Livsmedelsverket vill att hela svenska folket ska minska sin saltkonsumtion. Men frågan är om det är så lyckat för alla människor.
Älgar och rådjur söker sig till saltstenar som människor sätter upp i skogen. De är så begivna på saltet att det är förbjudet enligt jaktlagen att använda saltstenar för locka djuren från andras marker. Djurens instinkt säger dem att de behöver saltet, och det bekräftas också av modern forskning. Lagom doser av salt gynnar både tillväxt och fortplantning.
Även vi människor har en instinkt att äta salt. Det är inte så konstigt, med tanke på vår evolutionära historia i tropiska Afrika. Arkeologiska fynd visar att våra förfäder ofta levde längs kusterna och att de åt stora mängder skaldjur och kött – två livsmedel som innehåller en hel del salt.
Denna vår mänskliga instinkt utnyttjas ofta av livsmedelsindustrin. Chips, jordnötter och popcorn skulle inte vara så begärliga utan höga halter av salt. Stora mängder salt är också ett vanligt trick för att ge smak åt färdiglagad mat med billiga råvaror.
Mängden salt i maten påverkar blodtrycket – så långt är de flesta vetenskapliga studier överens. Det råder också stor enighet om att för högt blodtryck är en viktig riskfaktor för allvarliga sjukdomar, som stroke.
Så långt låter det helt logiskt att världshälsoorganisationen WHO, svenska livsmedelsverket och myndigheter i en lång rad andra länder har kampen mot saltet högt på sin agenda.
Men nyare forskning har nyanserat bilden. I maj kom en belgisk studie, publicerad i tidskriften JAMA, där forskare på universitetet i Leuven följde 3681 personer under åtta år och mätte halten av salt som de utsöndrade i urinen – ett mått på hur mycket salt de hade ätit. Resultaten visade att människor som äter mindre salt snarare verkar ha en något högre risk att dö i hjärt- och kärlsjukdom.
Nu i veckan kom en sammanställning från den ansedda organisationen Cochrane, som arbetar för att utvärdera forskning. Sammanställningen bekräftar att människor som minskar sin konsumtion av salt sänker sitt blodtryck en aning: i genomsnitt en procent för personer med normalt blodtryck och tre procent för personer med högt blodtryck.
Men - samtidigt ökar halten av andra riskfaktorer. Mindre salt i maten ledde till mera stresshormon och mer dåliga blodfetter.
Det är känt sedan tidigare att när människor äter mindre salt börjar hjärtat slå fler slag, vilket också betraktas som en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom.
De danska forskare som står bakom den nya sammanställningen från Cochrane menar att det inte längre finns fog för att uppmana hela befolkningar att minska på saltintaget.
Man ska nog ta båda sidor i den här heta debatten med en nypa salt. Det har sannolikt bara fördelar att Livsmedelsverket försöker förmå industrin att minska salthalten i färdiglagad mat. Folk kan ju själva salta på maten när de äter.
Helt klart finns det människor med högt blodtryck som verkligen mår bra av att minska på saltet i sin mat. Människor har olika genetiska anlag och det innebär att vi är olika känsliga för riskfaktorer som finns i vår miljö, såsom salt.
Men om man vänder sig till hela en svenska allmänheten finns faktorer som har betydligt bättre vetenskapligt stöd än att halvera saltkonsumtionen till fem gram om dagen. Till exempel att röra på sig, att äta grönsaker och att undvika snabba kolhydrater.