Det finns ett starkt samband mellan att födas för tidigt och att dö ung. Det konstaterar forskare efter att ha studerat hundratusentals svenskar.
Att barn som föds för tidigt, före vecka 37, löper en ökad risk att bli sjuka och dö omedelbart efter förlossningen är välkänt. Hur riskerna ser ut senare i livet är det ingen som riktigt vet.
För att få reda på mer genomförde forskare vid Stanford University i USA en registerstudie på fler än 600.000 svenskar som alla var födda mellan 1973 och 1979. Av dessa var nästan 28.000 födda före vecka 37.
År 2008, då deltagarna var mellan 29 och 36 år gamla, hade drygt 7.000 av dem dött.
När forskarna jämförde de båda grupperna, fann de ett starkt samband mellan att vara född tidigt och risk för att dö ung. Det gällde även för dem som bara var född lite för tidigt, mellan vecka 34 och 36, mot normala 38 till 42 veckor.
Sambandet fanns dock endast i tidig barndom (1–5 år) och för unga vuxna (18–36 år). Däremellan syntes ingen förhöjd dödlighet alls.
Forskarna, som publicerar sina resultat i tidskriften Jama, konstaterar att den förhöjda risken kan sättas i samband med medfödda missbildningar, lung-, hormon- och hjärtsjukdomar, snarare än med neurologiska sjukdomar, cancer eller olyckor.
Karin Källén är docent i reproduktions-epidemiologi vid Lunds universitet och verksam vid Socialstyrelsen. Hon är inte alls förvånad över studieresultatet. Tvärtom.
– Det är välkänt att underburna barn är små för tiden, det vill säga att de är små även i förhållande till sin ålder, och att de därför löper ökad risk att drabbas av olika sjukdomar.
Det är dock inte säkert att sjukdomarna alltid beror på det faktum att barnet är fött för tidigt. Ibland, säger hon, kan sjukdomen i stället vara orsaken till den tidiga födseln.
– Det finns ju en anledning till att dessa barn föddes för tidigt, så man kan inte alltid säga att det är underburenheten i sig som gör barnen sjuka.
Karin Källén säger dessutom att det är stor skillnad på att bara vara lite för tidigt född och mycket för tidigt född, något många studier inte tar någon hänsyn till.
– En annan viktig sak är att långtidsuppföljningar ofta studerar hur något var förr, inte hur det är i dag. I dag vet vi att det, generellt sett, går väldigt bra för dessa barn.