Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Vetenskap

Könsskillnaderna små i våra hjärnor

Kvinnors och mäns mentala förmågor skiljer sig på några områden. Olikheterna är genomsnittliga och små. Men de kan inte helt förklaras med kulturella faktorer.

En del debattörer använder könsskillnader i hjärnan – verkliga och inbillade – som argument för allehanda politiska åsikter, om allt från pappaledighet till kvinnors yrkesval. Andra vill inte att skillnader ska existera över huvud taget.

I motsats till några av de mer röststarka debattörerna har Agneta Herlitz i över femton år verkligen studerat skillnader mellan mäns och kvinnors kognitiva förmågor. Hon är professor i psykologi vid Karolinska institutet och forskar om minne och demenssjukdomar.

– När jag undervisar psykologistudenter blir en del upprörda när jag förklarar att det finns skillnader. Men som psykolog kan man behöva ta hänsyn till det, till exempel när man ska bedöma en hjärnskada.

Människor brukar ju inte hetsa upp sig över att män i genomsnitt är längre än kvinnor, påpekar Agneta Herlitz. Skillnaden mellan mäns och kvinnors kognitiva förmågor är mycket mindre än skillnaden i längd (se grafik).

Den största könsskillnaden finns inom det som psykologer kallar visuo-spatial förmåga. Det handlar främst om förmågan att orientera sig i det tredimensionella rummet. Män brukar i genomsnitt prestera bättre än kvinnor i ett test som går ut på att känna igen en figur som roteras i olika riktningar.

– Man kan jämföra den förmågan med att lätt och enkelt kunna sätta ihop en byggsats från Ikea, säger Agneta Herlitz.

En annan aspekt av den visuo-spatiala förmågan är det som i dagligt tal kallas för lokalsinne. Män presterar i genomsnitt bättre om uppgiften går ut på orientera sig i en labyrint, eller i en skog med en massa tallar som ser ungefär likadana ut allihop.

Men om det finns riktmärken att lägga på minnet – som i ett mer varierat landskap eller en stad där det finns statyer, parker och olika slags hus – upphör könsskillnaden nästan helt. Kvinnor tenderar att orientera sig genom att lägga sådana riktmärken på minnet.

I test som mäter det så kallade episodiska minnet brukar kvinnor vara bättre.

– Det episodiska minnet är att resa i tid och rum. Till exempel att komma ihåg vad som hände på julafton för tre år sedan: vad som stod på bordet, vilka som var med och vad de fick för julklappar.

Resultaten varierar lite beroende på vad försökspersonen ska komma ihåg i testet. Men kvinnor är definitivt bättre på att memorera ordlistor och även på att komma ihåg mänskliga ansikten.

Agneta Herlitz har själv påvisat en märklig skillnad. Kvinnors övertag i konsten att känna igen ansikten gäller nästan bara när det handlar om kvinnliga ansikten.

– Det spelar ingen roll om man skalar av allt hår och kläder och smycken och bara visar ansiktena som ägg. Både vuxna kvinnor och små flickor är ändå mycket bättre på att känna igen flick- och kvinnoansikten.

Också i uppgifter som har med språklig förmåga att göra brukar kvinnor prestera bättre. Och flickor är betydligt bättre än pojkar på läsförståelse och på att skriva uppsatser. I samtliga 40 länder som undersöks inom det internationella projektet Pisa får flickor bättre resultat än pojkar på läsning. Faktum är att ju mer jämställt land flickorna bor i, desto duktigare blir de på att läsa. Det visade en grupp forskare i en uppmärksammad studie i Science för fyra år sedan.

Att studien blev så uppmärksammad berodde inte på resultaten om läsning utan på resultaten om matematik. Det visade sig finnas ett mycket tydligt samband mellan graden av jämställdhet i landet och flickornas förmåga i matematik. Allra störst könsskillnad i matematikkunskaper fanns i Turkiet, som också rankade lågt i jämställdhet. I de mest jämställda skandinaviska länderna var könsskillnad i matematikkunskaper nästan obefintlig. Och på Island har flickorna till och med gått om pojkarna i matematik. De här resultaten stämmer bra med att könsglappet i matematikkunskaper har krympt dramatiskt i Sverige de senaste femtio åren, i takt med att landet har blivit mer jämställt.

Men Agneta Herlitz tror att det finns en liten skillnad i matematisk förmåga mellan könen. Det skulle framför allt handla om geometri och avancerad problemlösning, där männens större visuo-spatiala förmåga skulle vara till hjälp. Och skillnaden kanske bara märks hos de allra mest högpresterande personerna. Det finns nämligen en del data som tyder på att mäns förmåga är mera spridd, från mycket dålig till mycket bra. Om det förhåller sig så, och dessutom finns en liten genomsnittlig skillnad, blir effekten högst upp i toppen ganska märkbar.

– Det är lite problematiskt att tala om ”bra” och ”dålig” i de här sammanhangen. För man har också kunnat visa att könsskillnader kan förstärkas när de blir kända, säger Agneta Herlitz.

En rad studier visar att personer tenderar att göra sämre ifrån sig om de får veta att den grupp de tillhör – mörkhyade, blondiner eller kvinnor – brukar vara svagare på den aktuella uppgiften. Det kallas för förväntanseffekten.

Agneta Herlitz menar dock att fördelarna överväger med den forskning hon sysslar med.

– Jag tycker det är intressant med individuella skillnader. Jag är feminist, jag vill leva i ett jämställt samhälle. Och jag tror att vi har en större möjlighet att skapa jämlikhet om vi ser skillnaderna som de är. Vi behöver inte vara likadana, det handlar om hur vi värderar olika förmågor.