År 1700 dog den spanske kungen Karl II av släkten Habsburg. Han var då 38 år och hade varit sjuk och svag under hela sitt liv. Han efterlämnade inga arvingar, hans två fruar klagade på hans impotens och för tidiga utlösningar. Efter hans död utbröt ett krig om makten i Spanien som varade i 14 år.
 

Nu har spanska genetiker tagit fram ett släktträd över den Habsburgska släkten som regerade i Spanien 1516–1700. Precis som många andra ledande europeiska familjer valde Habsburgarna ofta att gifta sig med varandra. Karl II:s föräldrar var kusiner. Deras föräldrar var också nära släkt. Genetiskt sett var Karls föräldrar närmare släkt än om de varit syskon. Något som enligt forskarna antagligen förklarar hans svåra sjukdomar.
 

– Det är ett exempel på vad som kan hända när släktingar gifter sig med varandra, om det redan finns ett problem. Matriarken som grundade släkten på 1500-talet kallades trots allt Johanna den vansinniga, säger Alan Bittles.
 

Han är professor i genetik vid Edith Cowan-universitetet i Australien. Under mer än 30 år har han arbetat med de genetiska effekterna av släktäktenskap.
 

– Det finns en negativ effekt av äktenskap mellan nära släktingar. Till exempel ökar spädbarnsdödligheten något, säger han.
 

En av de tydligaste effekterna är barn som föds med svåra genetiska skador. Risken att ett barn ska födas med en missbildning ökar från 2 procent normalt till 4 procent om föräldrarna är nära släkt.
 

– Men man ska också komma ihåg att de allra flesta barn som föds i kusinäktenskap är fullt friska, säger Alan Bittles.
 

Barn i släktäktenskap riskerar att drabbas av så kallade recessiva sjukdomar. Sjukdomarna orsakas av att det någonstans i dna-strängen har inträffat en allvarlig mutation. För att sjukdomen ska bryta ut måste den skadliga mutationen finnas på båda kopiorna av dna-strängen. Ett sjukt barn har alltså ärvt samma skadliga mutation från både mamman och pappan.
 

Alla bär på skadliga mutationer som förs vidare från barn till föräldrar. Men risken att två föräldrar ska bära på samma fel är oftast väldigt liten. Om föräldrarna är släkt ökar sannolikheten att de bär på samma mutationer. Risken ökar även om en liten samling människor hela tiden gifter sig inom den egna gruppen, eftersom vissa mutationer blir vanligare inom gruppen än utanför.
 

I dag lever en miljard människor i länder där mer än vart femte, ibland mer än hälften, av alla äktenskap sker mellan släktingar. Vanligast är det i Mellanöstern, norra Afrika och delar av Indien. Orsakerna till släktäktenskapen varierar. Bland fattiga i Indien är giftermål inom familjen vanliga för att brudens hemgift inte ska bli för ekonomiskt påfrestande.
 

– Det finns tunga ekonomiska och sociala skäl för släktäktenskap i många kulturer. Vanan finns för att människor har upplevt det som något positivt, säger Alan Bittles.
 

Ett av de mest extrema och tragiska exemplen på problemen finns i Negevöknen i södra Israel. Här lever ungefär 160.000 beduiner och över hälften av alla äktenskap sker mellan nära släktingar. Dessutom har beduinerna här en flerhundraårig tradition att bara gifta sig med människor från sin egen grupp eller stam. Kombinationen har lett till att ovanligt många barn föds med allvarliga sjukdomar. I många fall sjukdomar som inte finns någon annanstans.
 

– Många av de här sjukdomarna är hjärtskärande att se. Till exempel barn som föds med den allvarligast kända formen av utvecklingsstörning. Som lever i 30–40 år men som alltid måste ha blöja och som aldrig lär sig gå, säger Ohad Birk.
 

Han är läkare och professor i genetik vid Ben Gurion-universitetet i Israel. Han driver även ett genetiskt center som försöker hitta mutationerna och generna bakom sjukdomarna, samtidigt som de försöker förebygga nya fall och ger vård till de familjer som har drabbats.
 

