Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Vetenskap

Max Tegmark och de största gåtorna i universum

Hela universum blir meningslöst om vi utplånar oss själva, menar Max Tegmark, en av världens främsta kosmologer. Han tror på många parallella världar men gör allt för att rädda vår egen. Han vill utforska universum utanför oss och inne i våra huvuden, ogillar dystopier och menar att allt egentligen bara är matematik.

Max Tegmark pekar på fotografens kamera.

– Om du klipper av en sladd inne i den där slutar den att fungera. Men skulle du ta ut en av mina 100 miljarder neuroner i hjärnan skulle jag inte märka någon skillnad alls.

Vi sitter högst upp på läktaren till Aula Medica, den stora hörsalen på Karolinska institutet. Nere på scenen plockar tv-teamet ihop efter intervjun de just gjort med honom. Max Tegmark är professor i fysik vid MIT, Massachusetts Institute of Technology i USA, och en av världens mest citerade forskare. När han är hemma på besök i Sverige är det många som vill träffa honom.

Han drivs av nyfikenhet på de stora frågorna, säger han. De som har följt mänskligheten i tusentals år.

– De två största har alltid varit om universum där ute och universum här inne, säger han och knackar sig i huvudet.

– Vad finns där ute egentligen? Vad är vi egentligen?

Det är den första frågan, om universum utanför oss, som Max Tegmark mest förknippas med. Hans forskning i kosmologi handlar bland annat om den kosmiska bakgrundsstrålningen och vad som hände under den stora ursmällen Big bang. Han har också gjort sig känd för att ha kontroversiella idéer. Boken ”Vårt matematiska universum. Mitt sökande efter den yttersta verkligheten” som kom ut för två år sedan handlar om två av dem: att det finns oändligt många parallella universum och att allt är matematik.

– Du ser den där kudden i soffan. Kudden har en massa egenskaper, som alla beror på atomerna den består av. Atomerna består i sin tur av elektroner och kvarkar. Ta en elektron. Elektronen har egenskaper som vi kallar för laddning, spin och leptontal, men egentligen är de bara en lista med tal: -1, 1/2, +1 … Så elektronen är ett rent matematiskt objekt. Och det är kvarkarna också. Så all materia byggs upp av saker som egentligen bara är matematik. Ingenting tyder på att inte allt i vårt universum är matematiskt, säger han.

Han tycker om att vara konkret och ta hjälp av sakerna omkring sig, som kameran och soffkudden, för att förklara vad han menar. Och han vill undersöka det som är outforskat. Max Tegmarks forskargrupp på MIT deltar i bygget av ett stort radioteleskop i Sydafrika.

– Vi ska göra den största kartan av universum i tre dimensioner, säger han.

”All materia byggs upp av saker som egentligen bara är matematik. Ingenting tyder på att inte allt i vårt universum är matematiskt.”

Radioteleskopet ska titta långt bak i tiden, så långt tillbaka att det ännu inte hade hunnit bildas några galaxer.

– Ljusteleskop kan bara se saker som lyser. Men när det inte fanns några galaxer finns det heller ingen ljus att titta på.

Däremot fanns det vätgas, som senare bildade galaxerna. Och vätgas sänder alltid ut 21 centimeter långa radiovågor.

– Vågorna tänjs ut på vägen hit av universums expansion. Genom att mäta hur långa de har blivit kan vi mäta avståndet och få fram den tredimensionella kartan vi är ute efter, säger Max Tegmark.

Tiden radioteleskopet ska kartlägga är en tid vi inte vet mycket om: mellan att den kosmiska bakgrundsstrålningen skickades ut 400.000 år efter Big bang tills att galaxerna började bildas nästan 200 miljoner år senare.

– Vi ska fylla i den saknade delen av vår historia: universums ”dark ages”. Det låter inte lika bra på svenska: universums medeltid. Men vi kan kalla det vår kosmiska gryning.

De två stora frågorna som intresserar Max Tegmark – vad som finns där ute i universum och hur våra hjärnor fungerar – har båda snabbt kommit mycket närmare sin lösning.

– På senare år har det skett en riktig revolution med fantastiska mätdata på båda områdena, säger han.

