Inte ens människor gick säkra för jätteörnen på Nya Zeeland, hävdades i folkliga legender. Nu har forskare kunnat belägga att den beskrivningen av Haasts örn stämmer.
Eller stämde, ska sägas. Örnen, med ett vingspann på uppemot tre meter och med en vikt på runt 18 kilo, är utdöd sedan 500 år tillbaka.
Då hade den nya zeeländska urbefolkningen, maorierna, befolkat ögruppen sedan 800-talet och intensivt jagat dess talrika fågelarter. Jakten decimerade i första hand de flygoförmögna moafåglarna, vars samtliga arter hade utrotats på 1600-talet.
Haasts örn var en flygande fågel som även den jagade de flygoförmögna arterna. Men örnen utgjorde också måltavla för maorierna, som såg jättefågeln som en fiende då den påstods utgöra ett direkt hot mot människan. Enligt legenden fanns en gigantisk, människoätande fågel, kallad Te Hokioi, avtecknad på stenmålningar och beskriven som en rovfågel ingen gick säker för.
Vetenskapen känner Haasts örn sedan drygt 100 år tillbaka, då kvarlevor av den påträffades i träskmarker på Nya Zeelands södra ö. Vissa forskare har sett den främst som en asätare, då exempelvis näsborrarna påminde en hel del om gamens.
I en studie, i dagarna presenterad i paleontologiska tidskriften The Journal of Vertebrate Paleontology, slår forskarna Paul Scofield och Ken Ashwell, verksamma vid Canterburymuseet i Nya Zeeland respektive New South Wales-universitetet i Australien, fast att Haasts örn var en rovfågel, och inte en asätare.
Scofield och Ashwell har med hjälp av bland annat tomografiteknik rekonstruerat den utdöda örnens hjärna, ögon, öron och ryggmärg. Resultatet har jämförts med konstitutionen hos dagens örnar och gamar. Forskarduon har då kommit fram till att Haasts örn var en fruktad rovfågel som troligen spanade från upphöjda positioner i bergstrakter för att sedan snabbt slå till, dykande ner mot sitt byte.
Dessutom visar deras forskning att örnen tidigare var en avsevärt mindre fågel, men att den på relativt kort tid utvecklades till sin gigantiska storlek.
– Vårt arbete är ett tydligt exempel på hur den snabba utvecklingen inom medicinsk teknik och utrustning kan nyttjas för att lösa gamla mysterier, säger Ken Ashwell.
– Samtidigt stöder vår forskning maoriernas mytologi om Te Hokioi, den enorma fågeln som kunde svepa ner mot människor i bergen, fullt kapabel att döda ett litet barn, säger Paul Scofield.