Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Vetenskap

Karin Bojs: Vår bild av klimatet blir allt klarare

Politikerna på klimatmötet i Doha verkar inte lyckas så bra. Men forskarna levererar. De har publicerat massor av ny kunskap om den globala uppvärmningen den senaste veckan.

Om fyra veckor går Kyotoavtalet ut. En andra omgång verkar i skrivande stund inte särskilt sannolik. Det finns delade meningar om man ska sörja eller inte.

Å ena sidan är detta protokoll, som formulerades 1997 i Kyoto i Japan, den hittills största framgången för de internationella klimatförhandlingarna. Många ser det som åtminstone en början på nya och bättre avtal.

Å andra sidan är effekterna närmast försumbara. De syns över huvud taget inte när man studerar en kurva över världens totala utsläpp av växthusgaser. Finanskriser och lågkonjunkturer syns, men inte Kyotoavtalet. Trots alla varningar och förhandlingar ligger världens nuvarande utsläpp av koldioxid i närheten av forskarnas allra värsta scenario, det som kallas A1FI.

På flera punkter har klimatforskarna visat sig vara lite väl optimistiska. Nästan alla deras datamodeller har missat att sommarisen i Norra ishavet skulle minska så snabbt som den faktiskt har gjort. I somras nådde isens utsträckning ett nytt minimirekord.

Och den nya studien om isarna på Grönland och Antarktis väcker frågan om hur snabbt havsytan egentligen kommer att stiga. Det kanske känns som om Grönland och Antarktis ligger långt bort. Men om isarna där smälter påverkas även vi. När politiker planerar hur Slussen i Stockholm ska byggas om och hur stadskärnan i Göteborg ska skyddas mot översvämningar, måste de ta hänsyn till havsytans kommande höjning.

För några dagar sedan kom en studie av forskaren Stefan Rahmstorf vid Potsdaminstitutet i Tyskland. Han jämför vad som faktiskt händer i verkligheten och vad FN:s klimatpanel IPCC har beräknat i sina två senaste stora sammanställningar.

När det gäller själva uppvärmningen klarar sig IPCC finfint. Temperaturen ökar med ungefär 0,16 grader per årtionde, vilket ligger väl i linje med vad klimatpanelen förutsåg både i sin tredje rapport år 2001 och i fyran som kom år 2007.

För havsytans höjning blir det lite mer komplicerat. Den tredje rapporten som kom 2001 har definitivt underskattat problemet. Där uppskattas höjningen till 1–2 millimeter per år. Men satelliterna visar att havsytan i själva verket höjs med ungefär 3,2 millimeter per år.

IPCC:s senaste sammanställning, fyran från år 2007, konstaterar visserligen att satelliterna visar en höjning på drygt 3 millimeter. Men trovärdiga satellitdata finns bara från år 1993 och forskarna bakom den fjärde IPCC-rapporten vågar inte dra för stora växlar på en så kort mätserie. De räknar mycket försiktigt och använder sig av breda felmarginaler. Då innebär det värsta scenariet A1FI – där vi alltså befinner oss nu – att havsytan höjs med mellan 26 och 59 centimeter från år 1990 till år 2090.

Den undre gränsen är inte realistisk längre. Bara den nuvarande ökningen på 3,2 millimeter om året innebär 32 centimeter på hundra år. Och då har vi inte räknat med accelererande avsmältning från Grönland och Antarktis. Tack vare veckans stora studie vet vi att sådan avsmältning redan är ett faktum.

Om mindre än ett år kommer IPCC:s nästa stora sammanställning, den femte i ordningen. Första avdelningen presenteras i Stockholm i september. Räkna med att veckans studie om Grönland och Antarktis kommer med. Liksom nya data om sommarisen i Norra ishavet. En redan allvarlig hotbild kommer att skärpas.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.