På tisdag, den 12 april, är det precis femtio år sedan Jurij Gagarin flög ett helt varv i en bana runt jorden. Han var den första människan i rymden. Hans bedrift ska firas med en stor tillställning i Moskva, och då ska svenska Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg vara på plats.
– Rymdfarten har ju förändrat vårt liv enormt på det vardagliga planet. Mycket i dagens samhälle skulle vi inte ha kunnat ha utan rymdfart, säger Olle Norberg.
Till exempel har jordbruket blivit beroende av väderprognoser, htv-satelliterna har förändrat vår världsbild och bankernas transaktioner av pengar bygger på exakta tidssignaler från gps-systemet.
Sovjetunionen vann kampen om att skicka den första människan till rymden i en stenhård tävlan med USA.
Rymdfartens utveckling var en viktig del av det kalla kriget på femtio- och sextiotalen.
– Man kan säga att tävlan i rymden var ett ”proxy war” – ett ställföreträdande krig. Och det var ju ett lyckat sätt att kriga på, att försöka visa sig tekniskt överlägsen, säger Olle Norberg.
I dag satsar varken Ryssland eller USA på någon uppskruvad rymdtävlan längre. Men det gör den nya supermakten Kina, dock utan att ha någon motiverad medtävlare.
– Kina vill visa för sin befolkning och sin omvärld att de minsann är lika duktiga som USA, Europa och Ryssland, säger Olle Norberg.
Han besökte nyligen den kinesiska rymdstaden och dess 140.000 anställda i en förort till Peking. Hans bedömning är att kineserna än så länge ligger efter rent tekniskt, men att de utvecklas mycket snabbt.
I västvärlden går utvecklingen snarare mot att staten lämnar över en allt större del av rymdverksamheten till privata aktörer. En gren av affärsverksamheten blir rymdturister.
Det brittiska företaget Virgin Galactic planerar turistresor till rymden från och med nästa år. I första hand från en bas i New Mexico. Och så småningom eventuellt från Esrange i Kiruna.
– Jag tror att turismen kommer att frodas. I en inledande fas blir det nog tusentals människor som gör rymdskutt. De får uppleva tyngdlöshet och se jorden uppifrån med det tunna lagret av atmosfär, säger Olle Norberg.
Han hoppas att rymdturisterna efter sin upplevelse blir ambassadörer för jorden, som han uttrycker det, med en ökad vilja att bevara vår planet.
Visserligen orsakar deras färd en del utsläpp, men det är marginellt jämfört med andra utsläpp, och Olle Norberg tror att fördelarna kommer att överväga.
På lite sikt tror han att rymdskutten blir ”en övergående fluga”. Turisterna blir sugna på ännu större sensationer.
De kommer att vilja åka i bana runt jorden och checka in på kommersiella rymdstationer. Man kan tänka sig att den nuvarande ISS utvecklas till ett hotell eller att nya kommersiella rymdstationer byggs.
Redan i dag används rymdsatelliter för att övervaka miljön, och den funktionen blir allt viktigare i framtiden, tror Olle Norberg.
– Upplösningen kommer ju att bli allt bättre. Man kommer till exempel att kunna se att ”den där fabriken släpper ut för mycket koldioxid” eller att ”oj, då, det området i Sibirien läcker mycket sumpgas”.
Med hjälp av sådan teknik skulle koldioxidavgifter kunna baseras på exakta mätningar av hur mycket ett företag verkligen släpper ut.
I klimatforskarnas mörkaste scenarier finns en plan B, så kallad aktiv klimatförändring eller ”geo-engineering” där människan griper in och kyler av klimatet på hela jorden.
En av de metoder som diskuteras går ut på att ett mycket stort antal speglar skjuts upp i rymden och skärmar av strålning från solen.
– Vi måste nog idka forskning om det här, och i värsta fall hitta den typen av lösningar, säger Olle Norberg.
En annan uppgift för framtidens rymdfart blir att städa efter alla försyndelser på sextio-, sjuttio- och åttiotalen, när utrangerade satelliter fick ligga kvar i sina banor eller dimpa ned på jorden helt oplanerat.
Här måste det komma tvingande regler för att man ska kunna avveckla satelliter under kontrollerade former.
Vetenskap och det Olle Norberg kallar ”utforskning” är också en viktig del av rymdfarten.
– Om femtio år tror jag att människan har landat på planeten Mars, säger han.
Han tror att jordens länder kommer att utföra bemannade Marsfärder som ett gemensamt projekt. Utmaningen är så stor att inget land har kapacitet att ta ledningen.
– Men kanske Europa kan ta täten, säger Olle Norberg. (Ett optimistiskt uttalande med tanke på att europeiska rymdstyrelsen över huvud taget inte prioriterar bemannade rymdfärder i dag.)
Han tror också på gruvdrift i rymden. Viktiga metaller skulle kunna hämtas från asteroider och väteisotopen tritium, som kan användas till energiutvinning genom fusion, från månen.
Och så kanske vi äntligen får kontakt med några utomjordingar.
– Det är ju inte omöjligt på femtio år. Det har ju gått så enormt fort sedan de hittade den första främmande planeten 1995. I dag hittar de nya nästan dagligen. Om vi hittar en signatur som tyder på liv skulle det få bestående effekt. Det skulle ingå i vår världsbild. Vi skulle betrakta jorden på ett annat sätt.