Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Idéer blir verkliga i fablab

Foto: Foto: Fablab
I ett fablab ska vem som helst kunna tillverka nästan vad som helst. Nu är Sveriges första fablab på väg att byggas upp i Malmö.

Känner du dig ibland så arg eller frustrerad att du har lust att skrika rakt ut? Kanske under ett långrandigt jobbmöte, en obegriplig föreläsning eller en urtråkig lektion? Dessvärre kan det vara direkt olämpligt.

Men visst hade det varit skönt att kunna skrika var som helst? Det tycker Kelly Dobson – student i Boston, USA. När hon släpptes lös i ett fablab blev resultatet en ”skrikpåse”. Det är en ljudisolerad påse som hon kan skrika högt i – var som helst – utan att någon hör. Påsen spelar in skriket och när hon kommer ut från jobbet eller skolan kan hon släppa ut skriket i fria luften.

Snart får även allmänheten i Sverige möjlighet att göra verkliga prylar av sina idéer, åtminstone de som har nära till Malmö. Där håller nu Sveriges första fab­lab på att ta form. Fablab står för ”fabrication laboratory”, som betyder tillverkningslaboratorium på svenska. Ett fablab är en verkstad med en uppsättning avancerade, datorstyrda maskiner (se grafik), som vanliga människor knappast har tillgång till normalt. Tanken är att i princip vad som helst ska gå att tillverka med maskinerna.

Vem som helst får komma in i fab­lab och tillverka saker enligt sina egna önskningar – helt gratis.

– Du betalar genom att dokumentera det du har gjort och dela med dig av dina erfarenheter, förklarar Jasper Darmark som är projektledare för fablab i Malmö.

Bakom projektet står Stapelbäddsparken, ABF och Malmö stad tillsammans med utvecklingsföretaget 1scale1. Precis som det finns datorprogram med öppen källkod ska de produkter som folk hittar på i fab­lab vara fria för andra att ta del av och kanske vidareutveckla. Fab­lab-användare delar med sig av sina idéer, ritningar och beskrivningar till varandra via forum på nätet. Alla labben är dessutom ihopkopplade med videolänkar på internet. Videon är alltid på så att folk i de olika labben kan prata med varandra och hjälpa varandra att lösa problem.

– Det finns massor av kunskap och idéer på gräsrotsnivå, säger Jasper Darmark.

Fablab i Malmö är ännu i sin linda. Jasper Darmark och hans kolleger håller på att bygga sin första maskin – en 3D-skrivare som bland annat ska kunna göra reservdelar till sig själv – och labbet huserar i tillfälliga lokaler. Men vid Stapelbäddsparken i Västra hamnen, bara ett par hundra meter från Malmö högskola, håller en stor, gammal byggnad på att renoveras. Där ska Fablab flytta in, kanske redan till sommaren.

– Vår verkstad blir förhoppningsvis fullt utrustad under 2010, säger Jasper Darmark.

Våra grannar i Norge har ett fablab sedan drygt fem år tillbaka. Det ligger i Lyngen, i allra nordligaste delen av landet. På en liten slätt, med fjällen i bakgrunden, står en grupp trähus byggda i traditionell stil. Utifrån liknar det mest en bondgård, men inuti finns mängder av avancerade apparater, möteslokaler och övernattningsrum – allt som hör ett fablab till.

– Hit kommer professorer och studenter, lokala uppfinnare och folk från andra fablab, säger Jørgen Karlsen på Fablab Norway.

För människorna som bor i det avlägsna området erbjuder fablab möjlighet till utbildning på plats, och en chans att realisera sina idéer.

– Här var till exempel en som utvecklade en oljeseparator för att samla upp utspilld olja i havet, berättar Jørgen Karlsen.

Genom sitt fablab får regionen även en mycket god anknytning till den framstående tekniska högskolan MIT i Boston, USA. Fablab i Norge är nämligen en filial till MIT.

Konceptet fablab föddes just på MIT, på Center for bits and atoms, som bildades år 2001. Det är en tvärvetenskaplig avdelning som utforskar gränsen mellan digital information och fysiska föremål. Målet med deras forskning är att utveckla maskiner som kan tillverka i princip vad som helst, inklusive kopior av sig själva, utifrån ett digitalt recept. I framtiden har vi kanske alla en sådan universaltillverkare hemma i vardagsrummet.

Det låter orimligt, men för femtio år sedan – när datorer tog upp hela rum och vägde flera ton – kunde knappast någon drömma om att vartenda hushåll i framtiden skulle ha en egen dator. Men nu är vi där, jättedatorn har krympt till en bärbar dator samtidigt som prestandan har blivit enormt mycket bättre. Forskarna på Center for bits and atoms tror att vi kommer att få se en likadan revolution när det gäller tillverkningen av fysiska saker.

Precis som alla andra forskningsprojekt som finansieras av det amerikanska vetenskapsrådet måste Center of bits and atoms lägga en del av sina pengar på att dela med sig av sina kunskaper till samhället.

I Center of Bits and Atoms egna laboratorier finns tillverkningsmaskiner i alla storlekar. Forskarna valde ut några av maskinerna (som finns färdiga att köpa till överkomliga priser) och öppnade en verkstad – som döptes till Fablab – för allmänheten.

– Vi var nyfikna på vad folk skulle hitta på om de fick möjligheten att tillverka nästan vad som helst, säger Sherry Lassiter som leder det internationella fablabnätverket från Center of bits and atoms i Boston.

Snart började personer från avlägsna, lantliga regioner i tredje världen att höra av sig. Männi­skorna där har normalt liten tillgång till teknik, och företag ser ingen ekonomisk lönsamhet i att ta fram produkter som fyller deras behov. Men med ett fablab skulle de själva få verktygen att lösa sina problem. Center for bits and atoms hjälpte därför till att starta och bekosta utrustningen i åtta fablab i olika utvecklingsländer.

– Det blev helt fantastiskt. Människorna i samhället tog verkligen del i processen, lärde sig och började skapa och byggde upp en lokal ekonomi, berättar Sherry Lassiter.

De indiska lantbrukarna som irriterade sig på att korna åt upp deras grödor uppfann snart ett sensorsystem som varnade när en ko gick in på åkern. Driften av labben finansieras lokalt på lite olika sätt. Vissa drar in pengar på små affärsrörelser, till exempel genom att tillverka reservdelar till grannskapets uråldriga kopieringsapparater eller genom att designa och tillverka gjutformar och askar åt chokladtillverkare. Andra har skrivit avtal med skolor eller institutioner som mot betalning får låta sina elever använda labbet som en del i utbildningen.

Efter ett tag vaknade även västvärlden till liv och började fråga efter fablab. Nu finns det drygt trettio stycken runt om i världen – från södra Afrika till Nederländerna och Island – och ytterligare tio är på gång. Hittills har antalet fablab fördubblats var artonde månad.
Utrustningen till ett fablab kostar cirka 400.000 kronor. Det tycker Sherry Lassiter är för mycket.

– Vi vill utveckla fablab så att maskinerna kan tillverka nya maskiner. Då kan ett labb tillverka flera andra fablab för samma region.

Fablab i världen

Fablab finns i dag i följande länder (vissa har flera stycken):
Nordamerika: USA
Centralamerika: Costa Rica
Europa: Nederländerna, Spanien, Belgien, Norge, Island
Afrika: Ghana, Kenya, Sydafrika
Asien: Indien, Afganistan

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.