Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Vetenskap

FN:s klimatpanel i blåsväder efter Greenpeacestyrd rapport

Det är lätt att föreställa sig miljörörelsens upprördhet om FN:s klimatpanel lyfte fram en rapport som visar det fortsatta behovet av fossila bränslen, författad av oljeindustrin. Det konstaterar den ledande miljödebattören Mark Lynas. Nu har just detta hänt – fast omvänt – menar Lynas och en rad andra debattörer.

Sven Teske

Mark Lynas

Den senaste kontroversen kring FN:s klimatpanel IPCC handlar inte om anklagelser om vetenskapligt fiffel med klimatdata. Men precis som i den så kallade ”Climategate”-historien gäller den panelens trovärdighet.

I veckan som gick publicerade IPCC den fullständiga versionen av en rapport om förnyelsebar energi. Det huvudscenario som panelen slår på trumman för säger att världen år 2050 till nära 80 procent kan förlita sig på förnyelsebara bränslen om rätt beslut fattas. Detta återgavs av många medier världen runt när huvuddragen presenterades i maj.

Det visar sig nu att den del av rapporten som lägger fram detta scenario inte bara stöds av miljöorganisationen Greenpeace, utan även som ledande författare har den tyska energiexperten Sven Teske, som är chef för Greenpeace kampanj för förnyelsebar energi.

Slutsatserna är i det närmaste identiska med dem som dras i en Greenpeacestudie från 2010 med Teske som huvudförfattare, där förordet i en tidig version skrevs av klimatpanelens ordförande Rajendra Pachauri.

Intressekonflikten uppmärksammades först av den oberoende klimatbloggaren Steve McIntyre, men fallet har snabbt fått spridning och upprör nu en rad ledande debattörer, både fristående och knutna till tidningar som Economist, Independent och New York Times.

En av dem är britten Mark Lynas, mannen bakom den hyllade klimatboken ”Six Degrees”. Lynas skriver på sin blogg att han förvisso hade varit glad om en helt oberoende panelstudie dragit slutsatsen att 80 procent förnyelsebart är realistiskt, men fortsätter:

”Vad jag inte vill ha är återanvända kampanjrapporter, maskerade som ’riktig’ vetenskap i spetsen för de bedömda scenarierna därför att deras upphovsman lyckats lyfta sig själv till en framträdande position bland de ledande författarna. Det stinker.”

I själva verket framläggs i rapporten 164 olika scenarier, där den genomsnittliga prognosen för andelen förnyelsebar energi i världen år 2050 är 27 procent. En del av scenarierna utgår från att inte mycket ändras i energipolitiken. Scenariot med 77 procent är ett extremfall åt andra hållet. En viktig förutsättning för att det ska förverkligas är att den totala energianvändningen i världen sjunker jämfört med i dag tack vare effektivisering.

I extremscenariot räknas inte heller med någon kärnkraft. I miljörörelsen i stort råder delade meningar om behovet av kärnkraft för att lösa klimatfrågan. Den kända miljödebattören George Monbiot har exempelvis under våren ställt sig i kärnkraftslägret.

För att illustrera problemet med FN:s nära band till Greenpeace vänder Mark Lynas på steken. Han beskriver hur det skulle se ut om IPCC lyfte fram en rapport som påvisade världens fortsatt starka behov av fossila bränslen, och som var författad av en energispecialist med anställning på oljejätten Exxon Mobil.

”Ni kan tänka er vilket raseri detta skulle utlösa hos Greenpeace. IPCC skulle vara misskrediterat som oberoende röst för alltid”, skriver Lynas.

Greenpeaceexperten själv, Sven Teske, menar att hans betydelse för slutsatserna har överdrivits. Granskningen är så noggrann att han inte skulle kunna styra inriktningen på en rapport även om han ville, säger han i en DN.se-intervju, som du kan läsa här.

Ordföranden för Svenska naturskyddsföreningen Mikael Karlsson menar att det måste vara möjligt för klimatpanelen att använda sig av både industrins och miljörörelsens experter. Men i det här fallet var FN:s agerande ”klumpigt”, menar han, för eftersom klimatfrågan är så känslig måste FN vara extra öppet med källor och skäl när den inhämtar kunskap från dessa håll (läs särskild intervju här).

Mark Lynas har tillsammans med bland andra The Economists Oliver Morton och New York Times Andy Revkin skickat ett brev till den som är huvudansvarig för IPCC-rapporten om förnyelsebar energi, professor Ottmar Edenhofer, där de kräver svar på ett antal kritiska frågor om intressekonflikten.

Enligt Oliver Wright i Independent kan det finnas ännu en trovärdighetsskruv i rapporten: Som ersättning för den försvunna kärnkraften rekommenderas en utbyggnad av vattenkraften (i sig ett miljömässigt omstritt alternativ), och bland de nio författare som skrivit avsnittet om vattenkraft finns representanter för sex ledande vattenkraftsintressenter, enligt Wright.