Gen hos män avgör om relationen ska bli lyckad

- Vår studie visar att mäns beteenden i parrelationer till viss del går att förklara utifrån personlig genuppsättning, säger professor Paul Lichtenstein vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Sedan tidigare känner forskarna till att ett hormon som är aktivt i hjärnan, vasopressin, finns hos sorkar - och att det påverkar hannarnas parbeteenden.

Präriesorkar lever i monogama parrelationer och är, till skillnad mot de mer lättfotade ängssorkarna, väldigt sociala. Forskarna har lyckats koppla det monogama beteendet till de gener som hänger ihop med hormonet vasopressin genom att jämföra båda dessa arter.

Hos präriesorkar har vasopressin en mycket mer framträdande roll än hos andra sorkar när det gäller parbeteende. Men även hos de mer promiskuösa ängsorkarna visar djurförsök att hannarna blir mer monogama om man gör det lättare för dem att ta upp vasopressin. Och nu visar de svenska forskarna att ett liknande samband finns hos människan, närmare bestämt hos den manliga delen av befolkningen.

Forskarna har studerat drygt 2.000 personer från det svenska tvillingregistret. Först kartlades försökspersonernas arvsmassa i regioner som styr förmågan att ta upp vasopressin. Sedan kopplades dessa gener ihop med försökspersonernas framgångar på äktenskapsmarknaden.

Resultaten, som publiceras i den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift PNAS, visar ett klart samband mellan en genvariant som kallas 334 och en mans beteende i parrelationer.

Män med gentypen 334 hade i genomsnitt svagare band till sin partner än män med en annan genuppsättning. Sannolikheten för att vara gift var också betydligt lägre hos personer med gentypen 334.

Män med dubbel uppsättning av 334:an, alltså samma gentyp på bägge kromosomerna, löper dessutom dubbelt så hög risk som andra att drabbas av äktenskapskris, visar siffrorna.

- De som har dubbel uppsättning av den här gentypen har fler äktenskapskriser. Dessutom är deras fruar mindre nöjda med sina äktenskap, säger Hasse Walum, forskare på Karolinska institutet.

Trots de starka sambanden mellan gentyp och beteende i parrelationer vet forskarna fortfarande inte riktigt hur vasopressinreceptorerna påverkar beteendet.

- Hos sorkarna har man sett att vasopressinreceptorn är kopplad till hjärnans belöningssystem. Sorkhannarna får en positiv effekt av att umgås med den de parat sig med. Men om det fungerar på samma sett hos människan är än så länge en ren spekulation, säger Hasse Walum.

- Det finns också en koppling till autism, som utmärks av problem i sociala relationer. Det stödjer också det samband med vasopressin som vi ser, säger Paul Lichtenstein. Enligt forskarna på Karolinska institutet är det bara mäns parbeteende som påverkas av vasopressin.

- Det kanske man inte får säga till en DN-journalist, men det finns faktiskt biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Motsvarande system hos sorkhonor regleras av hormonet oxytocin, ett hormon vi tror har betydelse för kvinnors relationer. Oxytocin frigörs till exempel vid amning, säger Paul Lichtenstein.

Ska man då begära ett gentest av sin tilltänkte make?

- Det här handlar inte om att kunna testa om maken är den trogna typen, utan för oss är det jätteintressant att förstå de biologiska mekanismerna bakom parrelationer. Det är högst osannolikt att det någonsin leder till exempelvis genterapi mot otrohet, säger han.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut