Europeiska forskare har borrat fram en tre kilometer lång iskärna från Antarktis. Den visar hur klimatet har växlat under 740.000 år - det i särklass äldsta klimatarkivet hittills. Resultaten visar att ingen istid är på gång de närmaste 15.000 åren.
- Det här är den häftigaste borrningen som har varit. Amerikanerna ligger i lä här, säger Margareta Hansson som är docent i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet och svensk deltagare i studien.
Arbetet har pågått i åtta år. Det är organiserat och till en del finanserat av EU. Tio europeiska länder deltar. Resultaten publiceras i dag i den vetenskapliga tidskriften Nature.
Syftet med borrningen är att studera hur klimatet har växlat under årens lopp. Det är nödvändig kunskap om man vill veta hur dagens utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser påverkar miljön.
Forskarna har borrat på östra Antarktis, på en plats som kallas för Dome C. Den nya kärnan går nästan dubbelt så långt tillbaka i tiden som den tidigare äldsta: Vostokkärnan som också är från Antarktis. Dome C går sju gånger så långt tillbaka som borrkärnor från Grönland.
Borrningar från havssediment på olika ställen på jorden går visserligen ännu längre tillbaka i tiden, men de kan inte alls erbjuda lika detaljerade upplysningar som isen.
Analysen av den nya borrkärnan bekräftar vad tidigare mätningar har visat: temperaturen följer mycket tydligt halten av växthusgaser i atmosfären.
Sambandet gäller åtminstone 430.000 år tillbaka - så långt som forskarna hittills har hunnit analysera små luftbubblor i isen.
- Vi ser en väldigt stark koppling mellan temperatur och växthusgaser, det är ingen tvekan om det, säger Margareta Hansson.
De allra viktigaste resultaten av den nya borrningen är att den visar hur klimatet var för 430.000 år sedan, när en istid övergick till en värmeperiod. Det är nämligen en tidsperid som påminner mycket om den nuvarande. Jorden cirkulerar just nu runt solen på ungefär samma avstånd och med samma lutning som då.
Resultaten visar att jorden nu - om inte människan och hennes utsläpp hade varit - skulle det dröja åtminstone 15.000 varma år innan nästa istid slår till. (Den förra avslutades för 10.000 år sedan.)
- Utan människans hjälp skulle vi ha haft fortsatt varmt i 15.000 år till. Nu har vi en extra portion växthusgaser, och nu måste vi förvänta oss att det blir ännu varmare, säger Margareta Hansson.
Analysen av luftbubblorna i iskärnan bekräftar också att halten av koldioxid är rekordhög för närvarande. Den har inte överstigit 280 miljondelar någon enda gång på 430.000 år.