Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Spåren av vegetarianerna syns i tandstenen

Foto: MIKAEL SJÖBERG

Rena rama Atkinsdieten med massor av kött, eller en vegetarisk kost med bara grönsaker och nötter? Se, det beror på omständigheterna. Man får ta det som bjuds.

Det insåg redan de gamla neandertalarna för 50.000 år sedan.

Sedan många år pågår en livlig debatt i forskarvärlden om vad som egentligen skilde neandertalarna från oss moderna människor. Faktum är ju att vi fortfarande lever, medan de dog ut (förutom de cirka två procent neandertal-dna som människor utanför Afrika brukar ha i sin arvsmassa, vilket beror på tidigt sexuellt utbyte).

Forskaren Svante Pääbo i Leipzig brukar påtala äventyrligheten. Att vi moderna dristade oss att ta flotten rätt ut i vattnet, till avlägsna landmassor som vi knappt kunde skymta från stranden.

Själv är jag mest fascinerad av kreativiteten, till exempel musiken och den föreställande bildkonsten. Det finns ju bevis för att vi moderna använde flöjter för 40.000 år sedan, och målade fantastiska grottmålningar, medan inga trovärdiga belägg för sådan kreativitet från neandertalarnas sida finns.

Andra har intresserat sig för maten. Det har påståtts att neandertalarna bara tuggade i sig kött från stora bytesdjur, medan vi moderna var duktigare på att äta grönsaker.

Detta är dock trams. Neandertalarna var precis som vi moderna människor flexibla.

När moderna ”experter” grälar om vad som är den ursprungliga ”paleodieten” – huruvida en köttstinn, en fettstinn eller en vegetarisk diet är lämpligast för oss, då ska vi komma ihåg att vår art utmärker sig genom att vi kan anpassa oss efter vilken mat som finns att tillgå.

Det kunde även neandertalarna, trots att våra evolutionära utvecklingsbanor skildes åt för omkring en halv miljon år sedan.

I veckans nummer av Nature rapporterar en internationell forskargrupp ledd från Adelaide i Australien om nya resultat, baserade på tandsten.

Redan tidigare har forskare kunnat konstatera att vissa neandertalare åt växter, eftersom de har hittat små korn av stärkelse i deras bevarade tandsten. Men den nya studien tar ett stort kliv framåt i teknikutvecklingen – nu har forskarna lyckats dna-analysera innehållet i tandstenen. Det handlar om fem neandertalindivider: två från grottan Spy i Belgien, två från grottan El Sidrón i Spanien och en från grottan Breuil i Italien. De levde alla för mellan 40.000 och 50.000 år sedan.

Dessutom verkar de ha ätit delar av jättepoppel, en salixart som innehåller salicylsyra, som finns i vår tids värktabletter.

Dna-analyserna visar att neandertalarna i Belgien huvudsakligen levde av ullig noshörning och vilda får, däggdjur som fanns att tillgå i det torra, kalla stäpplandskap där de levde. Benfynd i grottan tyder på att de dessutom åt vilda hästar, mammut och ren.

Denna köttdiet kompletterade de med svamp, visar nu dna-analyserna av tandstenen. Närmare bestämt av arten dyngbläcksvamp, Coprinopsis cinerea.

I nuvarande Spanien såg förutsättningarna annorlunda ut. Där verkar pinjenötter ha varit en stapelvara, och det finns inga dna-spår alls av några köttdjur i tandstenen. De spanska neandertalarna verkar strängt taget ha varit vegetarianer. Men även de åt svamp, nämligen klyvblad eller Schizophyllum commune.

Dessutom verkar de ha ätit delar av jättepoppel, en salixart som innehåller salicylsyra, som finns i vår tids värktabletter. Och mögel från växter, av arter som fungerar bakteriedödande, som penicillin.

Forskarna tror att neandertalarna medicinerade sig med örter, mot en värkande trasig tand och en magåkomma som de också kan se spåren av.

Ännu en poäng till äventyrsförfattaren Jean M Auel, som i sina böcker om Grottbjörnens folk gör stor poäng av neandertalarnas kunskaper om örtmedicin!

Någon fisk och några snabba smådjur har forskarna däremot inte kunnat se spår av i neandertalarnas kosthållning.

Så det kan trots allt stämma, som flera forskare har föreslagit, att vi moderna människor var mera fingerfärdiga och bättre på att knyta nät.

Vilket skulle vara ännu en avgörande konkurrensfördel, vid sidan av äventyrligheten, musiken, konsten och förmågan att hålla ihop stora nätverk av vänner.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.