Just nu pågår ett intensivt arbete för att undersöka Norra ishavets botten. Ju mer isen smälter, desto lättare går kartläggningsarbetet.
Och Arktis havsis smälter betydligt fortare än klimatforskarna tidigare har trott. Sedan sjuttio-
talet har den nästan halverats. Förra året i september var den troligen mindre än den har varit på tusentals år.
- Jag jobbade med en amerikansk expedition 2003. Det var jättesvåra förhållanden. Vi stångade oss fram, en liten bit i taget. Men förra året var det så himla lite is, så på en enda säsong kunde de mäta av det vi hade kämpat med i flera år. Då förstår man hur isen kontrollerar hela tillgängligheten, säger Martin Jakobsson.
Han är docent i marin geologi och geofysik vid Stockholms universitet, och en av världens ledande experter på Norra ishavets botten.
I våras publicerade han en undervattenskarta över Norra ishavet i den vetenskapliga tidskriften Geophysical Research Letters, tillsammans med medarbetare från Tyskland, USA och Kanada.
Kartan är den mest detaljerade som hittills har visats för offentligheten.
- Vi har satt samman mätdata från alla som delger data.
Bland dem som "delger data" ingår numera USA:s militär. De har under många år gjort mätningar med ubåtar, och länge var dessa data hemliga.
- Men nu har vi fått alla data. I det här fallet har USA varit väldigt bra. De har fantastiska data från hela Alaskas kust. Så stora mätkampanjer som de gjorde på sextio- och sjuttiotalet skulle vi aldrig ha råd att göra.
Från Ryssland fick Martin Jakobsson tillgång till landets färdiga djupkartor. Men däremot inte till de mätserier som ryssarna har använt som underlag till sina kartor.
- Det är militära hemligheter. Ryssland kör sitt race. De har mycket mer militär kontroll på Arktis.
Det finns också oljebolag som - okänt i vilken utsträckning - håller sina undersökningar av Norra ishavet för sig själva av kommersiella skäl.
Rakt över hela Norra ishavet sträcker sig en bergrygg som kallas Lomonosovryggen. Den går från Grönland, över den geografiska nordpolen hela vägen till Sibirien.
Därmed är Lomonosovryggen av största strategiska betydelse för Ryssland och även för Danmark, som plötsligt och oväntat har börjat vädra en framtid som oljenation.
Lomonosovryggen kan vara en förlängning av kontinentalsockeln på respektive sida om havet. Det skulle innebära att Danmark och Ryssland enligt artikel 76 i havsrättskonventionen kan räkna Lomonosovryggen plus sextio sjömil åt vardera sidan från sluttningens fot som sin egen kontinentalsockel.
Då får de rätt till alla natur-
resurser som ligger på havsbottnen och nedåt, det vill säga all olja och gas och eventuella värdefulla mineraler.
Ryssland lämnade redan 1999 in sitt anspråk till den kommission inom FN som ska avgöra saken. Landet fick bakläxa. Kommissionen uppmanade Ryssland att komma in med mera mätdata.
Sådana ryska mätningar pågår nu för fullt, men resultatet får omvärlden ännu inte veta någonting om.
Senast nästa år måste Ryssland ha kompletterat sin ansökan, enligt reglerna.
Förra året åkte en rysk expedition med ubåt ned under isen fram till geografiska nordpolen och satte ned en rysk flagga i titan.
Men det var bara en symbolisk gest, utan någon juridisk betydelse, påpekar Martin Jakobsson.
- Det spelar ingen roll vilka flaggor man lämnar in, det får man ta med en nypa salt, som en jättekul bedrift. Det är forskare, sådana som jag, som sitter i kommissionen. De kommer att blunda fullständigt för en flagga. Det är mätdata som räknas. Man måste lämna in så klara och rediga mätdata som möjligt, som kommissionen kan värdera.
Danmark har ännu inte lämnat in några anspråk till FN-kommissionen. Men också danska forskare mäter för fullt, bland annat i samarbete med Martin Jakobsson och andra svenska forskare på den svenska isbrytaren "Oden".
I dag vet de inte riktigt hur Lomonosovryggen ansluter mot den grunda kontinentalsockeln på Grönlandssidan. Men de vill gärna veta. Inte bara för Danmarks politiska anspråk, utan också av vetenskapliga skäl. Finns det en djupare kanal norr om Grönland, och i så fall, exakt hur djup är den? Det påverkar vattencirkulationen i hela Norra ishavet, vilket i sin tur är viktigt för världens klimat.
Med stor sannolikhet kommer FN-kommissionen att betrakta både Danmarks och Rysslands anspråk på Lomonosovryggen som delvis berättigade. Då kommer anspråken att krocka, någonstans mitt uppe på nordpolen. Danmark och Ryssland kommer att ha olika åsikter om var gränsen ska gå någonstans.
- De möts ju på mitten. Anspråken kan överlappa. Det regleras inte i artikel 76. Det får väl bli bilaterala förhandlingar mellan länderna. Jag hoppas att det ska gå att lösa, säger Martin Jakobsson.
Han ser optimistiskt på de arktiska nationernas anspråk. Norra ishavet som ett enda stort ingenmansland, där intressenter från hela världen försöker hugga för sig bäst de kan, skulle vara ett sämre alternativ.
- Det är väl bra om vi har kontroll på vad som sker. Jag väljer att ha en positiv synvinkel. Jag tror på FN. Länderna har ju också möjlighet att skydda Arktis mot exploatering av oljebolag.