Kraschen mot månytan skulle ge svar på frågan om det finns vatten på vår närmaste granne i rymden. Men den kaskad av materia som borde ha kastats upp gick inte att se.
Vid lunchtid på fredagen kraschade den amerikanska rymdsonden LCROSS mot månytan efter 113 dagar i rymden. Färden ned mot kratern Cabeus vid månens sydpol följdes av flera rymdteleskop, bland annat det svenska Odin, och rader av jordbaserade teleskop.
Målet med kraschen var att kasta upp tusentals kilo av månens materia som sedan kunde analyseras i jakten på vatten. Fyra minuter och 600 kilometer bakom den kraschande sonden följde en annan sond med mätinstrument för att studera det damm och grus som man räknade med skulle lämna månen. Kameror för infrarött ljus, värmestrålning och för synligt ljus fanns också med ombord för att hämta data ur stoftmolnet.
Men trots att sonden träffade mitt i prick och samtliga instrument fungerade som de skulle syntes bara en ljusblixt när den ett par ton tunga sonden kraschade och skapade en tjugo meter bred krater.
- Vi såg ingen materia kastas upp men vi har bra data genom andra instrument, så vi hoppas kunna få fram resultat som visar om det finns vatten eller inte, sa professor Anthony Colaprete som leder den grupp av forskare som nu ska analysera resultaten vid en presskonferens på fredagen
Att kaskaden uteblev kan ha berott på flera orsaker enligt Nasaforskarna. Kanske var den inte tillräckligt hög och nådde inte upp i solljuset, kanske träffade sonden ett hårdare område som inte pulveriserades, kanske kastades materian helt enkelt åt ett annat håll.
Om Nasa lyckas visa att det finns vatten på månen är det av största betydelse för framtida färder dit, inte minst för expeditioner som ska stanna längre tider. Det område som Nasa valde att träffa kan ha legat i mörker sedan ett par miljarder år och borde därför, resonerade man, kunna innehålla fruset vatten.
Tidigare i höst kunde rymdsonden LRO, som skickades upp samtidigt som LCROSS, visa indikationer på att det kunde finnas vatten i just dessa områden men också på andra platser på månytan som då och då utsätts för solljus. Så sent som i slutet av september kom också data från tre olika månsonder att de alla hade upptäckt tecken på vatten i spektralbilder från månytan.
LCROSS, som kostat en halv miljard svenska kronor, var specialbyggd för att ge ett säkert svar på just denna fråga. Nu ser detta inte ut att bli så enkelt. Svaret kan vara avgörande för framtida expeditioner.
- Det gäller att kunna ta till vara på de resurser som finns månen. Hittar vi vatten kan det till exempel användas för att ta fram bränsle till raketer direkt på månen. I dag består bränslet till våra raketer främst av flytande syre och väte, båda komponenter i vanligt vatten, sa professor Anthony Colaprete i en intervju på fredagen.