Jakt på vilda djur väcker starka känslor. Den nyss avslutade licensjakten på varg har både starka förespråkare som vill se fler vargar avskjutna och starka motståndare, som inte alls vill ha allmän licensjakt på varg.
Politikers beslut om jaktfrågor grundar sig delvis på forskning om viltfrågor. Men alla känner inte till att jägarna själva finansierar merparten av all viltforskning i Sverige. Allmänna medel står för mindre än en fjärdedel.
Svenska jägareförbundet har knappt 200.000 medlemmar. Från deras medlemsavgift dras tjugo kronor varje år till den så kallade forskningstjugan. I år har ett tiotal forskare fått anslag från forskningstjugan, sammanlagt 3,4 miljoner kronor.
Forskning som finansieras med dessa pengar ska, enligt Jägareförbundet, ha ”jaktpolitisk betydelse för den svenska jakten och Jägareförbundets medlemmar”. Jägareförbundet ser gärna att forskningen håller hög kvalitet.
”Men vi är unika bland forskningsfinansiärena i och med att vi har friheten att ge anslag till projekt med lägre vetenskapligt värde om vi upplever nyttan för viltförvaltningen som stor”, uppger förbundets forskningssekreterare Niklas Holmqvist till DN.
Flera av de forskare som får pengar från Jägareförbundets forskningstjuga arbetar på Grimsö viltforskningsstation i Riddarhyttan. En av dem är Håkan Sand.
– Jägartjugan går till frågor som har betydelse för möjligheten att jaga olika arter. Det kan också vara av intresse att ta fram kunskap för arter som inte är jaktbara i dag, men som Jägareförbundet bedömer kan bli aktuella för jakt i framtiden. De har exempelvis varit med och finansierat vår forskning på varg i snart tio år, säger han.
Håkan Sand ser dock Viltvårdsfonden som sin huvudsakliga finansiär. Alla som vill jaga lagligt i Sverige måste betala en viltvårdsavgift på 300 kronor om året. Förra säsongen gav de cirka 265.000 jaktkorten totalt 65 miljoner kronor till den så kallade viltvårdsfonden.
Ett tjugotal olika forskningprojekt har fått omkring 19 miljoner för år 2010. Forskningsanslagen administreras av Naturvårdsverket. Ansökningarna som olika forskare skickar in bedöms av en särskild viltkommitté. I denna viltkommitté sitter sju personer. Två av dem kommer från Jägareförbundet.
– Jägareförbundets representanter säger vilka ansökningar som har mest relevans för deras verksamhet. De har vissa hjärtefrågor som de bevakar. Nu senast handlade det till exempel om ett nytt sätt att inventera älgar från flygplan, säger Henrik Lange som är forskningssekreterare på Naturvårdsverket.
Ett sådant älginventeringsprojekt fick 350.000 från Viltvårdsfonden för år 2010. Henrik Lange betonar att jägarnas synpunkter bara utgör en mindre del av underlaget. Det är också viktigt att forskningen håller hög kvalitet.
Svenska skattebetalare finansierar forskning genom Vetenskaps-rådet. Där är uppdraget att finansiera fri grundforskning av allra högsta kvalitet. Kvaliteten mäts främst i vilka granskade vetenskapliga tidskrifter som forskarna lyckas publicera sina rön i.
Bara två projekt som VR finansierar under 2010 har anknytning till vilt som jagas. Dessa två projekt har fått sammanlagt 894.000 kronor. Det är dels ett genetiskt projekt för att bedöma släktskap mellan vargar, dels ett tvärvetenskapligt projekt där bland annat arkeologer ska studera relationen mellan människan och älgen under årtusendenas gång.
Skattepengar till viltforskning kan också fördelas via Formas, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Formas delar ut pengarna efter kriteriet att forskningen ska ha högsta vetenskapliga kvalitet. Men i högre grad än Vetenskapsrådet ska forskningspengar från Formas också bidra till praktisk nytta för de areella näringarna, till exempel jordbruket eller skogsbruket.
Formas har för år 2010 delat ut drygt fem miljoner kronor till sex viltforskare. En är Linda Laikre som är docent i populationsgenetik vid Stockholms universitet. Hon har offentligt tagit avstånd från den nyss avslutade licensjakten på varg, eftersom hon anser att
vargstammen är för liten och genetiskt för smal för att kunna jagas.
Linda Laikre har aldrig fått pengar från forskningstjugan eller V iltvårdsfonden.
– Jag har en känsla av att de inte vill ta in genetiska aspekter. Jag tror att de är rädda för att det då kan krävas åtgärder och hänsyn som de inte är intresserade av att ta, till exempel att populationerna behöver vara större, säger Linda Laikre.
Håkan Sand på Grimsö har inte fått några pengar från Formas i år.
– Det är mycket svårare, där konkurrerar man med många fler forskare. Man måste ha mycket väl genomtänkta projekt och mycket goda vetenskapliga meriter, säger Håkan Sand.
Både Håkan Sand och Linda Laikre tycker att det vore bra om skattepengar stod för en större andel av den s venska viltforskningen.
– Som forskare vill man ju gärna se mer pengar till forskning. Det vore inte fel om en del av pengarna som är öronmärkta för biologisk mångfald kunde användas till det vi kallar vilt, säger Håkan Sand.
– Det behövs en bredare vetenskaplig belysning på vad som är vettigt att göra. Vargforskningen är väldigt koncentrerad till Grimsö i dag, och det vore bra om fler forskare vore inblandade, säger Linda Laikre.