I centrum av vår galax Vintergatan finns ett stort svart hål. Det är helt etablerad kunskap nu, kvalitetsstämplad med ett Crafoordpris från Sverige.
För femton år sedan, när jag började som vetenskapsredaktör, var det fortfarande kontroversiellt när astronomer hävdade att den där punkten på himlen i stjärnbilden Skytten, den som kallas Sagittarius A*, i själva verket skulle vara ett supermassivt svart hål.
Det fanns astronomer som menade att alla galaxer har ett stort svart hål i centrum. Men ingen hade sett dem. Det är i princip omöjligt att se svarta hål, eftersom deras dragningskraft är så stark att inte ens ljusstrålar kan slippa ut. Det som däremot går att observera är stoft som virvlar in i det svarta hålet och stjärnor som kretsar runt det. Ju närmare hålet stjärnans bana ligger, desto snabbare svingas den runt.
Först de allra senaste åren har teleskopen och tekniken blivit så bra att astronomer har kunnat bringa klarhet i mysteriet. Särskilt framgångsrika är Reinhard Genzel vid Max Planck-institutet i Garching i Tyskland och Andrea Ghez vid University of California i Los Angeles i USA.
De båda fick i torsdags Crafoordpriset i astronomi. Crafoordpriset är ett pris som helt har hamnat i skuggan av Nobelpriset. Men det delas också ut av Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige och går till ämnen som inte täcks av Nobelpriset, såsom astronomi, geologi, ekologi och matematik.
I år delar Kungliga Vetenskapsakademien rentav ut två Crafoordpris à fyra miljoner på samma gång. Det ena går till två matematiker medan det andra alltså delas av Reinhard Genzel och Andra Ghez.
Sagittarius A* går inte att observera i vanligt synligt ljus, eftersom det ligger en massa stoftmoln i vägen. Genzel och Ghez har i stället arbetat med infrarött ljus. Reinhard Genzel har huvudsakligen arbetat med Europeiska Sydobservatoriets teleskop i Atacamaöknen i Chile medan Andra Ghez har använt ett av de amerikanska Keckteleskopen på Hawaii.
Deras observationer går inte att förklara på något bättre sätt än att Sagittarius A* verkligen är ett supermassivt svart hål – vars massa motsvarar ungefär fyra miljoner solar, hoppressad till ett område som är mindre än vårt solsystem.
I centrum på en del andra galaxer verkar det finnas supermassiva hål som är mycket större – upp till flera miljarder solmassor. Det verkar rentav finnas ett tydligt samband: ju större svart hål desto större galax.
Numera bråkar astronomerna om vad som kom först, de supermassiva svarta hålen eller galaxerna. Men det lär dröja några år innan de har observationer som kan besvara den frågan.