– Vilken otrolig skillnad det är inom kosmologin, med tredimensionella kartor och babybilder på universum. Vi har gått från att gräla om ifall universum är 10 miljarder år eller 20 miljarder år gammalt till att gräla om ifall det är 13,7 eller 13,8 miljarder år.

Foto: Magnus Hallgren

Inom hjärnforskningen pågår en liknande revolution, men den började mycket mer nyligen.

– Man brukar säga att man aldrig kan förstå hur något fungerar förrän man kan bygga det. Men att bygga maskiner som fungerar som våra hjärnor har gått knaggligt, säger han.

– Först lyckades man bygga miniräknare som var mycket bättre än våra hjärnor på att multiplicera siffror snabbt. Sedan, gradvis, efter lång tid, lyckades vi göra datorer som kan spöa oss i schack. Men de allra senaste åren har det gått väldigt snabbt. Nu kan datorer köra bil bättre än vi, du kan prata med din telefon och ha en dator som kan titta på en bild och skriva en vettig bildtext: ”Elefanter som betar på en äng” eller vad det kan vara.

– Vissa saker får en att haja till lite, som datorer som kan lära sig att spela datorspel utan instruktioner, precis som ett barn som lär sig bara genom att spela en massa gånger. Även om den artificiella intelligensen fortfarande ligger långt efter vad vi människor kan göra är det enorma framsteg, säger Max Tegmark.

Samtidigt har utvecklingen inom hjärnforskningen också gått framåt.

– Man kan till exempel sätta dig i en maskin som mäter magnetfältet utanför huvudet och be dig tänka på något, som kameran där eller en apelsin, och kan sedan med ganska stor noggrannhet tala om för dig vad du tänker på. Vi börjar få ut mer och mer information Det är jättespännande att förstå vad som egentligen händer.

Max Tegmark berättar om en forskarkollega som undersöker patienter med epilepsi. För att ta reda på var anfallen börjar får patienterna gå med 100 elektroder på huvudet under en veckas tid.

– Han upptäckte att en person hade en grupp neuroner som alltid reagerade på Jennifer Aniston. Visade man en bild på henne så reagerade de, pratade man om henne så reagerade de, såg han en film med henne så reagerade de, sa man något om att hon varit gift med Brad Pitt så reagerade de. Det var alltid samma signal! På det här sättet får vi fler och fler fascinerande ledtrådar om hur hjärnan fungerar, säger han.

Även forskningen om artificiell intelligens lär oss mer om våra egna hjärnor.

– De största framstegen, som att det nu är möjligt att prata med sin telefon, de kommer inte från metoder som någon klurig gubbe har programmerat in. Istället har datorerna lärt sig själva, med så kallad deep learning. Det är ungefär som när vi själva lärde oss att prata som barn. Vi vet inte själva vad vi gör, men det fungerar. Och vi blir bättre och bättre ju mer vi övar oss, säger Max Tegmark.

Nu finns datorer som är nästan lika bra som vi på att känna igen gatskyltar eller identifiera bilder, något som vi själva gör utan att reflektera över hur det går till. Max Tegmark tar fotografens kamera som exempel igen. Vi behöver bara kasta en snabb blick på den för att se att det är en kamera.

– Det känns lätt, men det är jättesvårt. En fjärdedel av din hjärna är inblandad, och därför känns det lätt. Men vårt system för bildbehandling är otroligt komplicerat. I datorerna som känner igen bilder har vi i stort sett upptäckt samma metod som hjärnan använder.

”Vi har ett otroligt ansvar. Om vi försvann och inte kunde titta på galaxerna längre i våra teleskop, då skulle de inte vara vackra. Då skulle de bara vara ett gigantiskt slöseri med plats.”

Han berättar om en tävling som hölls nyligen mellan olika program för att känna igen gatskyltar. I systemet som vann matas informationen in i ena ändan och går igenom sju olika lager innan resultatet kommer ut.

– Det fascinerande är att vår hjärna också använder ungefär sju lager: först näthinnan, sedan thalamus i mitten av hjärnan, och så till syncentrum i bakhuvudet, i flera lager, och så kan vi säga: ”det där är en kamera!” eller ”det där är ju mamma!”.

Fast just så blir det aldrig, medger han, eftersom att känna igen en kamera och att känna igen sin mamma är två helt olika processer i hjärnan.

