Higgspartikeln, eller Higgsbosonen, är den enda pusselbiten som saknas i standardmodellen, den rådande teorin om materien och universums uppbyggnad. I årtionden har fysiker utan framgång letat efter "Guds partikel" som först beskrevs 1964 av den brittiske fysikern Peter Higgs.

Den nya resultaten visar att partikeln, om den existerar, sannolikhet gömmer sig i ett energiintervall som nu blivit smalare.

– Det är för tidigt att dra definitiva slutsatser, sade Fabiola Gianotti från Cern när hon på tisdagen presenterade resultaten av detektorn Atlas.

– Men resultaten är ändå underbara, avslutade hon och drog en massiv applåd från en sprängfylld seminariesal.

Jonas Strandberg, biträdande lektor vid enheten för partikel och astropartikelfysik på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, ingår i forskarlaget som arbetar med Atlas-detektorn. Han var förstås begeistrad på tisdagen.

– Vi har tittat på väldigt många olika sätt att se Higgsbosonen och i stort sett alla visar överskott på händelser som skulle kunna vara en Higgsboson.

Han kallar fynden "en stark indikation".

– Det kunde inte stämma bättre med de data vi har. Jag kan nästan garantera att vi har det slutgiltiga svaret nästa år, för det enda vi behöver för att bekräfta eller dementera är mer data, dubbelt så mycket kan räcka, säger han till TT.

Higgspartikeln förklarar varför andra partiklar har massa och dessutom olika massa. Om den bekräftas innebär kan forskarna matematiskt förklara hur två av universums fyra fundamentala krafter, elektromagnetism och svag växelverkan, förenas.

Skulle partikelns existens uteslutas får forskarna rulla upp skjortärmarna och börja leta efter något helt okänt som ersättning i teoribygget.

– Vi har redan använt Higgsbosonen i våra beräkningar. Den behövs för att få observationerna att stämma med data. Finns den inte måste vi använda vår fantasi och vi har inte en jättebra teori för vad det skull kunna vara i stället, säger Jonas Strandberg.