Det Väldigt Stora Teleskopet (VLT) i Chiles Atacamaöken har knappt hunnit bli färdigbyggt. Men astronomerna i europeiska sydobservatoriet, ESO, är redan beredda att gå vidare mot nya utmaningar.

- Vi vill ta ett kvantsteg i teleskopteknik, säger Roberto Gilmozzi som är projektledare för OverWhelmingly Large Telescop, OWL.

Om allt går som astronomerna hoppas kan OWL börja användas så smått år 2016 och stå helt klart fyra, fem år senare. Förhandlingar pågår redan med fem olika företag som skulle kunna tillverka och polera de 3.000 spegelbitar som behövs.

Det finns ett antal tänkbara platser för teleskopet i Chile, Costa Rica, Namibia, Uzbekistan och på Kanarieöarna.

En tredjedel av finansieringen är klar; den ryms inom ESO:s ordinarie budget. Men en hel del fattas, för teleskopet skulle kosta en miljard euro.

Det är billigt för ett så stort teleskop, hävdar Roberto Gilmozzi.

- Eftersom alla de 3.000 spegeldelarna är identiska, blir det fråga om massproduktion, vilket gör det hela mycket billigare, säger han.

Med en spegel på hundra meters diameter skulle astronomerna bland annat kunna se planeter runt andra stjärnor än solen. Hittills har de upptäckt över 120 sådana planeter, men de har bara kunnat använda indirekta metoder.

OWL skulle kunna skilja på stjärnan och planeten, trots att planeten bara har en miljarddel av stjärnans ljusstyrka. Hundrametersspegeln skulle också kunna avgöra vilka grundämnen som finns på de främmande planeterna, och på så sätt upptäcka liv.

ESO bildades 1962 för att europeiska astronomer skulle samarbeta om teleskop och bli mer konkurrenskraftiga gentemot USA.

I dag kan ESO mycket väl tänka sig att samarbeta med USA för få ihop tillräckligt med pengar till det överväldigande stora teleskopet.

- Om vi bara är Europa kanske vi kan få ihop till ett sextiometersteleskop. Det är också bra, men det räcker inte för att att hitta liv på andra planeter, säger Roberto Gilmozzi.