– ”Mamma” och ”kamera” ligger aldrig på samma ställe. Ansikten är så viktiga för oss, så evolutionen har gett oss en helt egen del i hjärnan för ansiktsigenkänning, säger han.

Fortfarande vet vi mycket lite om hur hjärnan fungerar. Men det vi förstår bäst är de områden där utvecklingen av artificiell intelligens också kommit längst: vad som sker när vi tar emot sinnesintryck och hur hjärnan skickar ut order till kroppens muskler för att tala om hur vi ska agera.

– Vår hjärna är listig, och har hittat smarta metoder som det har tagit forskarna väldigt lång tid att hitta på, säger Max Tegmark.

Kanske kan vi aldrig förstå hur saker fungerar förrän vi kan bygga dem. Å andra sidan har vi nu lyckats bygga saker som fungerar utan att vi förstår hur. En dator kan lära sig att identifiera bilder om vi ger den tillräckligt många bilder att träna upp sig på, men hur det egentligen går till vet vi inte.

– Det är som när dina barn lär sig skillnaden på katt och hund. Det vet du ju inte heller hur det går till. Men fördelen med maskinen är att du efteråt kan gå in och undersöka vad som händer, och var varje gnutta information hamnar.

Inom fysiken finns många spännande metoder som vi kan använda för att förstå hjärnan bättre, menar Max Tegmark.

– Fysiken handlar väldigt mycket om att se den dolda enkelheten - du vet, när man inte ser skogen för alla träd. Tänk dig att du rör om i din kaffekopp och ser virvlarna som bildas, och tänker att det där kommer vi aldrig att kunna förstå om vi inte räknar ut vad alla hundra kvadriljoner atomer håller på med. Det verkar ju helt hopplöst. Men då missar du den dolda enkelheten. Du kan faktiskt få fram en matematisk lösning: vågekvationen. Den beskriver perfekt allt som har med vågor att göra utan att ens veta vad vågorna rör sig i. Det spelar ingen roll om det är kaffe eller vatten eller bensin, eller ljudvågor i luften, säger han.

– Det är en typisk fysikgrej. Vi tar något som verkar jättekrångligt, och ser att det verkar finnas ett fenomen här som verkar leva sitt eget liv över allt det komplicerade.

Det kan vara samma sak med hjärnan, menar Max Tegmark.

– Jag tror att vi inte behöver förstå varenda liten detalj om hur alla neuroner reagerar för att förstå ganska många intressanta saker om helhetsbilden.

– Det är kontroversiellt. Det finns många som menar att det är omöjligt. Men det är värt att försöka, tycker jag.

I fotografens kamera måste vi förstå alla detaljer, och den fungerar inte längre om vi klipper av sladden. Men hjärnan fortsätter som förut även utan neuronen vi tog bort.

– Vår hjärna är väldigt robust. Det är spännande hur neuronerna samverkar med varandra. Min gissning är att det går att förstå till viss del även innan vi kan alla detaljer, till exempel hur informationen flödar.

– Sånt fascinerar mig. Att leta efter den dolda enkelheten.

Hur hinner du med alla olika forskningsprojekt?

– Man får ta sig tid. Man hinner alltid med saker som man tycker är jätteroligt. Jag tycker det är otroligt spännande, och därför har jag tid.

– Men jag har också en otrolig tur. När man börjar inom nytt område så hjälper det att samarbeta med experter. På MIT och på Harvarduniversitetet som ligger alldeles intill finns folk som kan väldigt mycket och dessutom är otroligt välkomnande och tycker det är kul att samarbeta med fysiker. De delar med sig av sina mätdata och resultat till mig och mina studenter så att vi kan testa våra teorier med en gång, så det inte bara blir flum.

Det finns ytterligare en stor fråga Max Tegmark tar sig tid att ägna sig åt: mänsklighetens framtid.

– Vi lever i en intressant tid. Teknikutvecklingen går snabbare och snabbare, och jag tycker mer än någonsin att vi har kommit till ett vägskäl. Efter 13,8 miljarder år har vårt universum vaknat och blivit medvetet om sig självt. Vi är nu på vippen att skapa teknik som antingen kan utplåna livet eller skapa en ännu mer fantastisk framtid än vi någonsin har kunnat drömma om. I stort sett alla problem vi har i dag finns det en teknisk lösning till som vi antagligen kan komma på om vi skärper oss. Men vi kan också totalt schabbla bort den fantastiska möjligheten vi fått, säger han.

