Metylkvicksilver anrikas lätt i djurs inre organ och lagras i bland annat fåglar. På 60-talet förbjöds nervgiftet som svampmedel i svenskt utsäde, efter en dramatisk nedgång i vissa fågelpopulationer.

Nu har forskare vid Floridauniversitetet studerat hur metylkvicksilver påverkar vita ibisar. Forskarna samlade in 160 nykläckta fågelungar från häckande kolonier i våtmarker i södra Florida och delade in dem i fyra grupper med 20 hanar och lika många honor i varje grupp.

När ungarna var tre månader gamla tillsatte forskarna låga men varierande doser metylkvicksilver i tre av gruppernas föda, motsvarande de halter som uppmätts i naturen. Den fjärde gruppen fick kvicksilverfri mat.

Efter tre år kontrollerade forskarna kvicksilverhalterna i fåglarnas blod och fjädrar och studerade deras parningsbeteende. De upptäckte då att runt 15 procent av de häckande paren inte fick någon avkomma, främst för att hanar försökt para sig med varandra. Ju högre dos metylkvicksilver fåglarna fick, desto sannolikare var det att en hanfågel skulle försöka para sig med en partner av samma kön.

Hanfåglarna var också mindre benägna att uppvakta honorna, som i sin tur visade ett ljumt intresse för det motsatta könet. Rönen publiceras i tidskriften Proceedings of the Royal Society B.

De halter av nervgiftet som använts i studien är jämförbara med dem som vita ibisar möter i sina naturliga livsmiljöer.

– Resultaten antyder att samma effekter också förekommer i de vilda fågelpopulationerna och det kan leda till dramatiskt minskad reproduktion hos såväl fåglar som andra djurarter, säger Peter Frederick, ekolog vid Floridauniversitetet som lett studien.

Enligt Frederick orsakas det ändrade beteendet av att metylkvicksilvret påverkar fåglarnas endokrina system som kontrollerar kroppens hormonbildning. Nervgiftet rubbar testosteron- och östradiolhalterna hos ibishanarna.

– Det här är den första studie som visar på endokrina störningar hos fåglar. Nästa steg är att undersöka om nervgiftet har samma effekter i det vilda, säger han.