Detta är ett genomgående tema i den europeiska historien – när klimatet är varmt med jämn nederbörd är länder och samhällen relativt stabila, men när klimatet övergår till att bli mer oberäkneligt blir svält och sjukdomar vanligare, vilket resulterar i krig och invasioner.
Bakom studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science, står forskare från flera länder under ledning av den schweiziske paleoklimatologen Ulf Büntgen.
Ulf Büntgen och hans kollegor har analyserat årsringarna hos tusentals gamla träd- och trärester från arkeologiska utgrävningar, historiska byggnader och andra fyndplatser.
Årsringarna avslöjar trädens tillväxt, som i hög grad styrs av temperatur och nederbörd. För att säkerställa resultaten jämförde man det historiska materialet med årsringar från de senaste 200 åren vars klimathistoria är känd i detalj.
Resultatet är en exakt daterad kronologi över klimatet i framför allt Frankrike och Tyskland sedan 500 före Kristus.
Det innebär att man täcker in en stor del av den antika epoken, från slutskedet av den hellenistiska eran i Grekland till Roms fall runt år 400, och hela medeltiden.
Fascinerande nog finns det mycket klara kopplingar mellan klimatet och de flesta dramatiska skeden i historien.
Mellan 300 före Kristus och 200 efter Kristus, när romarna stod på höjden av sin makt, var klimatet i Europa stabilt, med varma och nederbördsrika somrar.
Detta var också en tid av stigande välstånd i hela riket. De politiska förutsättningarna ändrades visserligen och krigen avlöste varandra när olika fraktioner stred om makten. Men epoken ses ändå som höjdpunkten i Roms historia, framför allt den senare delen, från Julius Caesar till Marcus Aurelius.
Omkring 250 började dock romarriket knaka i fogarna. Germanstammarna i norr och öster, som man hittills lyckats hålla i schack, blev ett växande problem och till slut kunde man inte hålla stånd längre. 406 gick germanerna över Rhen i stor skala och 410 intogs och plundrades Rom. Rikets fall var ett faktum.
Årsringarna visar att nedgången sammanföll direkt med att klimatet förändrades till det sämre. Nederbörden föll mer oregelbundet och långa perioder av torka avlöstes av extrema skyfall. Samtidigt föll temperaturerna.
Forskarna tror att detta var en av de viktigaste orsakerna till germanernas invasion. Missväxt och försörjningssvårigheter kan ha tvingat dem att röra sig söderut.
Det instabila klimatet fortsatte ända fram till 600-talet, vilket återspeglas i den stora oro som rådde under folkvandringstiden. Därefter stabiliserades det långsamt och somrarna blev åter varma med lagom mycket regn omkring år 800 – då nya riken och kungadömen bildas och en ny period av politisk och social stabilitet infaller.
Det gynnsamma klimatet kom att vara ända fram till 1200-talets slut. Skördarna var rikliga, inkomsterna steg, och befolkningen växte.
Sedan svängde det åter. Kylan kom tillbaka, och regnen tilltog. Missväxt ledde till svält och förödande epidemier avlöste varandra. Långvariga krig blev vanligare. Befolkningen minskade drastiskt.
Höjdpunkten på eländet kom i början på 1600-talet när Lilla istiden höll kontinenten i ett fast grepp och hela Mellaneuropa slogs i spillror under 30-åriga kriget.
Kontentan blir att klimatet har påverkat historien mer än vi kanske vill erkänna. Vi tenderar att hänvisa till faktorer som människor har kontroll över när vi förklarar olika skeden, och förbiser det som kanske är viktigare – regn, snö, värme och kyla.