– Det är otroligt viktigt att vi inte känner oss små och betydelselösa, utan verkligen tänker långsiktigt. Vad vill vi göra, vad är rätt val? Det måste vi prata om.

Foto: Magnus Hallgren

Men det är det alldeles för få som gör, menar han.

– Tittar på nyheterna, eller lyssna på valkampanjerna. Där pratar man aldrig om att livet kan utplånas inom de närmaste 100 åren. Det är inget som folk diskuterar. Och därför gör vi så slarviga val. Klimathotet tar folk i alla fall på allvar, i alla fall i vissa länder, som Sverige. Det är precis det tänket vi behöver mer av när vi tittar framåt.

– Tekniken är alltid är ett tveeggat svärd. Det är viktigt att vi alltid vinner tävlingen mellan tekniken och den visdom med vilken vi använder den.

Tillsammans med sin fru Meia Chita-Tegmark och några till har Max Tegmark grundat Future of Life Institute.

– Vi vill att livets framtid ska existera. Vi tycker det vore ganska synd om vi tog kål på oss själva och livet tog slut. Det behövde de inte oroa sig så mycket för på stenåldern, för de hade inte tillräckligt kraftfull teknik ens om de hade velat. Men det har vi nu. Därför är det jätteviktigt att planera i förväg vad vi faktiskt vill göra med vår teknik, säger han.

Problemet är att vi inte inser vilka faror den nya tekniken för med sig. Vi är vana vid att först bygga saker och sedan lära oss att hantera dem. Men nu måste vi tänka annorlunda eftersom den nya tekniken är mycket mer kraftfull än något vi haft tillgång till tidigare under historien, menar Max Tegmark.

– När vi lärde oss använda elden gick det bra att lära sig av sina misstag. Efter ett tag uppfann vi brandsläckaren och så var allt bra. Men vi kan inte lära av våra misstag när det handlar om kärnvapen eller bioteknik, eller att skapa nya livsformer, eller en framtida art som är smartare än vi. Vi vill hellre göra rätt från början genom att verkligen tänka igenom saker.

Han betonar att han verkligen tycker om teknik. Det är den vi har att tacka för allt som gör 2016 bättre än stenåldern. Han kallar sig också för framtidsoptimist, och tror att vi har alla möjligheter att skapa en bra framtid och vi bara tänker igenom ordentligt vad vi gör.

– Men det är viktigt att inte invaggas i falsk säkerhet. En del har en nästan religiöst fanatisk tro på att allt allting slutar väl med teknik, en fanatisk framtidsoptimism. Jag tycker att det är naivt att tro att det kommer att hända automatiskt, att ingen startar kärnvapenkrig av misstag, att det inte sker några klimatförändringar, och att allt bara kommer att bli bra.

Under 1900-talet förstod fysiker, kemister och biologer vilka riskerna kunde vara. Det första uppvaknandet kom inom fysiken med atombomben.

– Många av fysikerna trodde att när de väl hade byggt bomben skulle folk lyssna på dem och vad de tyckte om hur den skulle användas. Men det var inte de som fick bestämma.

Kemisterna vaknade upp efter koncentrationslägren.

– Jag har aldrig någonsin träffat en kemist som drömde om att bygga kemvapen. De vill använda kemi till godo, för att göra saker bättre. Det är på samma sätt med biologer. De vill rädda liv och göra bättre mediciner.

På 1970-talet hölls en konferens i Asilomar där biologer för första gången pratade om vad det fanns för risker och vad de ville undvika.

– Det ledde fram till ett moratorium. Mycket riktigt har vi inte haft några stora biologiska vapen sedan dess, och fått internationella avtal.

Nu måste artificiell intelligens-forskarna göra samma sak, menar Max Tegmark.

– De har länge bara inriktat sig på att få saker att funka, och det har gått jättedåligt. Men nu fungerar det rätt bra, och kommer ut i samhället, och börjar påverka saker och eliminerar många jobb.

Future of Life Institute ordnade den första konferensen om artificiell intelligens-säkerhet i januari 2015 i Puerto Rico.

– Vi ville samla de världsledande forskarna, och inte bara prata om hur vi bygger mer intelligenta maskiner utan vad målet egentligen är: att se till att det får positiv inverkan för mänskligheten. Nästan 100 personer kom, både ledande akademiker och företagare.

