Hur var jobbet fördelat mellan dig och Luc Montagnier?
- Åh, det var inte bara han och jag, vi var en hel grupp. Vår upptäckt var verkligen ett exempel på att läkare, virologer, immunologer och så småningom molekylärbiologer arbetade ihop. Mitt jobb var att spåra viruset i cellkulturen.
Tror du att fler kvinnor skulle kunna bli Nobelpristagare om priset i högre grad belönade den som har gjort själva jobbet, och inte i lika hög grad cheferna för forskargrupperna?
- Ja, troligen. Men jag är övertygad om att det blir fler kvinnliga Nobelpristagare i framtiden. Nu finns det dessutom fler kvinnor som är chefer. Jag är till exempel ansvarig för ett eget laboratorium på Pasteurinstitutet i Paris, där jag har samlat unga forskare.
Vad betydde Marie Curie för dig, när du var barn och tonåring?
- Hon var ju nästan som Gud i vetenskapen. Jag förstod att hon hade gjort något mycket viktigt. Hennes Nobelpris såg jag som helt ouppnåeliga, som något totalt utanför normen. Men i dag har jag sett att Nobelpriset kan vara nåbart, det kan vara inom normen.
Du har varit med och visat att schimpanser i Kamerun bär på virus som är nära släkt med hiv. Vad vill du säga till människor som tvivlar på att hiv spreds från apor till människor?
- De ska bara beakta vetenskapliga data. Vi har jämfört det genetiska materialet. Den stammen av hiv som har störst spridning, hiv-1 M, har stora likheter med virus hos schimpanser i Centralafrika. Det har skett överföring vid ett fåtal tillfällen. En gav upphov till stammen hiv-1 M, en till hiv-1 O och en till hiv-1 N. Och så finns hiv-2, en mera sällsynt stam som överfördes i Västafrika.
Nyligen kunde forskare visa att hiv har spridits bland människor i Afrika sedan början av 1900-talet. Vad gjorde att epidemin först fick fart, tror du?
- Resande och sexuell frihet. Folk började att röra på sig och flytta från byar till städer. Livsstilen förändrades, på 50- och 60-talen uppstod en sexuell frigörelse.
Hur kunde er upptäckt så småningom leda till de första bromsmedicinerna?
- Själva nyckeln i vår upptäckt var att vi hittade ett enzym, som heter "omvänt transkriptas". Det gör så att viruset kan ta sig in i cellerna, göra om arvsmassan och mångfaldiga sig självt. Den första medicinen, som hette AZT, hindrar "omvänt transkriptas" från att fungera.
- Det gick väldigt snabbt att utveckla medicinen, ungefär fem år från vår upptäckt. Det förändrade aids från en dödlig sjukdom till en sjukdom som går att behandla. Men ganska snart upptäckte läkarna resistens, viruset kunde slinka undan, och i dag måste vi behandla med en kombination av olika mediciner.
Förebyggande vaccin mot hiv har hittills misslyckats. Varför?
- En orsak är att hiv är ett mycket föränderligt virus. Det är ett problem, men inte hela förklaringen. Det beror också på att viruset förändrar hela kroppens immunförsvar. Det angriper cellerna snabbare än de kan reagera på infektionen. Hela immunförsvaret påverkas, inte bara den särskilda typ av celler som angrips av hiv.
Finns det någon chans att forskare någonsin ska kunna skapa ett effektivt förebyggande vaccin?
- Vi måste först förstå bättre hur immunsystemet fungerar. Vi har en medfödd del av immunsystemet och en annan del som tränas upp senare. Cellerna i dessa system talar med varandra, de har en dialog med olika signaler. Jag tror att vi kan få fram ett fungerande vaccin om vi inriktar oss på sådana signaler.
I södra Afrika har aidsepidemin nu planat ut, men på en fasansfullt hög nivå där upp till en fjärdedel av de vuxna är smittade. Är det risk för lika stor spridning i delar av världen?
- Nej, det tror jag inte. Jag kom från Senegal i går. Det är ett exempel på ett land som har reagerat snabbt, och som nu har program, utbildningar och information. Det är väldigt viktigt med politikers och myndigheters vilja att bekämpa problemet.
Bromsmedicinerna har också gjort mycket för att minska smittspridningen. De minskar ju mängden virus i könsorganens utsöndring. Därför hjälper de inte bara den enskilda individen, utan hela samhället. På fem, sex år har andelen hiv-smittade i världen som får bromsmedicin ökat från 2 till 30 procent.
Du har jobbat mycket i länder som Kamerun, Vietnam och Kambodja. Varför?
- Det är Pasteurinstitutets tradition. Det är vårt ansvar att sprida forskningen. Vi har program som jag leder.
- Man lär sig massor av att jobba i drabbade länder i tredje världen. Man lär sig om verkligheten, om vad de länderna har för prioritering. Det var till exempel i Kamerun som jag insåg hur viktigt det var att stoppa smittan från mödrar till deras nyfödda barn. Nu håller jag bland annat på med att utveckla behandling för smittade spädbarn.