Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Vetenskap

Ondskan är inte banal

Adolf Eichmann, som infångades av israeliska agenter i Buenos Aires den 11 maj 1960, står här inför israelisk domstol 1961.
Adolf Eichmann, som infångades av israeliska agenter i Buenos Aires den 11 maj 1960, står här inför israelisk domstol 1961. Foto: AP
Hur kunde nazisterna få så många människor att begå ondskefulla handlingar? På grund av vår fallenhet för blind lydnad, brukar det heta. Men detta är fel, enligt en ny studie. Vi plågar andra för att vi tror på det vi gör.

Studien har utförts av psykologerna Alexander Haslam och Stephen Reicher vid University of Queensland i Australien respektive University of St Andrews i Storbritannien.

Deras rön, som publiceras i Public Library of Science, innebär en total omvärdering av en central tes inom socialpsykologin – tanken att ondskan är banal.

Uttrycket myntades och blev allmängods genom den tyskjudiska filosofen Hannah Arendt som använde det för att beskriva hur nazisternas illgärningar blev möjliga.

Arendt bevistade rättegången mot Adolf Eichmann, en av planläggarna bakom Förintelsen, sedan han infångats i början 1960-talet.

Hon uppfattade Eichmann, inte som en sadistisk psykopat, utan som en grå byråkrat som handlade plikttroget mot överordnade. Han hade bara lytt order, med andra ord.

Arendt menade att det är detta som är typiskt för oss människor. Vi är födda med en drift till blind lydnad.

Hypotesen har, som Haslam och Reicher påpekar, haft ett enormt genomslag inom en rad discipliner, inte bara bland psykologer, utan även bland historiker, ekonomer, neurologer och inom den politiska vetenskapen.

Den blev vetenskapligt respektabel genom två berömda experiment som utfördes i USA på 1960- och 1970-talen.

Det första experimentet, utfört av Stanley Milgram vid Yale-universitetet i USA, blev allmänt känt som Milgrams lydnadsexperiment.

En grupp vanliga personer, ”lärarna”, fick i uppdrag att utdela elchocker till en annan grupp personer, ”eleverna”, så snart de senare svarade fel på en fråga. Det visade sig att förbluffande många av ”lärarna”, som deltog frivilligt i försöken, var beredda att höja strömstyrkan maximalt, trots att de såg att personerna som fick stötarna plågades svårt.

Det andra experimentet, utfört av Philip Zimbardo vid Stanford-universitetet i USA, innebar att ett antal frivilliga delades upp i ”fångvaktare” och ”fångar”.

”Fångvaktarna” fick långtgående befogenheter, vilket tog en ände med förskräckelse. Redan efter sex dagar tvingades Zimbardo avbryta studien sedan ”fångvaktarna” börjat plåga, slå och tortera ”fångarna”.

Slutsatserna blev snarlika i båda fallen; om människor beordras att plåga sina medmänniskor är risken stor att de lyder order – blint.

Men Haslam och Reicher menar att resultaten tolkats fel. Elchocksutdelarna och fångvaktarna var inte passiva, tanklösa robotar. Snarare visar försöken att de tänkte igenom sina roller noggrant. Att de sedan var kapabla att begå grymheter berodde på att de uppfattade handlingarna som etiskt och moraliskt korrekta, som någonting som var rätt och riktigt.

I Milgrams studie uppfattade många att de tjänade vetenskapen när de höjde strömstyrkan. De hade lyssnat noga när Milgram förklarade sina avsikter, och kommit fram till att det var i högsta grad motiverat att plåga de andra personerna. Raka motsatsen till blind lydnad, med andra ord.

Haslam och Reicher påpekar också att det är absurt att tro att Eichmann bara lydde order. I stället visar alla tillgängliga fakta att hans handlande var ett uttryck för hans förvridna ideologi och att han var stolt över det han gjorde. Hitler gav inga specifika order om hur judarna skulle utplånas, det var Eichmann själv som fick sköta detaljerna – vilket han gjorde med utstuderad grymhet.

Slutsatsen blir att tyranniet kan blomstra, inte därför att människor är hjälplösa och ignoranta. Det blomstrar därför att de aktivt identifierar sig med makthavare som förordar illgärningar. De är helt enkelt övertygade om att deras handlingar tjänar ett gott syfte.

Begreppet ”banal ondska”

  • Det som brukar kallas ”den banala ondskan” har länge fått tjäna som en möjlig förklaring till de fasansfulla brotten som begicks av nazistregimen under andra världskriget.
  • Tanken bakom uttrycket är att vi människor har en stark fallenhet för blind lydnad. De flesta som begick illgärningarna skulle med andra ord bara ha lytt order, även högt uppsatta SS-officerare som Adolf Eichmann.
  • Nya rön antyder dock att detta är fel. Människor begår ondskefulla handlingar, inte på grund av blind lydnad, utan för att de uppfattar det de gör som rätt och riktigt.

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.