– De enskilda individerna här har inte fler genetiska fel än andra men den långa traditionen av släktäktenskap gör att det föds väldigt många sjuka barn här, säger han.
 

Sedan det genetiska centret började sitt medicinska arbete för åtta år sedan har man kartlagt tio nya sjukdomar. Ibland handlar det om sjukdomar som bara finns bland beduinerna i Negevöknen. Men ofta är det sällsynta genetiska sjukdomar som ibland dyker upp runt om i världen.
 

Ett av problemen med den här typen av genetiska sjukdomar är att de ofta är specifika för varje familj. Det finns därför inga genetiska test som passar för alla. Centret har löst det genom ett skapa ett register över vilka sjukdomar som finns i olika familjer.
 

– I dag finns det inte en högstadieelev här som inte känner till riskerna. Men det har inte lett till att färre gifter sig inom släkten. Däremot ser vi fler och fler planerade äktenskap som bryts upp efter genetiska tester. Fler och fler flickor väljer att säga nej till äktenskap om de riskerar att få sjuka barn, säger Ohad Birk.
 

När det genetiska centret stöter på ett barn med en okänd sjukdom börjar ett intensivt arbete. Först kartläggs generna hos barnet och familjen för att hitta skadliga mutationer. När de sedan har fastställt vilka mutationer som orsakar sjukdomen erbjuder de hela den klan som familjen tillhör att testa sig för att få reda på om de också bär på mutationen. När sedan någon inom klanen ska gifta sig är det lätt att ta reda på om paret riskerar att få sjuka barn.
 

För de par som ändå väljer att gå vidare erbjuder centret fosterprov för de specifika sjukdomarna som finns i familjen och gruppen. Ett annat alternativ är att göra en assisterad provrörsbefruktning, och testa äggen innan de planteras in i modern.
 

Samtliga test finansieras av den israeliska staten och har varit gratis de senaste fyra åren. Men arbetet har redan gett resultat.
 

– Vi har mer än halverat antalet barn som har så allvarliga sjukdomar att de dör under sitt första levnadsår, säger Ohad Birk.
 

Nu hoppas han kunna sprida sin kunskap till andra delar av Mellanöstern där släktäktenskap är vanliga och där det delvis finns samma sjukdomar. I dagsläget samarbetar de med Palestina, men i resten av närområdet går det trögt.
 

– Hittills har politiken satt käppar i hjulet. Det är lätt att samarbeta med människor, men så fort det blir politik blir det svårt, säger Ohad Birk.
 

Han hoppas även att europeiska läkare ska utnyttja hans erfarenheter, i takt med att fler och fler européer har rötter i Mellanöstern.
 

– Med en förändrad befolkning kommer de här problemen att dyka upp mer i Europa också. Frågan måste upp på bordet, säger han.
 

I Europa var äktenskap mellan nära släktingar vanliga fram till mitten av 1800-talet. Då började attityden förändras. Bland annat drev Charles Darwin frågan, trots att han själv gifte sig med sin kusin.
 

– Adeln i Europa gifte sig inom släkten för att behålla och koncentrera sina ägor och rikedomar. Kungafamiljerna gifte sig inom och mellan varandra för att inte späda ut det blåa blodet, säger Alan Bittles.
 

Från slutet av 1800-talet och framåt blev släktäktenskap ovanligare i Europa. I dag är mindre än en procent av alla äktenskap i Europa mellan släktingar.
 

– Nästan alla européer tycker att äktenskap mellan släktingar är lite smaklöst, och jag har ingen aning om hur vi fick den åsikten. Även om det finns negativa effekter är de mycket mindre än vad de flesta européer tror, säger Alan Bittles.
 

Både Ohad Birk och Alan Bittles är överens om att det allra viktigaste är att människor får information i de här frågorna, både före äktenskapet och under graviditeten.
 

– Men informationen måste framföras på ett bra sätt av någon som inte ser ned på sedvänjan. Det finns en hel del islamofobi i de här frågorna, säger Alan Bittles.