Det är vår i alpdalen och lövträden står i full blom. En man på väg norrut till fots över Ötztalalperna unnar sig en rast. Han tar fram lite mat, rött hjortkött och bröd. Ovan honom strör träden sitt gula pollen. De når hans mage tillsammans med maten och vattnet han dricker. Framför sig har han en jobbig marsch, en stigning på flera tusen meter, upp mot Tisenjoch, ett bergspass i nuvarande italienska Sydtyrolen på 3.200 meters höjd. Vi får aldrig veta om han redan nu anar att han bara hade några få timmar kvar att leva.
Närmare 5.300 år senare påträffas hans döda kropp av en slump av några vandrare. För forskarna har fyndet blivit ett tittskåp in i stenåldern. I ljuset av intima kroppsliga detaljer och nötta bruksföremål framstår forntiden mer levande än någonsin tidigare.
Ötzi, som blev hans smeknamn, är den äldsta och mest välbevarade mumifierade människa som någonsin påträffats i Europa. Kol 14-analyser av fyndet daterar honom 5.300 år tillbaka i tiden. Det skulle fortfarande dröja uppemot tusen år innan Cheopspyramiderna i Giza stod klara. I Norden levde fortfarande jägarfolk som så smått börjat idka jordbruk. Men Ötzis folk hade redan tagit klivet in i ett jordbrukssamhälle.
- Fyndet är en ögonblicksbild av stenåldern. Hans utrustning och det han hade på sig har han själv valt. Det vi hittar i gravplatser från samma tid har andra lagt dit, säger Torstein SjØvold, professor i historisk osteologi vid Stockholms universitet, och en av de forskare som medverkat i studier kring ismannen.
Han har själv undersökt Ötzi flera gånger och deltog bland annat i arbetet med att bestämma Ötzis ålder vid dödsögonblicket.
Den fastställdes utifrån skallbenets olika fogar, tredimensionella datortomografibilder av hans ben och armar, och med hjälp av två små borrkärnor från lårbenet.
Ötzi var i fyrtiofemårsåldern när han dog, och han var ganska liten. Han vägde ungefär 50 kilo och var 160 centimeter lång, med långt, lite lockigt brunt hår och skägg.
- Han var en gammal man redan då, även om det säkert fanns individer i hans samhälle som blev betydligt äldre än så. Medelåldern under den här tiden låg runt 20 år på grund av hög barnadödlighet, säger Torstein SjØvold.
Ismannen bär varma kläder: skinn från topp till tå. Randig pälsrock, gräsfodrade skor med björnskinnssulor, björnskinnsmössa och en regncape av halm och gräs.
Han var välrustad för sin färd. Bredvid sig hade han en kopparyxa, som måste ha varit det senaste tekniska genombrottet på hans tid, en dolk med flintspets och trähandtag och ett elddon. Yxan, som är det äldsta kopparföremålet som någonsin hittats i Mellaneuropa, säger något om sin ägare.
- Min bild av Ötzi är att han var en betydelsefull man som skaffat sig fiender, säger Torstein SjØvold.
Den första teorin var att Ötzi var en herde som på väg söderut under hösten ertappats av ett oväder och frusit ihjäl, och sedan frusit in i en glaciär efter att den första snön fallit. Men det var en förhastad slutsats.
När rättspatologer i början av tjugohundratalet började lägga sig i arkeologernas teorier började en helt annan bild framträda. Det fanns ännu inga säkra belägg för att Ötzi blivit bragd om livet, men med arkeobotaniker Klaus Oeggls studier vid universitetet i Innsbruck ändrades tidpunkten för hans död.
Oeggl kunde slå fast att Ötzi dog på våren, med hjälp av analyser av maginnehållet. I tarmarna finns fortfarande pollen från trädet humlebok, som bara blommar sent på våren. På samma sätt har forskarna använt pollen och andra växtrester för att kartlägga mannens färdväg de sista dagarna i livet.
- Det har lett fram till en helt annan historia. Vi är nu på våren, och vi vet att han mördades, säger Klaus Oeggl.
Allt modernare analysmetoder har också gjort det möjligt att dra slutsatser om Ötzis födelseort och var han bodde. Isotopanalyser av tandemaljen, som bildas hos barnet och sedan förblir intakt genom hela livet, visar att han troligen föddes i de trakter där staden Bressanone ligger i dag. Men att han senare i livet flyttade västerut. Samma typ av analys av ben från skelettet, som däremot förändras under hela livet, bär spår från en dal kallad Vinschgau.
Enligt Klaus Oeggl finns det i dag flera saker som talar mot att Ötzi var en enkel herde, och ingenting som talar för att han var det.
- Kopparyxan var ett statusföremål, men vi saknar fortfarande kunskap om hans sociala ställning. Det är en huvuduppgift för framtida forskning, säger Klaus Oeggl.
Bevisen för att Ötzi verkligen mördades kom 2001. Nya röntgenbilder avslöjade ett trekantigt föremål under Ötzis vänstra skulderblad. För två år sedan beslutade de ansvariga forskarna från Italien att göra en ny skiktröntgen. I somras publicerade forskarna med bland annat Eduard Egarter Vigl, patolog från sjukhuset i Bolzano och den som ansvarar för konserveringen av Ötzi, i spetsen sina nya fynd.
Enligt forskarna har Ötzi träffats av en pil i ryggen, som gått rakt genom skulderbladet. Pilen har skadat en av de stora artärerna i överkroppen. På de nya bilderna syns en stor blodsutgjutelse kring såret. Enligt forskarna var det en snabb död. Ötzis baneman har skjutit sin pil snett uppåt och träffat vänster axel. Han har troligen siktat mot hjärtat.
En viktig detalj från mordplatsen är att den dödande pilspetsen, snarlik de han själv bar i sitt koger, saknar skaft. Någon har dragit ut skaftet, eftersom bara spetsen sitter kvar. Trots att hans utrustning hittats välbevarad omkring hans kropp har inget pilskaft påträffats.
Det får forskarna att spekulera i om det kan ha varit mördaren själv som på det sättet sopat igen spåren. En hypotes är att Ötzi varit inblandad i en strid om makt inom sin egen stam.
Kanske flydde han sitt hem. Han var väl utrustad för sin färd, men bara två av pilarna i hans koger var skjutklara. Det sista halvåret av sitt liv hade han gått igenom tre perioder av svår sjukdom. Det visar tvärgående ränder på hans enda bevarade nagel. Han plågades av inälvsparasiter, och han bär tatueringar som sätts i samband med en primitiv form av akupunktur.
Kanske blev han skjuten när han tog paus i den vindskyddade klyftan uppe på passet där han hittades, eller så bars han dit efter sin död.
Sedan har en rad väderhändelser och klimatförändringar gjort att hans kropp bevarades och packades in i snö och is i en stillastående glaciär som bevarade kroppen ända fram i våra dagar.