– Alla var rörande överens. De är idealister som vill förbättra för mänskligheten.

Konferensen ledde till ett öppet brev som fler än 150 forskare skrev under, däribland kosmologen Stephen Hawking och entreprenören Elon Musk, som bland annat grundat betaltjänsten Paypal och elbilsföretaget Tesla.

– Vi brainstormade om konkreta saker vi kan göra nu för att öka chansen att det går bra framöver. Sista dagen reste sig Elon Musk och sa: ”Jag hör att ni har en massa projekt ni vill forska om. Låt mig ge er 10 miljoner anledningar att göra det”, och gav en väldigt generös gåva till institutet.

Max Tegmark och hans medarbetare använde pengarna till en idétävling för forskningsprojekt om att undvika risker och få artificiell intelligens att fungera bra för oss människor. Gensvaret var mycket större än de hade vågar hoppas: hela 300 forskargrupper från hela världen sökte anslag. Av dem valde institutet ut 37 vinnare.

– Ett projekt handlar om att få robotar att förklara varför de gör som de gör. Tänk att kunna fråga din dator när den kraschar: Varför gjorde du så där för? Då skulle vi få mer inblick i hur de fungerar, om vi kan få dem att förklara på ett språk som vi begriper i stället för att ge ”felkod 103” eller visa en snurrande liten boll.

Flera andra projekt handlar om att få datorer och robotar att förstå vad vi egentligen vill.

– Det är mycket svårare än man kan tro. Det är som när man har barn: ibland vill de inte göra vad vi vill, men ofta är det bara missförstånd.

Problemet har mänskligheten känt till mycket länge, och det finns många gamla sagor på 
temat.

– Kommer du ihåg Kung Midas? Han fick en önskan, och tyckte att det verkade så bra om allt han rörde blev till guld. Problemet var att han fick precis som han ville. När han åt middag förvandlades den till guld, när han kramade sin dotter förvandlades hon till guld … Om du hade en självkörande bil som du kunde prata med, och sa: ta mig till Arlanda så snabbt som möjligt! Då skulle du komma till Arlanda täckt av spyor och jagad av polishelikoptrar.

Ett datasystem eller en robot kan ha mycket makt över oss. Därför får den inte tolka oss bokstavligt, utan den måste förstå hur vi tänker, vilka referensramar vi har och vad som är viktigt och inte viktigt för oss.

– Vi människor är ganska oprecisa. Det finns många varianter på sagor om en ande som kommer ur en flaska och ger tre önskningar, men nästan alla slutar på samma sätt. Den tredje önskningen är alltid att man ber om att få ta tillbaka de första två, för att det gick åt skogen på något sätt.

Foto: Magnus Hallgren

Problemet är svårt, men inte omöjligt att lösa, menar Max Tegmark.

– Om en gammal dam i Japan vill ha en hemhjälpsrobot är det bra om den kan lära sig vad hon egentligen värderar genom att titta på henne. Den kan till exempel se att hon bryr sig mycket mer om sin katt än sitt glas om hon alltid prioriterar katten när hon tappar den ena eller den andra. Det är ju så våra barn lär sig vad våra värderingar är. Inte genom att vi läxar upp dem utan att genom att titta på oss.

Vad händer om vi utplånar oss själva?

– Det vore ganska synd, tycker du inte? En del människor har tittat för mycket på ”Star Trek”, och tar för givet att det finns fullt av andra civilisationer som flyger runt i sina rymdskepp, och tycker inte att det spelar så stor roll om vi försvinner. Men vi vet faktiskt inte om det är så. I alla fall i den del av rymden som vi kan se verkar vi vara de enda som faktiskt kommit så långt att vi har uppfunnit ett teleskop. Och därför har vi ett otroligt ansvar. Om vi tittar på alla de vackra galaxerna, då är de vackra för att vi är medvetna om dem och kan se dem. Om vi försvann och inte kunde titta på dem längre i våra teleskop, då skulle de inte vara vackra längre. Då skulle de bara vara ett gigantiskt slöseri med plats.

– Det är inte universum som ger mening till oss, det är vi som ger mening till universum. Om vi utplånar oss själva har hela universum blivit meningslöst. Det vore lite synd.

