Ett svart hål består av mycket koncentrerad massa. Ingenting, inte ens ljus, kan slippa ut från den så kallade händelsehorisonten runt ett svart hål. Därav namnet.
I mitten av det svarta hålet anses finnas något som matematiker kallar för en singularitet. Där är rummet oändligt krökt, vilket gör tillståndet omöjligt att räkna på med dagens fysik.
Vanliga svarta hål bildas när stora stjärnor kollapsar. Deras massa motsvarar mellan tre och femton exemplar av vår egen sol. Händelsehorisontens diameter är cirka två mil.
Supermassiva svarta hål är mycket större. De motsvarar miljontals solar. Deras händelsehorisont motsvarar ungefär planeten Saturnus bana.
Mellanstora svarta hål skulle motsvara något tusental solar. De skulle förklara mycket som astrofysikerna i dag grubblar över. Men än så länge finns bara ett fåtal observationer som pekar mot förekomsten av mellanstora svarta hål.