Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Vetenskap

Karin Bojs: När några dinosaurier fick en ny chans

Fåglarna har fått ett nytt släktträd – en ­katalog som Carl von Linné bara hade kunnat drömma om. Där syns tydligt hur de fick sin stora chans när alla andra dinosaurier dog.

I veckan, när jag träffade årets Nobelpristagare i medicin, Edvard Moser, berättade han om sin väg in i vetenskapen. Redan som sjuåring drömde han om att bli forskare. På den tiden trodde han att jobbet gick ut på att gräva upp dinosaurier. Han läste massor av böcker om ämnet och en gång fick han åka till ett museum i Tyskland och titta på dinosaurieskelett.

Barns fascination för dinosaurier handlar delvis om att urtids­ödlorna är utdöda. Men det är inte riktigt sant. På senare år har det stått alltmer klart att en liten andel av dinosaurierna överlevde, och att de utvecklades till dagens fåglar.

Nästan alla dinosaurier – och en stor del av det övriga livet på jorden – dog ut för ungefär 66 miljoner år sedan när en stor himlakropp krockade med jorden. Kratern efter nedslaget syns fort­farande på Yucatánhalvön i Mexiko.

Men ett fåtal djur överlevde kraschen, däribland några små bevingade dinosaurier. Det var säkert en hjälp att de kunde flyga och förflytta sig till platser där det fortfarande fanns mat att hämta. Snart blev världen beboelig igen, och då var all konkurrens borta. Under de första årmiljonerna efter det stora massutdöendet utvecklades med explosiv hastighet de flesta av dagens fågelgrupper: andfåglar, hönsfåglar, ugglor, tranor, storkar, vadarfåglar, flamingor, pingviner, duvor, gökar, kolibrier, hackspettar, papegojor och tättingar.

Det vet vi nu, tack vare en gigantisk insats av ett par hundra forskare i ett tjugotal länder. Deras rön publiceras i totalt ett trettiotal studier, varav de tyngsta i veckans nummer av tidskrift Science och resten i mer specialiserade tidskrifter.

På 1700-talet sade Uppsalaprofessorn Carl von Linné: ”Gud skapade - Linné ordnade”. Som vanligt överdrev han sin insats en aning - han hade ju medhjälpare. Men en stor del av den tidens katalogisering av naturen utförde han på egen hand.

När 2000-talets forskare ska ordna naturen krävs två hundra personer och alldeles ny teknik. Fåglarnas nya släktträd har räknats fram med hjälp av flera superdatorer i Tyskland, Texas och Kalifornien.

Allra mest avgörande har varit de nya maskinerna för dna-sekvensering. Sådana maskiner har bara funnits på marknaden i tre, fyra år, men de har fullständigt revolutionerat dna-forskningen. Jag såg några av dessa maskiner i Uppsala häromdagen. Bara en enda kostar sju miljoner i inköp, och de nödvändiga kemikalierna kostar tusentals kronor för varje körning.

Fågelprojektet har letts från Kina och Köpenhamn, och med hjälp av den nya tekniken har forskarna kunnat sekvensera så gott som hela arvsmassan hos nästan 50 fågelarter. Tidigare försök att bygga släktträd har byggt på ett fåtal gener, och då kan jämförelsen lätt bli missvisande.

Carl von Linné, på 1700-talet, hade inget dna alls att jämföra med. Han kunde bara utgå från karaktärer i utseendet när han skulle ordna naturen.

Några av veckans studier berättar om gener som krävs för att en fågel ska kunna lära sig att sjunga. Ett femtiotal sådana genvarianter har utvecklats parallellt hos minst två olika grupper av fåglar. Och även vi människor har utvecklat liknande genvarianter på en egen utvecklingsväg; de påverkar delar av hjärnan som vi använder när vi talar.

Den stora kraschen som dödade dinosaurierna banade inte bara väg för dagens fåglar, utan också för däggdjuren – och på sikt även för oss människor. Nu jobbar forskarna på det stora släktträdet för vår del av livets träd. De ordnar naturen, precis som Linné, fast på ett modernare sätt. Mottot för vår tids biologi lyder snarare: Evolutionen skapade – dna-maskiner och superdatorer ordnade.