göteborg.
Det var inga demonstranter och plakat utanför och i rättssalen var stämningen långt från kokpunkten när "Gillbergrättegången" nådde hovrätten.
Men hettan fanns kvar och precis som i tingsrätten handlade mycket av det som sades inför rätten om helt andra saker än den fråga åtalet gäller:
Begick professor Christopher Gillberg, universitetets rektor Gunnar Svedberg och universitetets ordförande Arne Wittlöv när de inte lämnade ut forskningsmaterial innehållande sekretessbelagt journalmaterial?
Kammarrätten i Göteborg hade givit sociologen Eva Kärfve tillstånd att granska grundmaterialet till den så kallade "Göteborgsstudien". Studien inleddes på 1970-talet och följde ett antal barn med diagnosen MBD och deras familjer från 6 till 22 års ålder. Från den här studien utkristalliserades den neuropsykiatriska diagnosen DAMP, senare följt även av begreppet ADHD för barn med koncentrationssvårigheter och andra beteendestörningar.
Elinder och Kärfve tror inte på diagnoserna och tror att det begåtts grova metodfel i forskningen och ville själva kontrollera det.
Christoper Gillberg vägrade med hänvisning till de sekretesslöften man lämnat först deltagarnas familjer och senare dem själva.
Kammarrätten gav dock, i en dom som i sig är mycket omdiskuterad och ifrågasatt, Elinder och Kärfve tillstånd att läsa handlingarna. Man gav också universitetet rätt att ställa upp förbehåll om hur det skulle få använda materialet.
Rektorn försökte efter kamarrättsdomen få Gillberg att lämna över materialet till, men han och hans medarbetare vägrade.
Dessutom ställde universitetet upp förbehåll för användningen av materialet som Elinder/Kärfve inte kunde uppfylla och därför ansåg rektorn och universitetsstyrelsen att de, inte kunnat lämna ut det.
Det var en juridisk felsyn. Materialet skulle lämnats ut och eventuella brott mot förbehållen utretts i efterhand.
Christopher Gillberg menar att kammarrättens dom inte riktas mot honom utan mot universitetet, Svedberg menar att han inte kunde lämna ut material han inte hade men gjort sitt bästa att få. Wittlöf menar att det man gjort har gjorts på inrådan av mycket kvalificerad juridisk expertis.
I tingsrätten fälldes Gillberg och Svedberg. Ska man gå efter de frågor hovrätten ställde tillJO:s åklagare Kerstin Skarp verkar det som om man lutar åt att hitt en skyldig - Gillberg eller Svedberg.
Hur det än går lämnas forskningsmaterialet inte ut. Tre av Gillbergs medarbetare strimlade de 22 hyllmeterna undersökning i en papperstugg våren 2004.