnen är nästan lika dystra.
- Kattegatt har sannolikt det sämsta torskbeståndet i hela världen. Där får vi ingen avkastning längre. Vi har gjort slut på själva sparkapitalet, säger Joakim Hjelm, forskare och chef för Fiskeriverkets verksamhet i Lysekil.
Nedgången avspeglas också i fångststatistiken. På sjuttiotalet fångades drygt 12.000 ton torsk i Kattegatt. I dag är fångsten mindre än en tiondel så stor. Under höstens provfiske hittade forskarna inte ett enda yngel.
- Jag skulle betrakta Kattegatt som ett kollapsat fiske. Gissningsvis är det kört för torsken där, säger Joakim Hjelm.
Fiskeriverket provfiskar flera gånger per år på bestämda platser längs de svenska kusterna. Mätserierna går tillbaka till början av sjuttiotalet.
Resultaten rapporteras sedan vidare till Internationella havsforskningsrådet, ICES. Uppgifterna från provfisket och statistiken om årets fångster ligger sedan till grund för ICES rekommendationer för nästa års fiskekvoter inom EU.
I aktern på "Hålabben", forskarnas minsta båt, är trålen riggad för ett hal vid mätstationen i Kåvra vid Brofjordens mynning. Alldeles här utanför fångades blåfenad tonfisk i sjuttiokilosklassen ända in på 1940-talet. Efter hårt fiske är den sedan länge borta från svenska vatten.
Strax visar ekolodet att den bergiga bottnen övergår i lera. Den gröna trålen rullas ut och får släpa efter båten i en halvtimme. Provfisket genomförs alltid på samma platser, under samma tid och med samma redskap år efter år. På så sätt går statistiken att jämföra mellan åren.
- Vi får ibland kritik för att vi har omoderna redskap och inte fiskar lika effektivt som yrkesflottan. Men vårt jobb är inte att fånga så mycket fisk som möjligt. Det är förändringarna mellan åren vi är intresserade av, säger Joakim Hjelm.
"Hålabben" används bara nära kusten. Vid provfisket för ICES räkning används större fartyg, men principen är densamma.
Trålen töms på ett bord i fören där fisken kan sorteras efter både art och storlek. Det mesta är skarpsill, men också en hel del småvuxen plattfisk som rödspotta, äkta tunga och skädda. Några vitlingar sprattlar också i högen, och en enda pytteliten torsk. Totalt uppskattar Anders Svensson att fångsten är cirka 50 kilo.
- Räknar vi bort skarpsillen blir det ungefär fyra kilo annan fisk kvar. På sjuttiotalet hade vi fått 400 kilo fisk här, varav en hel del hade varit arter som torsk och kolja i 3-5-kilosklassen, säger han.
Det märkvärdiga är att all fisk i trålen har samma storlek som skarpsillen. All stor fisk är borta.
- Jag tror att det beror på att fisketrycket är för stort här utanför, säger Anders Svensson.
Provfiske och fångststatistik ger en bild av hur många fiskar från varje årsklass som försvinner till följd av fisket varje år. Det kallas fiskeridödlighet. I Kattegatt är fiskeridödligheten för torsk närmare 70 procent.
Det betyder att 70 procent av all lekmogen fisk fiskas upp under ett år. I Skagerrak och Nordsjön är den runt 60 procent. Ett hållbart torskfiske har en fiskeridödlighet på mellan 20 och 30 procent.
För forskarna är detta ett av de viktigaste måtten när de argumenterar emot den positiva bild som yrkesfiskarna ger av fiskbestånden. För medan forskarna talar om hur mycket fisk som dör, framhåller yrkesfisket hur mycket fisk man fångar.
Många forskare misstänker att det förekommer en hel del svartfiske i svenska vatten. Förra året kom exempelvis en rapport från EU-kommissionen som uppskattade att 20 procent av all torskfångst i Östersjön förblir orapporterad.
- Glappet mellan fiskeridödlighet och fångststatistik visar att något är fel på fångststatistiken, säger Joakim Hjelm.
Men yrkesfiskarnas organisation avfärdar skillnaden. De menar att det bara är ett utslag för den fisk som fiskarna måste dumpa i havet när deras kvoter är fyllda. Ändå tar forskarna hänsyn till detta i sina uträkningar.
Däremot är forskarna beroende av att få komma ut på de kommersiella fiskebåtarna för att mäta mängden sådana utkast. Även här haltar samarbetet mellan forskare och yrkesfiskare. Enligt forskarna händer det ofta att yrkesfiskarna vägrar släppa ombord forskarna på sina båtar.
- På Östersjön har vi inte kommit ut en enda gång i år. Det leder till sämre data, säger Joakim Hjelm.
Yrkesfiskarnas organisation håller inte med.
- Vi har en positiv inställning till att ha med forskare ombord, så det stämmer inte alls, säger Henrik Svenberg, ordförande för Sveriges fiskares riksförbund.
För forskarna är den höga fiskeridödligheten ett säkert tecken på att förvaltningen av fiskbestånden är i kris.
- Om vi skulle förvalta skogen på samma sätt som fisken skulle vi bara ha hyggen kvar, säger Joakim Hjelm.
Men Sveriges fiskares riksförbund har en helt annan bild.
- Det har varit uppenbart för våra medlemmar i flera år att det finns mer fisk än vad forskarna säger. Förvaltningen har haft effekt, och det gör att man kan öka uttaget framöver. Forskarnas uppgifter släpar efter, säger Henrik Svenberg.
För forskarna är det kända argument.
- Det blir helt fel diskussion när yrkesfiskarna får säga att det finns fisk, utan att de har några data som visar det. Om man ska föra en rimlig debatt måste man utgå från fakta och inte ställa fakta mot tyckande hela tiden, säger Joakim Hjelm.
Yrkesfiskarna hävdar än i dag att fångsterna är goda.
- I Östersjön fångas fisken på kortare tid än någonsin. Det beror på att det finns så stora mängder torsk, säger Henrik Svenberg.
Men för forskare som Joakim Hjelm är det bara ytterligare en varningssignal. När fiskarna blir färre har de en tendens att klumpa ihop sig. Det är dessa stim som de moderna fiskebåtarna med sina avancerade ekolod enkelt hittar.
- Jag är genuint orolig för de stora fångster som yrkesfisket får i både Skagerrak och Östersjön just nu. Vi vet att fiskeridödligheten är hög, och ändå är fångsterna stora. Det är exakt vad som hände på Grand Banks utanför Newfoundland när torskfisket kollapsade där, säger Joakim Hjelm.