Klimatet

78 grader nord. Vid kajen i Longyearbyen väntar MS "Aleksej Marysjev", ett ryskt forskningsfartyg ombyggt för passagerartrafik. För arton ungdomar, ett antal forskare och journalister börjar här en resa i en kall, otillgänglig och storslagen del av världen.

En ensam ren söker efter mat på slänten nedanför de spetsiga bergen. Uppvärmningen här går snabbare än någon annanstans i världen.

- Arktis klimat håller på att förändras, och det går mycket fortare än vad någon förutspått, säger Neil Hamilton, ansvarig för miljö­organisationen WWF:s arktiska program.

Under en veckas tid ska ungdomarna drillas i klimatförändringarna, för att sedan kunna bidra till att bilda opinion i frågan.

79 grader nord. Mer än tre fjärdedelar av Svalbards yta är täckt av glaciärer. Bakom Kongsfjorden skymtar de tre mäktiga bergstopparna som fått Skandinavien­inspirerade namn: Dana, Nora och Svea. I förgrunden ligger två jättelika glaciärer, Kongsbreen och Kongsvegen. Båda glaciärerna minskar för varje år som går. De skimrar i blått från nybildade sprickor. Det har med ljusets våglängd att göra. Blått ljus tar sig längst in i isen och reflekteras ut därifrån.

Ny Ålesund är en av världens allra nordligaste boplatser. Efter att gruvarbetarna försvann har vetenskapen tagit över. Här finns en av världens få atmosfäriska mätstationer, som bland annat mäter halter av växthusgaser som koldioxid och metan i luften.

För bara någon månad sedan kom en rapport från amerikanska NOAA om att halterna av metan i atmosfären efter några års stabilisering återigen har börjat stiga. Uppgifterna kom härifrån.

Vindberäkningar spårar metanet till norra våtmarker. Där ligger Sibirien, med sina enorma kollager gömda i permafrosten. Det oroar forskarna.

- Vi vet från småskaliga försök att temperaturhöjningar i den ständiga permafrosten leder till ökade utsläpp av metan. Jag är orolig för att detta kan vara ett tecken på att denna process redan har börjat påverka atmosfären, säger Martin Sommerkorn, tidigare forskare vid Macanlayinstitutet i Aberdeen i Skottland, numera verksam inom WWF:s arktiska program.

80 grader nord. Efter att först ha passerat flera isflak med sälar träffar båten på resans första isbjörn ute bland drivisen. Det ser ut att vara en stor ensam hanne.

Isbjörnarna drabbas hårt om sommarisen i Arktis fortsätter att minska. Forskare vid USA:s geologiska undersökningar, som också sköter viltövervakning, har räknat ut att två tredjedelar av alla isbjörnar kan vara borta inom 50 år till följd av klimatförändringar.

Djur och växter i Arktis lever på gränsen till det möjliga. De är starkt specialiserade på att klara kylan och mörkret under en stor del av året. Därför är de mycket känsligare för förändringar.

Ett annat problem som redan börjat dyka upp är att nya arter vandrar in i takt med att klimatet blir varmare. Men för djuren i Arktis finns ingen kallare klimatzon norröver.

Forskare från universitetet i Kiel har visat att vissa tångarter typiska för Svalbards kalla vatten inte kan reproducera sig om vattnets temperatur stiger för många grader. Denna tång, som består av olika arter av kelp, bildar stora skogar på havsbottnen som i sin tur är viktiga för många andra växter och djur.

- Det går inte att rädda Arktis unika djurliv med naturreservat. Den enda möjligheten vi har är att sakta in klimatförändringarna, säger Neil Hamilton.

81 grader nord. Trots att det är mitten av juni har packisen på västkusten redan dragit sig upp en bra bit norr om Svalbard. De senaste åren har istäcket smält rekordmycket under sommarmånaderna. Förra året var istäcket 40 procent mind­re än normalt. Enligt forskarna är det stor risk att även årets avsmältning gör att istäcket når ett bottenrekord.

Ju mer av havsisen som går förlorad, desto hastigare går uppvärmningen av Arktis eftersom den så kallade albedoeffekten då försvinner. Snöns vita yta reflekterar tillbaka stora delar av solljuset ut ur atmosfären och verkar på så sätt avkylande på klimatet. Mörkt, öppet hav däremot absorberar solens strålar i form av värme.

FN:s klimatpanel IPCC räknar visserligen med att havsisen ska försvinna om nivåerna av växthusgaser i atmosfären fortsätter att öka, men inte förrän tidigast i mitten av detta sekel. I själva verket går det mycket snabbare än så.

Sven Heijbel, som till vardags studerar humanekologi i Lund, är en av de svenska ungdomarna ombord på båten.

- Jag är väldigt orolig för att IPCC har underskattat problemet. Nordpolen smälter bort framför våra ögon, säger han.

77 grader nord. Den polska forskningsstationen i Hornsund byggdes redan på femtiotalet, medvetet precis intill en glaciär. I dag har glaciären dragit sig tillbaka flera kilometer och lämnat en halvö efter sig.

Jack Kohler, glaciolog vid Norska polarinstitutt, och hans kolleger har visat att den trenden gäller för de flesta av Svalbards glaciärer.

- Vi uppskattar att glaciärerna på Svalbard netto förlorar 23 kubikkilometer is varje år. Det bidrar i sin tur till den nuvarande höjningen av havsytan, säger Jack Kohler.

I dag motsvarar smältvattnet från Svalbard en fjärdedel av det som rinner av från Grönland.

- Avsmältningen går allt snabbare. Det går inte att förklara på något annat sätt än med människans utsläpp av växthusgaser. Det ser vi i modellerna, säger Jack Kohler.

Mer smältvatten från Arktis glaciärer kan även ändra förutsättningar för det marina livet utanför Svalbards kuster.

Vattnet här är extremt produktivt. Planktonblomningar vid iskanten bidrar till stora krillstim, som i sin tur blir föda för både fiskar, valar och andra däggdjur högre upp i näringskedjan.

Men mer kallt sötvatten från glaciärer i Arktis kan få Golfströmmen att vända mycket längre söderut än i dag. På väldigt lång sikt skulle en sådan förändring verka avkylande för Europa.

På däck vimlar det plötsligt av folk - någon har skymtat vitvalar i bukten framför båten. Kylan och det storslagna landskapet har alltid gjort Arktis till en civilisationens utkant. Samma ointaglighet har hittills varit ett skydd för de högt specialiserade djur och växter som gjort den extrema miljön till sin.

- Arktis är den vackraste plats jag varit på. Det skulle jag vilja förmedla till andra. Jag tror nog att vi är på rätt väg för att få bukt med den globala uppvärmningen. Det måste bara gå lite snabbare, säger Nanny-Maja Anderback, som kommer från Umeå och är en av ungdomarna från Sverige ombord på resan till Arktis.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut