Förra året ökade antalet bostadsinbrott för tredje året i rad i Stockholms län. Gärningsmännen döms sällan.
En karamell, en cigarrettfimp, en urdrucken burk, blodspår och salivspår. Från åtta olika villor i Stockholms län har polisen spår från en och samma inbrottstjuv. DNA-profilerna från spåren matchar varandra. Men vem som har begått brotten vet ingen.
Teknisk bevisning blir allt viktigare för att knyta en brottsling till ett inbrott. Men i dag hinner inte polisen med i tjuvarnas takt. Många drabbade får inte ens besök av en utbildad brottsplatsundersökare.
- Av 4.000 bostadsinbrott hann vi förra året göra brottsplatsundersökningar på cirka 40 procent av platserna, säger Erik Sundin på länskriminalen.
I ännu färre fall lyckas Stockholmspolisen binda en brottsling till inbrottet. Förra året klarade man bara av det i tre av hundra fall.
- Om man ser till vad som är vetenskapligt möjligt så måste man nog säga att det är en patetisk siffra, säger Michael Fickling vid polisen i västra Yorkshire.
Stockholmspolisen satsar nu på att lösa fler inbrott. De har utbildat 30 nya brottsplatsundersökare. En styrka på 90 personer ska leta efter DNA, fingeravtryck, fotspår och andra spår som tjuven lämnat. Målet är att alla inbrottsplatser ska undersökas inom 48 timmar. Fynden ska samlas i en ny databas.
- Tidigare har vi haft sju olika databaser över länet. Nu ska vi installera ett spårsystem. Syftet är att kunna binda samma gärningsman till flera olika brott, säger Erik Sundin.
Så långt liknar Stockholm polisens arbete det polisen i West Yorkshire bedriver. Men förutsättningarna för att lösa inbrotten skiljer sig. Polisen i England får till exempel sina DNA-spår undersökta inom loppet av några dagar av Forensic Science Service. Via DNA-registret leder spåren ofta till ett namn på en misstänkt gärningsman.
I Sverige tar DNA-undersökningarna mellan några veckor och ett par månader. Själva analysen går på någon dag. Men Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, hinner inte med alla prover som kommer in.
När SKL har fått fram en DNA-profil gör de en sökning i personregistret. Men det ger sällan någon träff.
- Vi hade en kille förra året som lämnade 25 DNA-profiler innan man fick ett fingeravtryck på en av brottsplatserna. Fingeravtrycket gav en träff som kunde leda oss vidare, säger Christer Widemalm som är samordnare vid länskriminalpolisens tekniska rotel.
- Du kan inte registrera bostadstjuvar i dag. De personer som vi får fast genom DNA är de som har gjort sig skyldiga till ett grövre brott, säger Erik Sundin.
För att någon ska registreras krävs det att brottet har mer än två års fängelse på straffskalan. Spåren ger mycket oftare träff till ett annat spår från en annan brottsplats. För att få tag i inbrottstjuven får polisen i stället bedriva traditionellt spaningsarbete. Det tar längre tid och minskar chanserna att få brottslingen dömd.
- Ju snabbare man kan få tag i en brottsling efter brottet, desto lättare är det att säkra spår från brottsplatsen på gärningsmannen. Dessutom ökar vi chansen att få stöldgodset åter. De hinner till exempel inte smälta ner guld och risken är mindre att godset försvunnit till utlandet, säger Christer Widemalm.