Vilka människor har genetiska förutsättningar att leva i minst 100 år? Nya rön gör det möjligt att faktiskt ta reda på saken, vilket reser en rad etiska frågetecken.
– Det här är intressant forskning. Är studien tillräckligt bra och går det någon gång att relativt enkelt testa för gener som ger extra långt liv, då skulle vi definitivt överväga att ta med det, säger Daniel Zakrisson, vd för det svenska gentestningsföretaget DNA-Guide.
I dag är 100-årskalas relativt sällsynta. Bara en person på 6.000 kan fira dem, och bara en på sju miljoner får uppleva sin 110-årsdag. Vad är de gamlas hemlighet? Gener, livsstil, tur eller alltihop? Och hur mycket avgör det ena respektive det andra?
Forskare verksamma i Italien och USA har analyserat arvsmassan från 1.055 personer som var minst 100 år. Resultaten jämfördes med motsvarande från nästan 1.300 kontrollpersoner. Det visade sig, enligt studien som presenteras i vetenskapstidskriften Science, att de som levde länge hade vissa utmärkande genetiska drag. Sammantaget hittades 150 varianter (så kallade snippar) som kunde användas i en matematisk modell för att förutspå om en person skulle överleva åtminstone sin 90-årsdag eller inte.
De riktigt gamla i studien var friska långt upp i åldrarna, trots att de enligt kartläggningen inte skilde sig jämfört med normalbefolkningen när det gällde sjukdomsanlag. Det räcker alltså inte med att inte bli sjuk för att bli riktigt gammal. Man måste därtill ha rätt gener.
Kvinnorna dominerar bland de äldsta. Männen som lever åldersmaraton är generellt sett friskare än jämnåriga kvinnor så det verkar som om kvinnorna klarar av åldersrelaterade sjukdomar bättre – oklart hur.
Forskarna tycker att deras kartläggning är hoppingivande. Kunskap om hur livslängden styrs skulle kanske kunna användas för att ge människor fler friska levnadsår med hjälp av skräddarsydda läkemedel, hoppas de.
Men samtidigt väcks etiska frågetecken. Hur reagerar människor på information om att de bär, eller inte bär, gener för ett långt liv? Börjar man leva mer riskfyllt, i tron att man är skyddad från en tidig död eller i tron att det ändå inte spelar någon roll?
– Jag kan också oro mig lite över vad försäkringsbolag och andra kan göra med informationen, säger forskaren Thomas Pearls som står bakom studien.