Knark som medicin

Det kan låta som en långsökt önskedröm för åldrande hippies. Men så långsökt är den inte. Flera amerikanska delstater tilllåter redan patienter att använda marijuana och andra former av cannabis för att lindra kroniska smärtor och andra sjukdomssymtom. Storbritannien är på god väg att följa efter. Och cannabis är bara en av flera illegala droger som nu testas för sina terapeutiska effekter.

Många människor ryggar vid blotta tanken på att använda knark som medicin. Men gränsen mellan läkemedel och narkotika är långt ifrån knivskarp. Många vanliga sömnmedel och lugnande medel är narkotikaklassade. Morfin, som används för att stilla smärtorna efter stora operationer och i livets slutskede, är ett mycket starkt beroendeframkallande narkotikum.

Mer kontroversiellt är att flera narkotiska preparat, som vi lärt oss betrakta som renodlade party- och missbruksdroger, visat sig ha effekter på olika sjukdomssymtom. Marijuana och hasch, eller närmare bestämt det verksamma ämnet tetrahydrocannabinol (THC), har klara smärtstillande effekter. Cannabisbaserade droger har också prövats mot exempelvis multipel skleros, ms. I andra studier har de visat sig ge viss lindring vid så olika tillstånd som Tourettes syndrom (ett tillstånd som kännetecknas av tics och i vissa fall tvång att säga fula ord) glaukom (grön starr) och post-traumatiskt stressyndrom, ett ångesttillstånd som kan drabba människor som varit med om krig och andra skräckfyllda upplevelser.

Men användningen av cannabis som medicin är ännu förbjuden i de flesta länder. En fråga är hur effektiv drogen verkligen är jämfört med beprövade läkemedel.

- Det har varit svårt att genomföra några riktigt bra studier på cannabis. Dels är THC en naturprodukt där halterna av det aktiva ämnet varierar starkt, dels är det en illegal drog. Därför är det svårt att mäta exakt hur mycket försökspersonerna har fått i sig, säger beroendeforskaren Lars Terenius, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.

Lars Terenius är över huvud taget tveksam till att medicinera med starkt verkande ämnen i deras naturliga form. Bättre i så fall att isolera den aktiva substansen och tillverka läkemedel på ett kontrollerat sätt, menar han. Sådana preparat har också tagits fram. Men alla är inte lika intresserade av dem.

- Diskussionen om medicinsk marijuana är tyvärr inte rationell. I USA och Storbritannien verkar starka krafter för att påverka opinionen. Policygrupper ser det här som ett sätt att bakvägen legalisera cannabis, säger Lars Terenius.

Alla större sammanställningar, som gjorts över forskningen kring cannabis som medicin, pekar på att det behövs mer forskning. För vissa symtom som kan lindras av cannabis finns bättre läkemedel redan i dag. I andra fall återstår ännu att se om fördelarna överväger nackdelarna.

Ett viktigt skäl att ifrågasätta bruket av cannabis som medicin är naturligtvis de många bieffekterna. De spelar kanske mindre roll för döende människor, men för genomsnittspatienten kan det vara ganska opraktiskt att gå runt konstant påtänd. Den som röker cannabis uppfattar verkligheten på ett annorlunda sätt, får svårare att koncentrera sig och reagerar långsammare på olika intryck och varningssignaler. I Sverige är det dessutom förbjudet att köra bil med cannabis i kroppen.

Cannabis beroendeframkallande förmåga är omdiskuterad. Fysiologiskt är cannabis betydligt mindre vanebildande än många andra typer av narkotika, och kanske även alkohol och nikotin. Samtidigt visar undersökningar att många människor, om än inte alla, får klara personlighetsförändringar om de röker hasch och marijuana regelbundet och under en längre tid. De avskärmar sig från normalt socialt liv och går in i sin egen lilla värld, där drogerna spelar en allt mer dominerande roll. Cannabis kan också utlösa psykoser hos känsliga individer och ge svåra skador på luftvägarna.

Ett sätt att åtminstone skydda lungorna kunde vara att ge THC i pillerform. Sådana piller finns redan, men har tagits emot utan större entusiasm. Enligt patienterna är det lättare att styra drogens effekter när man inhalerar rök. THC-haltiga läkemedel i sprejform kunde vara ett alternativ. Men det löser inte problemet med att patienterna tvingas gå omkring i ett ständigt, haschliknande rus.

THC verkar genom att sätta sig på en särskild typ av receptorer (mottagare) som finns utspridda på celler i hjärnan och immunsystemet. Ett alternativ till cannabishaltiga läkemedel kunde vara anandamid. Det är ett ämne som finns naturligt i kroppen och verkar via samma sorts receptorer. Försök med möss pekar på att ämnet har samma slags smärtstillande egenskaper som THC.

