Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Alla depressioner är lika mycket värda

Foto: NTB Scanpix

Att ”gå in i väggen”. Att vara ”utbränd”. Att lida av ”stress-relaterad utmattning”. Det finns något hjältemodigt med själva uttrycken, som antyder att man har blivit sjuk just av att jobba hårt. Genom att uppoffra sig för andra.

Och så kan det säkert vara i många fall. Orimliga krav, oklara arbetsbeskrivningar, återkommande omorganisationer, olämpliga chefer, sömnbrist, anspråk på ständig tillgänglighet – det är definitivt stressfaktorer som kan utlösa depressioner och besläktade tillstånd. Precis som olyckor, separationer, arbetslöshet, dödsfall och andra trauman och förluster kan göra. Eller för den delen ensamhet och isolering.

Ibland är depressioner något som bara kommer, till synes utan någon yttre förklaring. En del människor är mer sårbara än andra, och den risken är i hög grad ärftlig. Oftast beror depressionen på en kombination av medfödd känslighet, upplevelser tidigare i livet och yttre påfrestning. Och denna yttre påfrestning kan vara av olika karaktär.

Just nu riktas särskild uppmärksamhet på påfrestningar som har med ”stress” och arbetslivets villkor att göra.

Det finns fördelar med ett sådant fokus. Förhoppningsvis kan arbetsgivare dra lärdomar och försöka undvika onödiga omorganisationer, dåliga chefer och orimliga krav på de anställda. Det finns stora vinster att göra rent företagsekonomiskt när man sparar på personalens hälsa, förutom att det mänskliga lidandet minskar.

Läs också: Forskare: ”90-talskrisen bakom ökningen av stress”

Privatpersoner kan – när sådan möjlighet finns – försöka bli bättre på att sätta sina egna gränser gentemot arbetsgivaren, hålla sin ambitionsnivå för arbete och fritid på rimlig nivå och prioritera vila, sömn och motion, som enligt forskning har skyddande effekt.

Men jag ser också problem med att ”stress-relaterad utmattning” ska utgöra en särskild fil.

 

Det vi verkligen behöver komma åt är själva stigmat, den psykiska sjukdomens låga status.

 

En sökning i den stora medicinska databasen Medline ger ett 20-tal träffar på begreppet, med mycket stark slagsida för svenska forskare. Om svenska forskare ska hålla sig med egna definitioner, minskar möjligheten att deras resultat kvalitetssäkras och bekräftas av utländska forskares studier. (Det internationella diagnossystemet ICD-10 samlar allvarliga stressreaktioner under en särskild huvudrubrik, och den underrubrik som ligger närmast det svenska begreppet är ”other reactions to severe stress”.)

Läs också: Det händer i din hjärna när den utsätts för stress

Dessutom finns ett moraliskt dilemma. Säkert kan diagnoser med mer hjältemodig klang minska något av den psykiska sjukdomens stigma. För dem som får en sådan diagnos.

I dag är psykiska sjukdomar i allmänhet och inte minst depression skamligt lågvärderade. En oproportionerligt liten andel av forskningens resurser går till denna typ av sjukdomar, räknat till hur mycket lidande de orsakar och vad de kostar rent samhällsekonomiskt.

Redan i dag hör depression till de vanligaste allvarliga sjukdomar som finns, räknat på hur många friska levnadsår som går förlorade. Enligt världshälsoorganisationens WHO:s beräkningar kommer depressioner inom några år att klättra om hjärt- och kärlsjukdomar och hamna på förstaplatsen i mänsklighetens samlade sjukdomsbörda. Dessutom är depression en av de allra farligaste sjukdomarna, och ligger bakom många självmord.

Det vi verkligen behöver komma åt är själva stigmat, den psykiska sjukdomens låga status. Om det ska krävas särskilda salivtest som mäter ”stresshormonet” kortisol, och särskilt hjältemodiga diagnoser för att patienter ska tas på allvar – då har vi missat något på vägen.

Läs också: Därför drabbas kvinnor värst av stress

Läs mer. Krönikor av Karin Bojs

Foto:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.