Vancouver.
Ett nytt miljöhus står högst på listan när Amerikas forskare visar upp sig för världen.
Höga politiker, företagsledare och andra makthavare brukar träffas en gång om året i schweiziska skidorten Davos. Där umgås de med varandra, lyssnar på föredrag om det viktigaste som händer och skaffar sig en bild av omvärlden.
Vi vetenskapsjournalister har en motsvarighet. Den kallas för AAAS och arrangeras av en amerikansk organisation med samma namn – American Association for Advancement of Science. Jag skulle vilja påstå att AAAS-mötet ofta ligger tio år före Davosmötet. Många ämnen som forskare presenterar på AAAS hamnar så småningom högt även på makthavarnas dagordning. Men det kan vara ganska lång eftersläpning.
Klimatfrågan är ett exempel. Den nya gentekniken ett annat. Och det var på ett AAAS-möte för femton år sedan som jag först fick klart för mig hur Europas subventioner leder till att våra hav fiskas ut.
Normalt brukar AAAS-mötena cirkulera bland olika universitetsstäder i USA. Men i år anordnas det i Vancouver i Kanada. Som en upptakt till mötet bussades vi journalister i onsdags iväg till det mest intressanta Vancouver ansåg sig kunna uppbringa.
Det var ett nybyggt miljöhus.
Saudiarabien må ha sitt Masdar, Stockholm sin Norra Djurgårdsstaden, men Kanada har University of British Columbia. Campus ligger några kilometer utanför city och rymmer förutom själva universitetsbyggnaderna bostäder för flera tusen personer. Här växer nu fram en grön mönsterstad, med ännu fler bostäder, fler lokaler för forskning och undervisning, affärer och andra servicelokaler.
Flaggskeppet är huset CIRS som invigdes i höstas. Enligt kanadensarna är det Nordamerikas i dag mest miljövänliga byggnad. Förkortningen står för Center for Interactive Research on Sustain- ability. Huset är både en levande lokal för undervisning, med flera hundra studenter som passerar varje dag, och ett stort experiment.
CIRS-huset räknas inte bara som koldioxidneutralt, utan som ett plushus som förbättrar värdena för hela universitet. Stommarna är av trä, liksom en stor del av inredningen. Belysningen består till största delen av dagsljus, med fiffigt placerade fönster. Regnvattnet tas tillvara och avloppsvatten renas på plats i en biologisk anläggning. Slingerväxter klättrar utanför söderfönstren, där de ger skugga på sommaren men släpper igenom allt solljus på vintern när de har fällt sina blad.
Allt följs upp in i minsta detalj av forskare från en rad olika discipliner. Psykologer ska mäta hur effektiva människor blir av allt dagsljus och särskilda lyckoforskare ska undersöka hur de trivs.
Trästommar, dagsljus, slingerväxter och lokal avloppsrening – se där några tips för dagordningen nästa gång makthavarna träffas i Davos.