- Det betyder inte att anandamid skulle sakna cannabis negativa bieffekter. Kroppsegna ämnen är inte nödvändigtvis svagare eller mindre beroendeframkallande än syntetiska. Verkar ämnena på samma receptor blir effekten densamma om man bara kommer upp i tillräckliga nivåer, säger Lars Terenius.

Men det kan finnas andra vägar att gå. När THC bryts ned bildas bland annat ett slags syror, som forskarna tidigare trott vara mer eller mindre verkningslösa. Men en forskargrupp vid University of Massachusetts Medical School i USA har nu konstruerat en sådan syra som i djurstudier visat sig ha mellan tio och femtio gånger starkare smärtstillande effekt än THC. Syran, som fått namnet ajulemic acid eller CT3, verkar också kunna hämma inflammationer, lindra stelheten vid ms och få cancertumörer att växa långsammare.

Vid American Chemical Societys årsmöte i förra veckan presenterade forskargruppens ledare, professor Sumner M Burstein, en första studie av CT3 på människor. Ingen av de femton friska tyskar som deltog i studien blev hög av syran. Hittills har heller inga andra biverkningar upptäckts. Nu testas syran på patienter med kronisk smärta.

Eftersom CT3 inte skadar magen borde det i framtiden kunna ersätta läkemedel baserade på acetylsalicylsyra, som aspirin och magnecyl, hoppas Burstein, som har tagit patent på syran. Enligt Burstein skulle ett läkemedel baserat på CT3 kunna vara ute på marknaden inom ett par tre år.

En annan vanlig missbruksdrog med terapeutiska effekter är GHB eller gammahydroxybutyrat. GHB narkotikaklassades i Sverige våren 2000, efter att i slutet av 1990-talet ha seglat upp som en innedrog bland ungdomar i Göteborgstrakten och längs Norrlandskusten.

GHB, som i mindre mängder finns naturligt i kroppen, ger vid rätt dosering ett rus som påminner om alkohol, men är starkt vanebildande och mycket farligt i för höga doser, särskilt tillsammans med alkohol. I Sverige har flera unga människor dött sedan de blandat GHB och sprit.

Syntetiskt GHB framställdes för första gången på 1960-talet. Till en början betraktades det som ofarligt och såldes i hälsokostaffärer. Det användes som narkosmedel, sömnmedel och av kroppsbyggare för att öka effekten av tillväxthormon. Men när GHB runt 1990 började bli känt som beroendeframkallande partydrog, ofta använd för att droga och våldta unga kvinnor, förbjöds försäljningen snabbt i USA. Stora delar av världen följde så småningom efter.

GHB fungerade dåligt som narkosmedel. Men i vissa länder har läkare fortsatt att skriva ut drogen i andra medicinska sammanhang. I bland annat Italien och Frankrike används GHB för att behandla den ganska ovanliga sjukdomen narkolepsi. Personer med narkolepsi faller i sömn hastigt och okontrollerat och drabbas också av kataplexi, ett slags anfall där musklerna plötsligt tappar all spänst. Det är just mot kataplexin som GHB har effekt. I juli i år godkändes GHB som läkemedel mot narkolepsi även i USA, om än med starka restriktioner.

- Såvitt jag vet har GHB aldrig använts mot narkolepsi i Sverige, säger Jan-Erik Broman, chef för sömnutredningsenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

GHB kan också användas för att dämpa abstinensbesvär vid alkoholavgiftning. Här finns förstås risken att alkoholisterna blir beroende av GHB i stället.

- Men det är inte unikt att man använder en beroendeframkallande drog för att hålla missbrukare från en annan. Alkoholister får lugnande medel, heroinister får metadon, säger Lars Terenius.

De narkotiska preparat som är godkända som läkemedel i Sverige är framför allt smärtstillande medel, ångestdämpande medel och sömnmedel. Läkare kan även ansöka om licens för att skriva ut vissa typer av narkotika till speciella patienter. Ett exempel är amfetaminpreparatet Ritalina, som visat sig hjälpa barn med adhd att leva ett mer normalt liv.

- Dessutom kan läkare söka tillstånd att importera andra typer av narkotika för att använda i kliniska prövningar, säger Conny Eklund, enhetschef för läkemedelsnära produkter på Läkemedelsverket.

Men det är knappast någon som håller på med den typen av studier i Sverige, enligt Conny Eklund.

Intresset för illegala droger som medicin är större i andra länder, exempelvis i Storbritannien, där forskare till och med experimenterat med ecstasy mot Parkinsons sjukdom.

Det lär dröja ett tag innan droger som cannabis och GHB eventuellt börjar användas som läkemedel i Sverige.

- Men vi på Läkemedelsverket gör egentligen inga etiska värderingar. Jag tror att vi måste vara öppna för att vissa former av narkotika i framtiden kan visa sig ha goda effekter på olika sjukdomar, även om de i dag normalt inte har någon medicinsk användning, säger Conny Eklund.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut