Experter vid organisationen har för första gången bedömt situationen för 320 däggdjur i Medelhavsregionen. De fann att tre procent av djuren är akut utrotningshotade, fem procent hotade och åtta procent sårbara.

Ytterligare åtta procent är missgynnade, på gränsen till sårbara, och tre procent är redan utrotade regionalt eller globalt.

- Det allra främsta hotet är att djurens livsmiljöer förstörs, något som är verklighet för 90 procent av de hotade arterna, säger Annabelle Cuttelod, koordinator för IUCN:s rödlista över hotade arter i och kring Medelhavet.

Särskilt hotade är hjortar, rovdjur, kaniner och harar; åtta arter från dessa grupper har redan försvunnit från Medelhavsregionen, bland annat persisk dovhjort och flodhäst. Munksäl och panterlo är båda akut hotade, vilket innebär att de sannolikt dör ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid.

Gnagare, fladdermöss, näbbmöss, igelkottar och mullvadar, som utgör en försvarlig del av Medelhavsdäggdjuren, får allt svårare att överleva. Deras naturliga livsmiljöer trycks undan av åkermark och ny bebyggelse, samtidigt som miljögifter och ett förändrat klimat skördar allt fler offer i populationerna.

IUCN-studien visar att jordbruket påverkar två av tre hotade däggdjur, 60 procent av dem utsätts för jakt och främmande, nyinflyttade arter påverkar hälften av däggdjuren. Mer än en fjärdedel av de studerade däggdjuren har minskande bestånd och för runt 40 procent är situationen ännu okänd.

Den största mångfalden finns i de bergrika delarna av regionen, särskilt stor är den i bergstrakterna i Turkiet, Mellanöstern och Nordvästafrika. Även om Sahara inte har särskilt många arter, är de flesta av dem i dag hotade.

Av de 49 hotade däggdjursarterna är 20 unika för Medelhavsområdet, de finns ingen annanstans på jorden. IUCN vädjar nu till berörda regeringar att återskapa förstörda livsmiljöer, reglera jakt, skydda de livsmiljöer som finns och garantera djurens tillgång till föda.