Med sig i underhållningstruppen till Göteborg hade Marc Abrahams några tidigare pristagare. Bland andra bioakustikerna Magnus Wahlberg och Håkan Westerberg, som visat att ljud som länge påstods vara utländska ubåtar i svenska vatten i själva verket berodde på luftbubblor från sillars anus. Fisar, om man vill tala klarspråk.
Där fanns också holländaren Pek van Andel, som för första gången tagit bilder med magnetresonans, MRI, av älskande människors könsorgan. IgNobelpriset kan förstås inte mäta sig med det riktiga Nobelpriset när det gäller ära och prestige.
Men många människor tycker att det är roligt. Bland annat ett stort antal riktiga Nobelpristagare, som gärna ställer upp och hjälper till vid den årliga prisceremonin i Boston.
Senast lyckades Marc Abrahams och hans medarbetare få ihop nio stycken pristagare av den mera ädla sorten.
Det engelska ordet ignobel betyder ”inte så ädel” och tanken är att priset först ska få människor att skratta, sedan att tänka.
– En massa saker i världen är både roliga och intressanta på samma gång. De flesta stora genombrott låter osannolika och roliga från början. Tänk om någon för ett par hundra år sedan hade sagt att du ska kunna sitta intill en låda och höra människor sjunga från andra sidan världen. Eller att pyttesmå djur som inte ens syns kan orsaka sjukdomar.
– Eller ta relativitetsteorin eller upptäckten av hur dna fungerar. Många tyckte först att det lät helt tokigt.
En gång i tiden läste Marc Abrahams tillämpad matematik vid Harvarduniversitetet. Han gick klassen under Bill Gates.
– Jag startade också ett data-företag och började arbeta med programmering. Man kan säga att han var mer framgångsrik. Men jag har alltid velat skriva om vetenskapens mer lustiga sidor. Så jag skickade in artiklar till en tidskrift. Och när jag kom hem från jobbet en dag fanns ett meddelande på telefonsvararen där en röst undrade om jag ville bli redaktör för tidskriften.
Marc Abrahams tog tag i den nedgångna tidskriften som i dag heter Annals of Improbable Research (Den osannolika forskningens annaler). Han dammade också av de pris som tidskriften hade instiftat och 1991 inrättade han en årlig prisceremoni. Snabbt byggde han upp sitt nätverk av forskare som delar hans sinne för humor.
– Nu när jag var redaktör kände jag att jag hade befogenhet att ringa upp vem som helst och fråga om råd.
Han började bjuda in pristagarna till ceremonin, och förvånansvärt många kom – trots att de får betala resan själva.
Ekonomipristagarna är dock sällsynta gäster. De sitter ofta i fängelse.
– Vi jobbade verkligen hårt nu senast på att få cheferna för de isländska bankerna att komma. Vi pratade med alla möjliga på Island, men de kunde inte hjälpa oss.
Ibland avstår arrangörerna från att bjuda pristagare av rena säkerhetsskäl. Det gällde till exempel Sanford Wallace, som belönades 1997 för att ha utvecklat några av världens värsta dataspam.
– Det hade inte varit säkert att ta honom till Boston. Vi brukar inte vara aggressiva här, men mot honom hade vi kunnat bli det.
Det går att tacka nej till IgNobelpriset och det händer att folk gör det.
– Oftast är det unga människor i början av sin karriär. De säger att deras handledare inte tycker om det och att priset skulle kunna användas emot dem. Då rundar vi av helt diskret och avslöjar aldrig samtalet för någon.
Å andra sidan är det ganska många som försöker nominera sig själva.
– Vi får omkring 7.000 nomineringar varje år, och ungefär en tiondel är från folk som själva vill ha priset. Men de vinner nästan aldrig. Om du medvetet försöker få ett IgNobelpris är chanserna ytterst små.
Ett syfte med Marc Abrahams verksamhet är att berätta om svåra saker på ett sätt som alla kan ta till sig. Årets största utmaning är motiveringarna till priserna. En av mina personliga favoriter är motiveringen till det senaste ekonomipriset:
”Till direktörerna, cheferna och revisorerna för fyra isländska banker – Kaupthing Bank, Landsbanki, Glitnir Bank och Islands centralbank – för att de har visat att små banker snabbt kan förvandlas till väldigt stora banker, och vice versa – och för att de har visat att detsamma kan göras med ett helt lands ekonomi.”
– Vi försöker att inte använda adjektiv eller tala om för folk vad som är roligt. Texten ska tala för sig själv.
När Marc Abrahams nu är i Sverige är det på sin plats att fråga honom om han inte snyltar på vår nationalklenod, det riktiga Nobelpriset.
– Vi försöker vara mycket respektfulla. Ingen kommer någonsin att förväxla oss med Nobelpriset. Nobelpriset är viktigt. IgNobelpriset kommer aldrig att bli viktigt.