Men några sekunder senare förmörkades glädjen, för då fick jag se en mördarsnigel komma krypande över stigen.
Mördarsnigeln är ju, som ni alla vet, en invasiv art som har ökat explosionsartat i Sverige på senare år. Fjärilarna däremot har minskat dramatiskt.
I senaste numret av tidskriften Fauna & Flora har Lundaekologerna Sven G Nilsson och Markus Franzén ställt samman uppgifter från olika fjärilsinventeringar.
Det finns till exempel en undersökning från Ringsjö i Skåne på 1870-talet. Då hittade inventerarna ett sjuttiotal fjärilsarter. På 1990-talet hade det antalet halverats.
I Kullaberg i Skåne hände samma sak mellan åren 1953 och 2005: nästan hälften av arterna försvann. Samma sak i Nöbbele i Småland, där man kan jämföra inventeringar från 1910 och 2003.
Mest förvånade blev forskarna över att fjärilar som tidigare var vanliga nu helt har försvunnit. Dit hör exempelvis vitfläckig guldvinge. Den var mycket vanlig i bland annat Nöbbele och Stenbrohult. Men sedan 1981 är den borta i sju av de undersökta områdena.
Andra exempel på tidigare vanliga fjärilar som nu är borta på många platser är svavelgul höfjäril, hagtornsfjäril, aspfjäril och makaonfjäril.
Forskarna räknar upp några viktiga orsaker till fjärilarnas försvinnande:
En faktor är ökade mängder kväve i marken. Det missgynnar växter som fjärilarna trivs med. Kvävet kommer dels från konstgödsel, dels från bilarnas och kolkraftverkens avgaser.
Traditionella slåtterängar, som tidigare slogs mot slutet av sommaren, har ersatts av hårdgödslade, tätt gräsbevuxna vallodlingar som skördas till ensilage första gången redan i juni. Då blir det inga blommor, och därmed inga fjärilar.
En annan orsak, som Sven G Nilsson och Markus Franzén trycker hårt på, är det ökade betestrycket. Enligt dagens normer, som bland annat styrs av EU-bidragen, ska gräsmarker betas hårt för att hållas öppna.
Tidigare hade man färre betesdjur utspridda på större ytor. Då blev växtligheten mer varierad, och fjärilarna trivdes.
Får är allra värst, när det gäller att äta upp fjärilarnas värdväxter, konstaterar Nilsson och Franzén. De rekommenderar att man inför höstbete för hästar och nötboskap på marker där man vill bevara fjärilarna.
En annan orsak är det intensiva skogsbruket, där granarna växer tätt och små gläntor tillhör undantagen. Just små skyddade, solbelysta skogsgläntor där det växer odon och gökärt är finfina grejer för fjärilarna.
Fjärilar är ju ofta väldigt vackra, och det finns skäl att försöka bevara dem lite bättre bara för att människor ska få njuta av deras skönhet.
Men det kan också finnas strikt ekonomiska skäl, varnar Sven G Nilsson och Markus Franzén. Flera nya studier visar att växter som pollineras av insekter går tillbaka. Den utarmade fjärilsfaunan kan mycket väl bidra till minskade skördar.