Men det finns ju andra universum?

– Även om de uppfunnit penicillin i ett annat universum och räddat massa liv där gör det skillnad om man faktiskt uppfinner det här också. Oavsett om det finns andra universum eller inte ska vi ta tillvara det vi har.

Vad tycker du om framtidsskildringarna i science fiction?

– Jag tycker väldigt mycket om filmer som vågar föreställa sig en optimistisk framtid. Nästan alla filmer och böcker på sistone har varit dystopier, där allt går åt skogen på ett eller annat sätt.

– Det kommer ofta in studenter på mitt kontor och ber om råd för sin karriär. Då börjar jag alltid med att fråga: var vill du vara om 20 år? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Då kan det komma en tjej och säga: om 20 år kanske jag har fått cancer, eller blivit överkörd av en buss. Det är ett otroligt dåligt sätt att planera sin karriär – att göra en lista över allt som kan gå åt skogen, och ägna sitt liv åt att springa och försöka undvika riskerna. Man måste vända på det och börja föreställa sig något positivt: det här drömmer jag om, och sedan börja tänka strategiskt: hur ska jag nå dit, vilka saker kan gå snett, hur kan jag undvika det? Så måste vi tänka som mänsklighet.

– Men vi gör precis tvärtom. Många filmer är precis som den här tjejen, som funderar på alla sätt som kan gå åt skogen. Om vi inte ens kan föreställa oss en framtid som vi vill ha, då är det mindre sannolikt att vi får den. Det vill jag uppmana alla som läser DN att fråga sig själva: vilken sorts framtid vill de ha?

Vilken framtid vill du ha?

– En väldigt bra fråga. Min fru och jag brukar ha oändliga samtal om sånt här. Först och främst vill jag att det ska finnas en framtid, och att livet inte ska dö ut. Men jag vill inte pracka på folk en massa svar. Det är viktigast att ställa frågan. Ju mer diskussion vi har om detta, desto bättre.

Vad håller du själv på med om 20 år?

– Själv tycker jag väldigt mycket om det öppna samhälle där jag lever nu, där man inte behöver vara rädd hela tiden för att bli kastad i fängelse för något man har sagt, och skulle gärna ha det kvar. Men det är inget man kan ta för givet.

– Jag tror att ju mer avancerad teknik vi får, desto viktigare är det att titta på det stora perspektivet. Ta internet, till exempel. Det kan både berika individen och förstöra mycket. Det ger dig tillgång till hela värdens information på Wikipedia, gratis, från badstranden. Å andra sidan får vi en värld där vi aldrig pratar personligen utan bara stirrar ned i våra fyrkanter, och det är väldigt negativt. All teknik är så. Ju mer dialog vi har om den, desto större är chansen att vi får det vi vill ha.

– Det är fel att fråga: vad tror du kommer att hända? Framtiden är inte något som kommer att hända oss. Den är något vi själva skapar.

Foto: Magnus Hallgren Foton i text: Magnus Hallgren

Vi lämnar Aula Medica och går ut i solskenet utanför. Max Tegmark vill få oss att tänka på vad vi skapar. Vi som lever nu kan avgöra om universum kan förverkliga sin potential eller om allt intelligent liv för evigt upphör att existera, skriver han i sin bok. Den slutar med orden: ”Hjälp till att ta vara på den chans vi har fått!”

Fakta. Max Tegmark
  • Född 1967 och uppvuxen i Bromma.
  • Hette Max Shapiro som barn, bytte till sin mors efternamn Tegmark vid flytt till USA.
  • Läste till civilingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH, i Stockholm.
  • Doktorerade vid Californiauniversitetet i Berkeley, USA.
  • Professor i fysik vid Massachusetts Institute of Technology, MIT, i USA.
  • En av världens mest citerade forskare.
  • Grundade Future of Life Institute 2014 tillsammans med Jaan Tallinn (medgrundare till Skype), Viktoriya Krakovna, Meia Chita-Tegmark och Anthony Aguirre. I styrelsen sitter bland andra biologen George Church, kosmologen Stephen Hawking, Nobelpristagarna Saul Perlmutter och Frank Wilczek, entreprenören Elon Musk och skådespelarna och vetenskapskommunikatörerna Alan Alda och Morgan Freeman som rådgivare.