Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Vetenskap

Karin Bojs: Så kan det gå när vi varnar för piller

Under årens lopp har jag träffat många journalistkolleger med bestämda åsikter om vilka piller deras läsare/lyssnare/ tittare bör äta och inte äta.

En vanlig ambition brukar vara att avslöja läkemedelsindustrin. Som vi alla vet är ju ”Big Pharma” – de stora läkemedelsföretagen – i första hand intresserade av att tjäna pengar. Det kan media behöva påminna om ibland. Det gäller även journalister som själva jobbar för kommersiella mediahus, till exempel Bonniers, Schibsted eller Stampen.

Ibland ger sig dessa tvärsäkra journalistkolleger på fysiska åkommor, till exempel högt blodtryck. Då kan det heta att folk borde avhålla sig från blodtryckssänkande tabletter. Det skulle vara mycket bättre om de kunde banta bort sin övervikt och börja motionera.

Och det är ju lätt att hålla med om, rent principiellt. Det vore jättebra om alla människor levde sunt och nyttigt.

Men nu förhåller det sig inte så. Verklighetens människor har ofta för högt blodtryck – dels på grund av livsstilsfaktorer, dels på grund av medfödda faktorer som inte går att påverka annat än med tabletter.

Beräkningar visar att just medicin mot högt blodtryck är den enskilda faktor som allra mest effektivt kan sänka risken för stroke och för tidig död i vår del av världen.

Än vanligare är att journalister som vill varna världen för läkemedelsindustrins vinningslystnad ger sig på mediciner som påverkar psyket.

Varningsobjekt nummer ett brukar vara antidepressiva mediciner, i medievärlden ofta kallade ”lyckopiller”.

Sedan denna typ av mediciner kom i slutet av 1980-talet har antalet självmord i Sverige nästan halverats. Enda undantaget är unga människor, under 24 år. Medicinerna är säkerligen inte den enda orsaken till minskningen, men att det finns ett starkt samband är svårt att förneka.

Men självmord, depressioner och mediciner är verkligen inga svartvita och enkla saker. Medicinerna hjälper långt ifrån alltid, och ofta är effekten begränsad. De första två, tre veckorna av en behandling med tabletter kan risken för självmord paradoxalt nog öka.

Enligt Socialstyrelsens nuvarande riktlinjer väger nackdelarna med mediciner oftast tyngre än fördelarna för ungdomar. Även för vuxna rekommenderas i första hand kognitiv beteendeterapi och så kallad interpersonell terapi.

År 2004 beslutade USA:s läkemedelsverk FDA att det måste finnas en varning på förpackningarna, där det tydligt framgår att en del antidepressiva mediciner medför en förhöjd risk för självmord för unga. Beslutet fick massor av uppmärksamhet i media.

Nu har en grupp forskare från Harvard studerat hur det gick. De har undersökt läkemedelsbehandling och självmordsförsök hos 7,5 miljoner personer och publicerat resultaten i veckans nummer av British Medical Journal.

Alldeles efter FDA:s beslut och medias rapportering gick konsumtionen av antidepressiva mediciner kraftigt ner: omkring en tredjedels minskning hos tonåringar och en fjärdedel hos unga vuxna.

Självmordsförsöken i samma åldersgrupper gick däremot upp. De ökade med mellan 22 och 34 procent hos unga.

För fullbordade självmord syntes ingen skillnad alls i statistiken. Men då ska man veta att försök är mycket lättare att spåra i en begränsad studie, eftersom det går ungefär tio försök på varje fullbordat självmord.

Forskarnas egen slutsats är att FDA:s beslut om varningar på tablettförpackningarna helt förfelade sin verkan. Avsikten var att minska självmordsförsök. Men i stället ökade försöken ganska kraftigt.

Media kan ha förstärkt effekten med sin överförenklade och missledande rapportering, skriver Christine Lu och de andra forskarna i BMJ.

Det finns en del att lära av den här studien. För myndigheter, för vården, för journalister och för alla som känner någon med depression.