Det finns starka åsikter om vilken diet som är bäst. Några söker efter svaret i människans tidiga historia. Men många påståenden om så kallad stenåldersdiet stämmer inte alls med vad forskarna faktiskt har kommit fram till.
Märgen, elden och flexibiliteten gjorde oss till människor, enligt forskarna på ett seminarium om evolutionen och människans mat.
Robert Blumenschine har undersökt de äldsta företrädarna för vårt eget släkte Homo. De tillhörde en art som har kallats Homo habilis (den händiga människan). De äldsta fynden är cirka 2,5 miljoner år gamla, och har hittats i norra Tanzania.
Det finns flera avgörande skillnader mellan en tidigare generation av förmänniskor som kallas Australopithecus och Homo habilis. De förra var mer som apor, medan Homo habilis i många avseenden såg ut som vi. De hade mindre tänder, större hjärna, bättre fungerande händer och fötter som bättre passade för att gå med, jämfört med sina föregångare.
De tillverkade också verktyg av sten, de mest primitiva som har hittats.
– Det har funnits en utbredd uppfattning om att människan var en jägare. Men fynden stämmer bättre med att vi var asätare, säger Robert Blumenschine.
Utgrävarna har hittat nästan fyrtio tusen ben av bytesdjur, som stora antiloper. På omkring åtta hundra av dessa ben finns spår av människornas verktyg. Det finns också många ben med spår av de stora kattdjurens tänder.
Det visar att bytesdjuren först dödades av lejon och tigrar. Sedan kom människorna med sina verktyg för att slå sönder de stora märgbenen och äta kött som hade blivit över.
Vi konkurrerade med hyenor och krokodiler. Om vi hade otur blev vi uppätna av krokodilerna.
Men de feta märgbenen och hjärnorna med sitt stora fettinnehåll var så högklassig föda att det var värt att ta risken med krokodilerna, menar Robert Blumenschine.
Lite senare, för omkring 1,8 miljoner år sedan, dök det upp en förmänniska som har fått namnet Homo erectus. De var lika långa som dagens människor och hade nästan lika stor hjärna. De kunde gå över en mil om dagen, vilket är en stor fördel om man ska jaga.
Troligen var det Homo erectus som tämjde elden.
– Spåren av eldstäder blir mer osäkra ju längre bakåt i tiden man går. Vi vet med säkerhet att människor använde eld för 200 000 år sedan. Men vi kan mycket väl ha använt eld ända sedan Homo erectus, säger Robert Wrangham.
Han är antropolog och har precis skrivit en bok om matlagningens betydelse för människans utveckling, ”Catching Fire”. Den handlar framför allt om elden, men också om att syra och jäsa livsmedel.
– Jag är övertygad om att matlagning är nyckeln till vår evolution, säger han.
Robert Wranghams främsta argument är att tillagad mat gör kalorierna så mycket mer lättillgängliga för matsmältningen.
Han visar siffror från mätningar i laboratoriemiljö. En boaorm har fått sin vanliga föda av möss i naturlig form, i mald form, i stekt form samt i både malen och stekt form.
Stekning och malning ökar var för sig kaloriupptaget med ungefär tolv procent. Men stekning och malning i kombination ökar upptaget med nästan en fjärdedel, tjugofem procent.
Enligt Robert Wrangham ligger livsmedelsindustrins processande av maten de senaste åren bakom en stor del av den pågående fetmaepidemin. Det handlar alltså inte bara om att vi äter mer kalorier, vi äter också kalorier som våra tarmar lättare kan ta upp.
Den andra linjen i Wranghams bevisföring kommer från antropologers studier av jägar- och samlarfolk. De visar entydigt att matlagning är ett universellt drag hos alla människor.
– Folk över hela jorden brukar äta ett lagat kvällsmål. På morgonen och när de är ute och går kan de äta kalla mellanmål, som frukt. Men när solen går ner samlas de kring elden för ett lagat mål.
William Leonard är också antropolog och har själv undersökt matvanor runt om i världen. Han har träffat det sibiriska herdefolket evenki som får ungefär hälften av sina kalorier från kött. Men han har också besökt människor i Peru, som bara får mellan fem och tio procent av kalorierna från kött, och i hög utsträckning lever på frystorkad potatis.
– Alla verkar friska och hälsosamma med sina olika dieter.
Leonard tycker att myndigheterna lägger för mycket krut på att råda folk vad de ska äta för att slippa bli feta. Han anser att samhället borde betona att människor ska röra på sig, helst gå uppåt en mil om dagen som många jägar-samlarfolk gör.
Någon allena saliggörande mänsklig diet existerar inte, enligt William Leonard.
– Jag tror att det är vår förmåga till flexibilitet som har varit nyckeln till vår framgång.