Om läkare skriver ut antibiotika i onödan blir dessa värdefulla läkemedel så småningom verkningslösa. Därför inleder vi i dag en serie om det växande hotet med bakterier som är resistenta mot antibiotika.
Några människor kommer säkert att bli provocerade av dagens artikel. Inte minst de läkare, som förleddes att skriva ut antibiotika, trots att reportrarna egentligen var friska och bara låtsades ha bihåleinflammation. Men vi anser att ändamålet helgar medlen i detta fall. Det var värt att tio läkare fick lägga några få minuter var på att träffa våra reportrar.
Problematiken med den onödiga förskrivningen av antibiotika behöver denna uppmärksamhet. Sverige är visserligen bättre än många andra länder på att hålla igen med antibiotika. Men somliga svenska kommuner är sämre än andra. I toppen på listan finns bland annat Vaxholm, Lidingö och Stockholms innerstad. Där finns många högavlönade yrkesmänniskor, med höga krav att ständigt vara friska och arbetsföra.
Inte nog med att deras konsumtion av antibiotika göder de resistenta bakteriestammarna. Dessa krävande patienter gör ofta även sig själva en otjänst. En antibiotikakur slår ut kroppens naturliga bakterieflora och kan leda till andra infektioner och besvär. Dessutom vinner patienterna knappt någonting, jämfört med om kroppen själv fick bekämpa bihåleinflammationen. Skillnaden i antalet sjukdagar går nästan inte att mäta.
För 70 år sedan fanns ingen antibiotika. Men mitt under brinnande krig lyckades Howard Florey, Ernst Chain och Norman Heatley rena och framställa penicillin som kunde bota människor. (Alexander Fleming spelade en blygsam roll i detta skede, även om han först upptäckte möglets effekt på bakteriestammar.) Deras bedrift syns i statistiken.
Barnadödligheten i Sverige var över 4 procent på 1930-talet. På 50-talet hade den hoppat ned till långt under 2 procent. Kurvorna, som visar en långsam och stadig minskning ända sedan 1700-talet, tar plötsligt ett tydligt kliv nedåt när antibiotikan kommer.
I början av fyrtiotalet dog svenska kvinnor inte sällan av barnsängsfeber. I slutet av 40-talet, när läkarna kunde sätta in sulfa och penicillin, halverades antalet dödsfall i denna sjukdom, visar en studie gjord av förlossningsläkaren Ulf Höglund.
Andra faktorer, som bättre hygien, bättre näring och allmänt bättre sjukvård har förstås också haft stor effekt på den svenska folkhälsan.
Men tillgången på fungerande antibiotika betyder verkligen något: för barnadödlighet, mödradödlighet, livslängd, möjligheten att överleva lunginflammationer och operationer. Antibiotikan är ett skarpt vapen, men om man slösar mister det sin kraft.
Har du drabbats av resistenta bakterier? Kommentera här!