Efter 27 minuter släpper raketen ”Herschel”, och efter 32 minuter släpper den även ”Planck”. Båda satelliterna ska sedan färdas på egen hand till banor runt en punkt som kallas Lagrangepunkt 2. Den ligger en bit utanför jordens bana, i ett läge där jordklotets och solens gravitation precis tar ut varandra. ”Herschel” innehåller det största teleskop som någonsin har sänts upp i rymden: huvudspegeln är 3,5 meter i diameter.

Vetenskapligt ansvarig är svensken Göran Pilbratt, som arbetar med ”Herschel” på europeiska rymdstyrelsens anläggning i Nordwijk i Holland sedan 18 år. Göran Pilbratt jämför ”Herschel” med en kamera för infrarött ljus, som energirådgivare använder när de ska avslöja värmeläckage från ett hus.

– Man kan säga att den mäter värme, men det är i så fall väldigt kall värme för det handlar bara om 10 grader över den absoluta nollpunkten.

Uppdraget är framför allt att studera hur stjärnor och galaxer bildas.

– Vi tittar på väldigt kalla moln, och ser när ett moln bestämmer sig för att bilda stjärnor. Då faller materia ihop, och vid kollapsen värms gasen upp och den värmen måste strålas i väg.
Bland annat hoppas astronomerna få svar på varför det bildades så mycket stjärnor och galaxer när universum var mellan fem och tio miljarder år gammalt. I dag är universum ungefär 13, 7 miljarder år, och stjärnbildningen har lugnat ner sig.

Tusentals astronomer i hela världen kommer att använda data från Herschel i sin forskning.