Annica Dahlström lämnar Hjärnfonden. Hennes påståenden om kön och hjärnor blev för mycket för nästan alla, med undantag för Smittskyddsinstitutets generaldirektör.
Annica Dahlström är 70 år och pensionerad professor i neurobiologi. Hennes vetenskapliga publikationer handlar om molekyler i nervceller. Men när hon vänder sig till allmänheten behandlar hon ett helt annat ämne, nämligen könsskillnader mellan män och kvinnor.
Jag har tidigare i denna spalt behandlat påståendet att kvinnor med stora bröst skulle vara sämre på matematik. För detta finns inget stöd i Annica Dahlströms forskning och inte i några andra vetenskapliga studier heller.
En grupp forskare från Göteborgs universitet publicerade för några år sedan en granskning på DN Debatt, där de systematiskt gick igenom diverse påståenden i Dahlströms bok ”Könet sitter i hjärnan”. Genom att hänvisa till publicerad forskning som faktiskt existerar i verkligheten kunde de tillbakavisa många av bokens teser. Till exempel den att pappor inte skulle kunna ta hand om barn eftersom de har dålig känsel i fingertopparna, dålig hörsel och begränsat synfält.
I en intervju med Aftonbladet hävdar Annica Dahlström bland annat att pappor som tar hand om sina småbarn kan skada barnen för livet. Papporna skulle – enligt intervjun – rycka axlarna ur led på barnen och låta deras huvuden hänga och slänga så att blodkärlen i hjärnan skadas.
Men härom dagen publicerade en forskargrupp från Karolinska institutet en studie där de verkligen har undersökt om små barn löper högre risk att skadas när deras pappor tar hand om dem. Så är det inte. Lucie Laflamme och hennes medarbetare visar att antalet skadade barn halverades mellan 1987 och 2007, samtidigt som pappaledigheten trefaldigades. Deras resultat visar att barnen löper lika stor risk att skadas, oavsett om mamman eller pappan passar dem.
Ett par dagar efter att Aftonbladet publicerat sin intervju meddelade Hjärnfonden att Annica Dahlström lämnar sin plats i styrelsen.
De flesta skulle nog säga att det är ett logiskt beslut, med tanke på att hon är 70 år och inte har publicerat någon egen forskning på flera år, utan bara hårt kritiserat opinionsmaterial.
Men en redaktör på tidskriften Axess valde i stället att tolka händelsen som att inte bara Dahlström själv utan rentav ”forskningens frihet” har blivit offer för vänstervindar i sociala medier.
Han fick oväntat stöd av Smittskyddsinstitutets generaldirektör Johan Carlson som twittrar i tjänsten. Med orden ”Läsvärt om hotet mot vetenskapens oberoende” rekommenderar Carlson sina 614 följare att läsa inlägget på Axess. Han har också markerat redaktörens rader som ”favorit”.
Det är förstås bra att chefen för Smittskyddsinstitutet värnar om forskningens frihet. Ett effektivt smittskydd måste utgå från vetenskap. Hur ska vi annars kunna hantera känsliga och svåra frågor, som vaccin till barn och tvångsåtgärder vid farliga sjukdomar? Det finns sorgliga exempel –exempelvis från kampen mot hiv i Sydafrika – där smittskydd får vika för politisk propaganda.
Men man ska välja sina strider. Vetenskapens oberoende hotas inte av att Hjärnfonden byter en ledamot i sin styrelse.