Vetenskap

Karin Bojs: Svensk satsning på excellens gick snett

Kvinnorna förlorar när politikerna satsar stora pengar på särskilt ”excellenta” forskare. Och inte blir forskningen bättre heller, enligt en ny granskning.

Om ett par veckor lägger Delegationen för jämställdhet i högskolan fram en ny rapport. En grupp forskare, ledd av Birgitta Jordansson på Göteborgs universitet, har granskat ”strategiska nätverk” och ”starka forskningsmiljöer” som har fått extra stora forskningsanslag.

Det handlar om totalt över tio miljarder kronor som har delats ut sedan 2003.

Att satsa extra mycket pengar på ett fåtal utvalda elitforskare är politisk trend sedan några år, som både den nuvarande alliansregeringen och den tidigare socialdemokratiska rege-ringen har ägnat sig åt.

Jag har ännu inte fått läsa hela rapporten, men däremot flera referat av granskarnas muntliga framträdanden. Det mest utförliga har publicerats av Sulf-tidningen.

Den bild som tonar fram där är alarmerande.

Granskningsgruppen har gjort en lista på de tjugo forskare som hade fått allra mest pengar – totalt över två miljarder. Av dessa forskare var 19 män och en kvinna.

Det visade sig att kvinnorna slogs ut steg för steg på varje nivå i processen.

Ett exempel är en av Strategiska stiftelsens utlysningar. Av de 112 sökande var 15 procent kvinnor. Efter en första gallring av en svensk expertgrupp åkte andelen kvinnor ned till 12 procent. Efter en andra gallring av en utländsk expertgrupp var andelen kvinnor nere i 0 procent.

Bara sex män ansågs tillräckligt ”excellenta” och fick dela på 250 miljoner kronor.

Sulf-tidningen citerar Ulf Sandström i granskningsgruppen. Han uppger att två av de sökande kvinnorna hade betydligt bättre meriter, om man räknar ett objektivt värde som hur ofta deras forskningsartiklar hade citerats av andra forskare.

Enligt Ulf Sandström och Sulf-tidningen syns ett genomgående mönster i storsatsningarna: manligt kön och hög ålder premieras, medan kvinnor systematiskt väljs bort.

Många skattebetalare kan säkert leva med lite bristande jämställdhet om satsningarna uppfyller sitt ändamål, ger oss bättre forskning och gör Sverige mer konkurrenskraftigt.

Men enligt Ulf Sandström och Sulf-tidningen finns det ingen­ting som tyder på att forskare som har fått dessa extrapengar presterar bättre än tidigare. Snarare tvärtom. Och då räknar han just med de objektiva kriterier som finns för att bedöma forskning, nämligen antal publicerade forskningsartiklar och hur mycket dessa artiklar citeras av andra forskare.

Historien visar att objektiva mått oftast gynnar minoritetsgrupper. Antagligen gynnar de också Sveriges konkurrenskraft i högre grad än kriterierna manligt kön, hög ålder och mäktiga nätverk.