De senaste veckorna har jag roat mig med att läsa två biografier, ”Steve Jobs” av Walter Isaacsson och ”Jag är Zlatan” av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz.
De handlar om totalt olika världar. Zlatan spelar proffsfotboll och frossar i snabba sportbilar och tatueringar. Steve Jobs ledde företag med tiotusentals anställda och var asketisk vegetarian.
Men på ett plan finns tydliga paralleller. Båda böckerna beskriver män som är exceptionellt egensinniga. De har självförtroende nog att stå emot gängse normer. På gott och ont.
Sådana personlighetsdrag brukar även finnas hos riktigt framgångsrika forskare.
Ett ovanligt vackert exempel är årets Nobelpristagare i kemi, israelen Dan Schechtman. År 1982 hittade han kristaller som ingen trodde fanns. De kallas för kvasikristaller, eftersom de på ett sätt är regelbundna men ändå har ett mönster som aldrig upprepar sig.
Dan Schectmans chef kom dragandes med en grundläggande lärobok i kristallografi för att visa hur fel Schechtman hade. Lite senare bad samme chef Schechtman att lämna forskargruppen, så att den inte skulle bli utskämd.
Världens då allra mest framstående kemist, tvåfaldige Nobelpristagaren Linus Pauling, sa offentligt att det finns inga kvasikristaller, bara kvasiforskare och kallade Schechtmans upptäckt för nonsens.
Det tog över två år innan någon vetenskaplig tidskrift ville publicera rönen.
När rönen väl var publicerade kröp det fram att flera forskare tidigare hade gjort samma iakttagelse. Men till skillnad från Schectman hade de inte vågat lita på sina resultat, de trodde mer på läroböckerna och äldre kolleger.
En annan högst egensinnig forskare kommer aldrig att få något Nobelpris – trots att hon har revolutionerat synen på livet mer än de flesta Nobelpristagare. Lynn Margulis dog för några dagar sedan.
I mitten av 1960-talet beskrev hon hur symbios har spelat en avgörande roll för livets utveckling. Vi människor och alla andra djur härstammar från en förening som inträffade för ett par miljarder år sedan när två bakterier slogs ihop. Den ena utvecklades till det som i dag kallas mitokondrier och finns i nästan alla våra celler. De gröna växternas föregångare inkorporerade också en bakterie som innehöll klorofyll och kunde konsten att förvandla ljus till kemisk energi.
Ingen trodde på Lynn Margulis. Hennes artikel blev refuserad av omkring femton tidskrifter innan den till slut blev antagen.
I dag anses det som en självklarhet att mitokondrier och kloroplaster en gång har varit fritt levande organismer. Det har bekräftats av otaliga experiment.
Lynn Margulis fortsatte med sina egensinniga teorier. Hon har varit drivande inom den så kallade Gaiahypotesen, som går ut på att hela jordklotet hänger ihop som en självreglerande organism.
Man kan knappast säga att Gaiahypotesen som helhet är allmänt accepterad i dag. Men många inslag är det, till exempel betydelsen av symbios mellan olika organismer. Se bara på alla nya rön om oss människor och alla våra tarmbakterier!
På senare år förlorade sig Lynn Margulis i alltmer skruvade idéer om allt från aids till larvers ursprung. Egensinnigheten gick för långt, precis som den många gånger gjorde både för Zlatan och för Steven Jobs, enligt deras biografier.
Det är en hårfin skillnad mellan att våga gå sin egen väg och att gå vilse.