Kärleksromaner av Harlekin-typen är en fara för sina läsares verkliga relationer och sexuella hälsa. Det står att läsa i det senaste numret av det brittiska vetenskapliga magasinet Journal of Family Planning and Reproductive Health Care.
Bakom rapporten står relationspsykologen Susan Quilliam, som bland annat skriver att “en oerhörd mängd” av de ärenden som är föremål för terapi hos Quilliam och hennes kollegor kan härledas till kärleksromaner.
Quilliam gör en distinktion mellan chick lit av Bridget Jones-typen och den genre hon ser som ett problem – romantisk fiktion. I det senare fallet följer romanerna en given formel: Flicka möter Pojke redan inom de första sidorna, och därefter är deras gryende kärleksrelation romanens enda fokus. I sista kapitlet lovar så Flickan och Pojken varandra evig kärlek.
Enligt rapporten utgör den här typen av böcker nästan hälften av all såld skönlitteratur i vissa länder. Vissa inbitna fans kan läsa 30 böcker i månaden. Quilliam jämför det med de få timmar av sexualundervisning som läsarna kan ha fått under sin livstid. Den här obalansen bäddar för förvridna förväntningar för de kvinnor – för det handlar om en nästintill uteslutande kvinnlig läsekrets – som konsumerar böckerna i fråga.
Även om genren har utvecklats och moderniserats under årens lopp så framställs de kvinnliga huvudrollsinnehavarna fortfarande som helt beroende av att hjälten ska ”väcka” deras sexuella insikt. Romanerna skapar också orealistiska förväntningar om ett sexliv med ständigt multipla orgasmer och okomplicerade barnafödanden.
”Vi försöker lära ut att sex kan vara underbart och förhållanden kärleksfulla, men de är aldrig perfekta. Att idealisera dem leder till brustna hjärtan”, skriver Susan Quilliam.
Hon lyfter också fam en annan, och viktigare, skillnad mellan de budskap som sänds ut från sexualupplysare och författar till romantisk fiktion: ”Vi tycker om kondomer, men det gör inte de”.
Enligt en färsk kartläggning av böcker i genren nämns kondomer bara i en av tio romaner. Och när de nämns så är det oftast för att huvudrollsinnehaverskan vill avstå användandet för att ”inget ska komma emellan” henne och hjälten. Enligt Susan Quilliam finns klara tecken på att frekventa läsare är negativt inställda till att själva använda kondom.
”Jag hävdar inte att all romantisk fiktion är fel eller ond”, skriver relationspsykologen Quilliam ändå, men avslutar: "Ibland är det bästa vi kan göra för våra klienter att be dem lägga ifrån sig böckerna – och ta tag i verkligheten.”