"Huygens" framme vid Titan

Sedan följer 137 rafflande minuter, när Huygens ska göra skäl för alla förberedelser under tiotals år, och för de 590 miljoner Euro som europeiska skattebetalare har kostat på.

Tidigaste signalerna kan komma 11.30 på fredagsförmiddagen Men först 16.24 får vi på jorden några besked om hur det har gått. Då når de signalerna jorden. Fördröjningen beror på att signalerna måste gå från "Huygens" till moderskeppet "Cassini", och först därefter skickas den långa vägen till jorden. Dessutom måste "Cassini" först vara vänd mot "Huygens" för att ta emot signalerna och därefter vändas mot jorden för att sända dem vidare.

Här är alla tiderna, med tillägg för de 67 minuter som det tar för signalerna att nå jorden från "Cassini".

11.13: Huygens faller in mot Titans atmosfär, med en vinkel på 65 grader och en hastighet av sex kilometer i sekunden.

11.17: När hastigheten har minskat till 400 meter per sekund vecklas den första lilla fallskärmen (2,6 meter i diameter) ut, omedelbart följd av huvudfallskärmen som är 8,3 meter i diameter. Skyddsskölden i fronten trillar av, och "Huygens" är färdigi att börja jobba.

11.32: Huvudfallskärmen faller av. Den ersätts av en mindre fallskärm på tre meters diameter. Nu är "Huygens" bara 125 kilometer över Titans yta.

11.49: Vid 60 kilometers höjd ska "Huygens" egen höjdmätare slås på. Den ska styra de övriga instrumenten, så att maximalt med uppgifter hinner samlas in.

12.57, ungefär: Det instrument som kallas gaskromatograf-masspektrometern börjar samla in prover av Titans atmosfär. Den ska förhoppningsvis ge intressanta uppgifter om en atmosfär som påminner starkt om den som fanns på jorden när livet uppstod här - en atmosfär full av metan, etan och kväve.

13.30, ungefär: Den stora kameran aktiveras. Den ska ta panoramabilder av Titans yta.

13.34, plus eller minus 15 minuter. "Huygens" slår i marken. Hastigheten ska nu vara omkring sex meter i sekunden.

Kraften vid nedslaget går att likna vid att en människa på jorden hoppar ner från en stol. Eller också blir det som att plaska ner i vattnet från en brygga, om landningsplatsen skulle råka bli en sjö av flytande metan. Markcentralen i Darmstadt har nämligen dålig koll på vilken terräng som döljer sig under molnen. Och de har ingen chans att styra farkosten när den närmar sig marken.

Forskarna är inte riktigt säkra på hur himlen kommer att te sig vid Titan. Vid en viss höjd är den sannolikt grön, men orange sedd nerifrån marken.

I värsta fall kan "Huygens" bli spetsad på vassa berg. Forskarna misstänker att Titan under de täckande molnen påminner om Skandinaviens fjällkedjor, med höga, snötäckta berg och eventuellt också stora sjöar.

Om allt går väl kan sonden fortsätta att sända data från Titans yta i högst 130 minuter. Sedan försvinner moderskeppet "Cassini" bortom horisonten, och "Huygens" lämnas ensam åt sitt öde.