Kontentan blir att myrorna knappast kan stå som modell för andra så kallade självreglerande nätverk. Det har antagits att det finns stora likheter mellan våra egna nätverk, exempelvis internet, och myrornas samhällen men detta kanske inte stämmer.
Det hävdar forskare vid University of Arizona i USA. De har gjort något som ingen lyckats med tidigare — följt en stor mängd myror i flera kolonier och noterat exakt vad de enskilda individerna sysslat med under lång tid, inklusive hur de utbyter information med andra myror i samhället.
För att lyckas med detta flyttade forskarna, som letts av evolutionsbiologen Benjamin Blonder, ett antal kolonier av arten Temnothorax rugatulus från naturen till laboratoriet. Sedan målades kroppen på varje myra med en unik färgkod, varpå myrorna filmades kontinuerligt under en längre tid.
Totalt noterades 9.000 möten mellan 300—400 individuella myror. Flödet av information kunde på så vis beräknas — och forskarna slutsats är att flödet är ganska trögflytande och ofta inte når fram till alla kolonins invånare.
Detta är förvånande. Myror har relativt begränsad syn men i stället ett sofistikerat utbyte av information via feromoner, doftämnen, som de utväxlar genom att röra vid varandras antenner. På så vis kan en myra säga "det finns mat där borta, följ den här stigen" och liknande.
Myrorna har ingen ledare som talar om för alla vad de skall göra. Men eftersom de hela tiden stöter ihop med andra myror har man trott att det hela liknar ett typiskt självreglerande nätverk, som när nyheter eller rykten sprids genom Twitter eller Facebook, eller — för att ta ett biologiskt exempel — som när en epidemisk sjukdom sprider sig.
Alla självreglerande nätverk skulle med andra ord ha samma universella egenskaper. Ingen ledare styr, ändå fungerar nätverket som tänkt. Informationen flödar. Den bärande hypotesen har varit att det räcker med att din tanke når ut till minst sex andra individer för att den ska spridas vidare till alla andra.
Fast myrorna fungerar inte på det sättet. Informationsflödet i kolonin är begränsat och når inte upp till den förväntade nivån.
– Myrorna är inte bara ineffektiva, de är också långsammare än väntat. Faktum är att de undviker varandra, säger Benjamin Blonder.
Ändå är det ju uppenbart att myrornas samhällen fungerar. De har funnits på jorden i miljontals år och dominerar oftast de flesta ekosystem. Så något måste de göra rätt. Fast hur de bär sig åt är nu, efter den nya studien, något av ett mysterium.
Ineffektivt blir effektivt
Blonder och hans kolleger, som publicerar sina rön i Public Library of Science, tror därför inte att alla självreglerande nätverk styrs av samma princip. Myrornas nätverk fungerar, men kanske inte på samma sätt som andra nätverk.
En möjlighet är att de individuella myrorna bara känns vid en begränsad del av kolonin, och inte kommunicerar med andra delar.
En annan möjlighet är att myrorna "förstått" något vi alla haft problem med: om man ägnar alltför mycket tid åt att kommunicera, får man inget gjort. Kanske har de, genom evolutionens försorg, blivit varse att för mycket information i praktiken är ingen information. I så fall är deras samhällen, genom sin skenbara ineffektivitet, på sätt och vis effektivare än våra egna nätverk.